Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

115
möjligheten till social befordran som medföljde utbildning var det enda som under 1930-talet
försonade Sovjetmassorna med Sovjetlivets påfrestningar. 16
Ehuru majoriteten av utrensningens offer ingalunda tillhörde intelligentian, drabbades denna
långt hårdare än dess numerär i förhållande till hela befolkningen motiverade. Genom
utrensningarna bereddes plats åt andra. Utom i Sovjetunionen finns det också i andra länder
ett stort överskott på intellektuella arbetare. I Ryssland återfinns otaliga läkare, tekniker,
administratörer, människor som har lyft sig upp ovanför massorna av outbildade arbetare, i
tvångsarbetslägren, och de utgör ett tillskott till den stora reservoar av kroppsarbetskraft som
dessa arméer av tvångsarbetare representerar. Jämförelsen med transportbandet, som gjordes
av alla fångar, är fullt berättigad i detta sammanhang. Det är fråga om ett socialt
transportband. En individ lyfter sig upp ur mängden, stiger i graderna och faller åter tillbaka
bland massorna, och därigenom förhindras han att skaffa sig själv och sin familj en tryggad
tillvaro, som är ett av de väsentliga kännetecknen på medlemskap av en styrande klass.
Sovjetstatens tillförselmekanism utför på detta sätt de kapitalistiska krisernas och den
kapitalistiska konkurrensens förnyelseuppgift och tillförsäkrar samtidigt en oavbruten
förändring av den styrande klassens personsammansättning, som dock inte gäller dess topp.
Det sociala hatet från de lägsta gradernas sida och de exploaterades förbittring mot de
exploaterande är ytterst farliga företeelser när de har något synligt och konkret att rikta sig
mot. I Sovjetunionen har de ingenting att rikta sig mot. Så länge den sociala tillförselmekanismen
fungerar finns det inte någon permanent befolkningsgrupp som motsvarar adeln
eller bourgeoisien i en feodal eller kapitalistisk stat och mot vilken hatet kan riktas. Den lilla
permanenta grupp som innehar den högsta makten är relativt lätt att skydda, i synnerhet som
de ständiga förändringarna inom skikten omedelbart nedanför förhindrar en kraftsamling som
kunde vändas mot den.
Det skulle naturligtvis vara naivt att föreställa sig att Stalin suttit i sitt upphöjda näste och
medvetet och med machiavellisk list tänkt ut denna subtila plan för att trygga sin regims
stabilitet. De mest skiftande politiska, personliga och psykologiska motiv kan ha utgjort den
omedelbara anledningen till varje enskild ”tillförsel”-våg. Men vi tror att det finns sociala
orsaker som medverkar till att sådana ”tillförsel”-kriser inträffar i en byråkratisk stat och tycks
t. o. m. göra dem oundvikliga i en sådan stat och föranleder dem att växa till de proportioner
vi beskrivit. Detta syns oss vara den enda möjliga förklaringen till systemets säregna
anonymitet och till upprättandet av en permanent styrande klass som en idé och inte som en
bestämd grupp människor, något som kommer till uttryck i det faktum att inte ens NKVD,
verktyget för denna politik, går fri från utrensningar.
Vi tror därför inte att händelserna under Jezjovperioden utgör en unik företeelse i Sovjethistorien
som aldrig kommer att upprepas. De är tvärtom endast ett särskilt grovt exempel på
en process som är typisk och kanske oundviklig i den sovjetryska, byråkratiska staten. Det är
nu länge sedan Jezjovutrensningen avslutades, och det har därefter inte förekommit någon
utrensning av liknande dimensioner, men varje enskild Sovjetmedborgare räknar i allt sitt
görande instinktivt med möjligheten av en upprepning av den. Samtidigt är det mycket
möjligt att tillförselmekanismen som under Jezjovperioden gav ett plötsligt, katastrofartat
utslag i framtiden kan inriktas i fredligare, mera reguljära och smidigare banor. Mot den står
samlade alla de mäktiga krafter i den grupp som nu innehar maktställningarna och som är
beredd att kämpa för att bibehålla dessa. I alla stater som vi känner till har dessa krafter till
slut fått övertaget.
16 Situationen förändrades senare. Kort efter kriget upphörde de statsstipendier som automatiskt beviljades alla
studenter vid inskrivningen och i stället måste avgifter erläggas vid universitet, tekniska skolor och t. o. m.
läroverk. Detta begränsade utbildningen huvudsakligen till de välsituerades barn.