Stalinismen kastar masken. Utrensningen i ... - Marxistarkiv

101
En mindre rättrogen variant av denna teori förklarade varför utrensningen gick särskilt illa åt
partiets gamla kämpar, i synnerhet i Komintern och bland de utländska kommunisterna. Den
omläggning av utrikespolitiken som till slut ledde till pakten med Hitler kunde inte erkännas
men hade utan tvivel redan diskuterats av den högsta partiledningen. En sådan förändring
måste oundvikligen stöta på motstånd i dylika kretsar och medföra växande opposition. Det
var därför nödvändigt som en åtgärd av social profylax att likvidera dem, att kväva varje
tänkbart motstånd i sin linda. Vi sammanträffade även med fångar som år 1938 förutsade
Hitlerpakten helt enkelt på grundval av de ”kategorier” som hade arresterats.
Så snart en grupps ”kriminalitet” hade fastställts började den systematiska arresteringen av
medlemmarna av de ifrågavarande kategorierna. Ändamålet med den förberedande undersökningen
och förhören var inte att uppdaga ett brott eller det därpå följande beviset för att det
hade begåtts, utan uteslutande att erhålla ytterligare upplysningar om den grupp inom vilken
den ”kriminella” sinnesstämningen förhärskade, den grupp som kunde betraktas som en
fruktbar jordmån för en framväxande potentiell opposition. Beviset härför var det faktum att
man under förhöret lade långt större vikt vid de två frågorna: ”Av vem rekryterades du?” och
”Vilka rekryterade du?” än på det faktiska innehållet av fångarnas legender, vid vilka ingen
fäste så stor uppmärksamhet. NKVD:s huvudsakliga intresse var inriktat på människor och
förbindelserna mellan dem och inte på vad de sade att de hade gjort.
Ändamålet med att framtvinga en bekännelse var sålunda uteslutande att i efterhand skapa en
laglig förevändning, ett berättigande för arresteringen i överensstämmelse med strafflagens
bokstav. För detta syftemål måste fångens potentiella brott förvandlas till ett ”verkligt”, och
detta skedde med hjälp av den legend som krävdes av honom och som han vanligen
tillhandahöll.
Det ryska ordet oformlenie (formgivning, reglerande) spelade en karakteristisk och oerhört
betydelsefull roll i Sovjetlivet. Efter att ha beslutat vad man verkligen skall göra, måste man
överväga hur man skall ge det en korrekt och laglig form. En fabrik finner t. ex. att den är i
behov av en kvantitet metalltråd. Sådan går kanske att erhålla i butikerna eller i handeln, men
det finns ingen tråd i fabrikslagret, och att beställa den av tillverkaren skulle vara meningslöst,
ty leveransen skulle dröja åratal. Fabriken har inte rättighet att köpa av butikerna, som i en
planhushållning endast existerar för att betjäna befolkningen och är förbjudna att sälja till
fabriker, och under alla förhållanden finns det en omsättningsskatt på flera hundra procent på
detaljpriset. Men fabriken behöver ståltråden och har pengar att köpa den för, och den är fast
besluten att skaffa den. Problemet rörande ”oformlenie” uppstår därför, problemet att finna ett
korrekt och lagligt tillvägagångssätt för att ordna köpet.
Lösningen av detta slags produktionsproblem är en av huvuduppgifterna för ett mycket stort
antal människor i det statligt dirigerade ekonomiska systemet. Industriledare och ekonomiska
chefer, chefer för planeringsavdelningar och fackföreningsledare ägnar timmar åt att bråka
sina hjärnor med hur de skall knäcka sådana nötter. Till slut finner man en utväg. Ett antal
arbetare eller kontorsanställda krediteras för övertidsarbete som de inte utfört, och pengarna
används till att köpa ståltråden i butikerna. Man har funnit ett korrekt förfaringssätt och skenet
är räddat.
Ur denna synpunkt är bekännelse och överbevisning uteslutande ”oformlenie”, skapande av
till synes lagliga förevändningar för politiskt nödvändiga åtgärder. Det gör det oändligt
mycket lättare för en fånge, åtminstone i den mån han är en typisk Sovjetmänniska, att foga
sig i det oundvikliga om han inser att bekännelsen krävs av honom som en laglig
”oformlenie” för att rättfärdiga åtgärder som regeringen och partiet beslutat att vidta. Det
sätter honom också i stånd att hoppas att han längre fram, när orsakerna till misstron mot den
människogrupp till vilken han hör har försvunnit, skall rehabiliteras och kunna återvända till