Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv
Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv
Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
12<br />
När prominenta personer arresterades lämnades till en början inget meddelande härom, och<br />
allmänheten vande sig vid att omsorgsfullt notera vilka av de talrika fotografierna av<br />
celebriteter som försvann från väggarna eller avlägsnades från butikerna, och vilka broschyrer<br />
och böcker som inte längre var till salu eller fanns tillgängliga i biblioteken. Sådana<br />
försvinnanden var säkra tecken på arresteringar.<br />
<strong>Utrensningen</strong> verkade förödande bland skolböckerna. Den nya politiken, som uppmuntrade<br />
kult av individuella personligheter, hade medfört att skolböckerna hade fyllts av bilder av<br />
marskalkar, folkkommissarier och andra höga dignitärer med korta artiklar till deras ära.<br />
Resultatet var att hela upplagor nu måste förstöras utan att någonsin ha distribuerats.<br />
<strong>Utrensningen</strong> fortgick i en sådan takt att de nya hjältar som hade ersatt de gamla också hade<br />
blivit ”folkets fiender” när en ny upplaga var färdig. Följden var att barnen under åratal måste<br />
skriva av sina läxor, emedan inga läroböcker fanns tillgängliga. Sedlar av högre valörer bar<br />
fem höga ämbetsmäns underskrifter, och alla dessa hade till slut arresterats. 1938 utgavs nya<br />
rubelsedlar utan någon underskrift alls.<br />
De arresterades arbeten försvann med deras namn. När en känd skulptör, professor Kratko,<br />
arresterades avlägsnades alla hans skulpturer från offentliga platser och utställningar, ehuru de<br />
flesta av dem glorifierade Sovjetregimen. Antalet ursprungliga utställningsföremål i<br />
revolutionsmuseet i Moskva blev mindre och mindre. De ersattes med tavlor som framhävde<br />
Stalins insats i revolutionen och hans påstådda intima kontakt med Lenin vid ledandet av<br />
denna.<br />
Arresteringen av en författare eller konstnär förorsakade automatiskt att hans arbeten<br />
betraktades som skadliga, och de försvann undantagslöst, men detsamma skedde inte i fråga<br />
om tekniska eller vetenskapliga arbeten. De överfördes helt enkelt på någon annan och<br />
fortlevde under dennes namn. När t. ex. A. N. Tupolev, den berömde flygplanskonstruktören,<br />
arresterades erhöll ett antal flygplanstyper som benämndes ANT efter hans initialer bara en<br />
annan beteckning. En av våra cellkamrater hade tillsammans med fyra medarbetare fullbordat<br />
något arbete inom fysiken kort före sin arrestering och hade föreläst härom vid en konferens<br />
som hållits av den fysiska avdelningen inom vetenskapsakademin. Hans redogörelse<br />
publicerades ord för ord i två vetenskapliga tidskrifter på ryska och engelska men under<br />
namnen av de enda två medarbetare som inte hade arresterats.<br />
”Folkets fiender” avslöjades även bland romanfigurer. Under Jezjovperioden utgavs tredje<br />
delen av Panferovs ”Brusski”, en välkänd roman om kollektivjordbruk, vari Jezjovperioden<br />
skildrades, och som innehöll en intressant framställning av den officiella versionen av striden<br />
mot ”folkets fiender”. De mycket osannolika ”avslöjanden” och bekännelser som den innehöll<br />
gav en fullkomligt riktig bild av de lika osannolika förhållandena under denna tid. Personer<br />
som i den andra delen hade beskrivits som ädla Sovjetmedborgare visade sig i den tredje ha<br />
varit hemliga fiender till folket. En reviderad upplaga av den andra delen utkom, och i denna<br />
hade de personer i romanen som skulle utsättas för den följande ”demaskeringen” genom<br />
några djärva streck av författarens penna tecknats om så att deras svek och list nu kunde<br />
förutses.<br />
Huvudanklagelsen mot ”folkets fiender” gällde inte kontrarevolutionär verksamhet och<br />
sabotage, som oftast tidigare hade varit fallet. Den vanliga beskyllningen gick nu ut på<br />
spionage för de kapitalistiska staternas räkning.<br />
Signalen härtill var Stalins stora tal våren 1937, i vilket han krävde ökad vaksamhet och sade<br />
att de kapitalistiska staterna använde hundratusentals spioner och sabotörer för att beröva<br />
Sovjetunionen frukterna av den socialistiska uppbyggnaden och förbereda ett militärt angrepp.<br />
En spion kunde göra mer skada än en hel fientlig armé.