Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

82
land. Oxar, åsnor, svin och andra djur simmade omkring tills de utmattade drunknade. En halv
miljon människor, varibland många av Chiangs egna soldater, drunknade under översvämningens
första tjugofyra timmar. Miljoner dukade sedan under för hungersnöden. Sextiosex
distrikt översvämmades i Honan, norra Kiangsu och Anhweiprovinserna, där över sex
miljoner människor blev hemlösa. Över en miljon acres land översvämmades fullständigt och
ytterligare miljoner översvämmades temporärt och grödan gick förlorad. Översvämningen
hejdade inte japanerna ens en vecka. De hade broslagningsmaterial med sig och begav sig
väster om de översvämmade områdena där Chiang Kai-sheks trupper som vanligt vägrade
slåss och flydde. Gula floden banade sig åter väg till Huais flodsystem, slammade upp dess
mellersta och nedre lopp och kom flodens nivå att stiga över markytans. Varje år som följde
efter sprängningen av fördämningen vid Hua Yen Ko fram till den stora översvämningen
1950 inträffade allvarliga översvämningar i Huaidalen som en direkt följd av Chiangs
brottsliga handling 1938.
Åren 1946-47 vände Chiang åter med amerikansk hjälp Gula floden tillbaka till sin gamla
flodbädd och åter var det politik med i spelet. Trots Kuomintangs alla ansträngningar och
förrädiska beteende överlevde kommunistarméerna kriget. Deras anseende hade ökats
ofantligt och de kontrollerade ett mycket större territorium än tidigare. Varje reträtt av Kuomintangstyrkorna
öppnade vägen för ytterligare utökning av kommunistkontrollerade områden.
Kommunisterna kunde slåss mot och besegra japanerna därför att de hade folkets stöd.
Vid det japanska krigets slut hade det område som kontrollerades av Åttonde linjearmén nått
fram till de provinser som Nya fjärde armén kontrollerade. Ett stort block av befriade
områden sträckte sig från norr om Yangtse till de centrala och kustprovinserna till norra Kina
och Manchuriet. Då general Marshall besökte Kina för att officiellt få till stånd en överenskommelse
mellan Kuomintang och kommunisterna utvecklade han och Chiang en plan att få
Gula floden tillbaka i sin gamla fåra och därmed dela de befriade områdena mitt itu. Att
hundratusentals bönder hade slagit sig ner och börjat odla upp Gula flodens tidigare flodbädd
som nu var bördig brydde de sig inte om. Med pengar från UNNRA och under ledning av
amerikanska ingenjörer byggdes nya fördämningar vid Hua Yen Ko med tvångsutskrivna
bönder. Den gamla bräschen reparerades och Gula floden återvände till sin gamla fåra.
Samtidigt gick Chiangs arméer till massanfall mot trupperna söder om Gula flodens nya lopp
vilka avskurits från sitt högkvarter i norr. Chiang Kai-shek hade lika litet framgång som
kineserna hade mot Djingis Kahn.
Gula flodens gamla flodfåra hade slammats upp av erosion och även genom den odling i stor
skala som genomförts under de gångna nio åren. Det gamla kretsloppet med översvämningar
och torka började igen för bönderna längs flodens nedre lopp. Detta hade Chiang heller inget
emot eftersom denna del av floden flöt genom kommunistområden och han trodde att
trupperna skulle få så mycket att göra med att bekämpa översvämningar och hungersnöd att
de inte skulle kunna bjuda allvarligt motstånd i det inbördeskrig han åter satt i gång. Men som
i alla sina andra beräkningar hade han räknat utan det kinesiska folket och den energi och
entusiasm som kommunisterna inspirerade.
Folkregeringen i de befriade områdena organiserade ingenjörsbataljoner bland bönderna
själva och dessa leddes och utbildades av sådana tekniker som kunde avvaras. De satte upp
beväpnade bondebataljoner för att försvara de nya fördämningarna mot Kuomintangsabotörer.
Chiangs plan bombade fördämningarna och besköt arbetarna, men arbetet på att förhindra
översvämningar fortsatte. Gula floden muddrades upp, nya fördämningsvallar byggdes och
gamla förstärktes. Endast tack vare övermänskliga ansträngningar av bönderna och Befrielse-