Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

8
av den officiella propagandans hela tyngd, och att bryta mot likformigheten betraktas med
misstro och kan vara farligt.
Smycken och skönhetsmedel, flotta klänningar och byxor med veck uppenbarade sig plötsligt
på scenen. En kvinnlig medlem av Komsomol (den kommunistiska ungdomsorganisationen)
med målade läppar, plockade ögonbryn och polerade naglar skulle dittills ha framkallat
allmänt löje och fördömts och skulle otvivelaktigt ha uteslutits från organisationen på grund
av ”moraliskt förfall”, men användningen av läppstift och dylikt accepterades nu som en
sälvfallen sak.
Samtidigt inriktade sig staten på att stärka familjebanden och förbättra moralen. Skilsmässor
försvårades, och en lag som förbjöd abort och vars bestämmelser var långt strängare än
motsvarande lagar i de flesta europeiska länder framlades till allmän debatt och trädde kort
därefter i kraft.
Striden mot ”småborgerlig likställighet” inleddes. Alltsedan oktoberrevolutionen hade
grundvalen för social rättvisa ansetts vara jämlikhet, men jämlikhet förlöjligades nu som en
småborgerlig fördom. Medlemmar av partiet hade förbjudits att acceptera annat än en mycket
blygsam maximilön, som ungefär motsvarade vad en yrkesutbildad arbetare erhöll.
Kommunistpartiet hade följaktligen i någon mån erhållit karaktären av en religiös orden. Men
denna regel hade nyligen modifierats genom att varje inkomst som utgjordes av litterära
arvoden och royalties inte behövde inräknas i maximilönen. Häri innefattades givetvis
ersättningar för författarskap inom den vitt spridda partilitteraturen.
Alla begränsningar av partimedlemmars inkomster upphävdes nu. Partifunktionärernas
förmånsställning blev allt mer uppenbar, och den kom i sin fulla utsträckning ingalunda till
uttryck i skillnaden mellan deras och en vanlig arbetares avlöning. Tjänstemännens och
arbetarnas löner blev allt mer och mer olika. De högre lönerna tre- eller fyrdubblades, och de
lägre ökades med mellan 20 och 50 procent, medan levnadskostnaderna steg efter
ransoneringens upphävande. Det viktigaste av allt var att högre ämbetsmän och ledande
tekniker erhöll ojämförligt bättre levnadsvillkor; stora penningsummor ställdes till deras
förfogande, och de tilläts göra väsentliga utgifter under sina ofta förekommande officiella
resor och beviljades semestrar på allmän bekostnad i luxuösa sanatorier. Bilar som fritt kunde
användas för privata ändamål ställdes till förfogande åt dem som hade tillräcklig betydelse
inom förvaltningen och industrin.
Under NEP-perioden hade innehavet av pengar, egendom eller en hög inkomst inte medfört
social respektabilitet utan tvärtom resulterat i raka motsatsen, och nu inträdde en klar helomvändning
i en fullkomligt otrolig skala. En persons inkomst blev den direkta måttstocken
på hans betydelse och sociala ställning. Striden för bättre social ställning, högre inkomster och
gynnsammare levnadsvillkor blev drivkraften inom Sovjetunionen.
Den allmänna övergången från timlöner till ackordslöner och utbetalningen av produktionspremier
påskyndade utvecklingen mot olikhet mellan bönder och arbetare. Stachanovism 4 och
utförande av självpåtagna uppgifter sammanknippades nu med direkta materiella fördelar för
dem som inriktade sig därpå, medan man förut hade inskränkt sig till att vädja till massornas
socialistiska entusiasm. När det blev tillåtet för varje bonde att för egen räkning odla en areal
som inte överskred en hektar, att äga en ko, några grisar och ett antal kycklingar förbättrades
också kolchosböndernas 5 situation avsevärt.
4
En arbetares rationalisering av sitt arbete för att förbättra sitt produktionsresultat.
5
Kolchos = kollektivgård.