Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

112
finna passande politiskt uttryck i en byråkratiskt styrd stat, och tendenserna till en sådan är
märkbara i alla de ovannämnda systemen, och i den bolsjevikiska staten har de kommit till
fullt uttryck, ehuru inte nödvändigtvis i en oundviklig form.
Vi avser inte att här diskutera den allmänna riktigheten av Burnhams ytterst intressanta
teorier, men vi ämnar ta i betraktande deras tillämpning på den ryska kommunismen i
samband med den teori som vi nu är i färd med att framlägga och att utveckla dem i olika
riktningar.
Först och främst syns oss uttrycket ”direktör” inte lämpligt när det är fråga om den ryska
kommunismen. Det förutsätter förefintligheten av ett visst mått tekniskt kunnande, intelligens
och skicklighet, som helt enkelt inte existerar i Sovjetunionen av i dag. Tendenser i denna
riktning var förvisso märkbara. Men varje universitetslärare kunde mycket snart upptäcka den
studenttyp som var avsedd för en framgångsrik Sovjetkarriär. Det var den politiskt aktivistiska
typen, som åstadkom det mesta bråket vid ”kritik- och självkritik”-mötena och utmärkte sig
mera för sitt ”sociala arbete” än för sin törst efter kunskap och teknisk skicklighet.
Vi vill inte bli missförstådda. Under de livaktiga åren före revolutionen och den första
femårsplanen stötte man ofta på entusiastiska unga studenter, som på ett hedrande sätt
förenade en oerhörd kunskapstörst med en lika oerhörd entusiasm för den socialistiska
uppbyggnaden. Dessa unga människor utförde underverk under de svåraste förhållanden, och
många lyckades uppnå betydande tekniska poster. Men det är inte den typen vi tänker på.
Senare under utrensningens lopp hamnade många av dem i fängelse. Det var de som offrades
för den djupa misstron till idealistiska motiv, som vi så ofta talat om.
Efterträdarna till den verkliga partiaristokratin utgjordes av den aktiva organisatörstypen.
Denna typ tenderade – och det gäller inte bara Sovjetunionen – att erhålla en allmän snarare
än en teknisk utbildning, och denna tendens skärptes under de förhållanden som härskade vid
Sovjetuniversiteten, ehuru denna typ ingalunda bildade majoritet bland studenterna.
Innehavarna av de verkliga maktställningarna rekryteras inte från den tekniska intelligentian,
utan från en särskild partiadministratörtyp. Den skiljer sig mycket tidigt i sin karriär från den
tekniska intelligentian, som är fullständigt underordnad den. Tekniker och ingenjörer som är
partimedlemmar återfinns naturligtvis på höga poster, men de har mindre sina tekniska
kvalifikationer än sin ställning i partiet att tacka för sin befordran.
Icke förty har den styrande gruppen ett ständigt växande behov av vetenskapliga och tekniska
kvalifikationer, åtminstone som en etikett, och detta förhållande ger vetenskapsmän nu och i
framtiden stora möjligheter. Man bör inte låta lura sig av den omständigheten att många äldre
lärda män, i synnerhet akademiledamöter, påträffas på skenbarligen mycket viktiga politiska
poster, t. ex. som medlemmar av lokala eller centrala sovjeter trots deras personliga politiska
hållning eller förflutna, eller att de förefaller utöva stort inflytande på grund av Vetenskapsakademins
ställning. Vad politiska angelägenheter gäller är alla dessa personer rena dockor,
vilkas alla åtgärder och yttranden kontrolleras och dirigeras av i tekniskt hänseende mycket
mindre kvalificerade ”ställföreträdande styresmän” eller ”sekreterare”, tillhandahållna av
partiet eller NKVD.
Dessutom har vi i ett tidigare avsnitt sett att trots antagandet av lärosatsen om revolutionär
socialism har den form av kontroll som utövas i denna moderna, byråkratiska, totalitära stat i
dess maktförhållanden ofrivilligt kommit att påminna om den som utmärker en orientalisk,
byråkratiskt kontrollerad despotism, modifierad genom införandet av moderna
produktionsmetoder, tekniska hjälpmedel och metoder att leda massorna. Guden-kungen har
ersatts med den abstrakta idén om staten, vars allsmäktighet nyligen uttryckligen förkunnats,
trots Marx’ och Lenins särskilda doktrin om dess ”bortvissnande” i ett socialistiskt samhälle.