Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

81
kanaler och slutligen i dess huvudfåra. De kastade Huai ut ur dess fåra och tvingade den att
söka sig en ny väg till havet. Huais anspråkslösa flodfåra kunde inte styra de väldiga
vattenmassorna från de oräkneliga tillflödena. Då vattenmassorna nådde fram till slätterna i
östra Kina där marken är så platt att lutningen bara är tre decimeter på 1,8 kilometer från
väster till öster och från norr till söder, och där vatten som strömmat över Gula flodens och
Yangtses bräddar rinner ner till Huaifloden, saktade översvämningsvattnet av och började
fälla ut de tusentals ton sand från öknarna i Centralasien och slammade upp Huais nedre lopp.
Den gamla vägen till havet blockerades. Vattnet bildade en stor sjö, slingrade sig ytterligare
ett tjogtal miles och bildade en annan sjö och mynnade slutligen ut i Yangtse.
(Kinserna hade emellertid ingen fördel av sina handlingar. Några år senare krossade Djingis
Kahn och hans berömda ryttare dem fullkomligt, drev ut dem ur Kina, erövrade Peking och
satte upp sin egen regering.)
Efter sjuhundra år hade Gula floden slammat upp Huaiflodens nedre och mellersta lopp. 1885
tvingades den att gå tillbaka till sin gamla fåra och lämnade en besvärlig och förstörd flodbädd
åt Huai. Huais vanliga väg till havet var blockerad och den blev tvungen att vid första
översvämning lämna sin normala väg och bilda en kedja grunda sjöar på sin väg till utloppet i
Yangtse.
År 1938 kom politiken med i spelet igen – och ännu en gång 1946-47. När Chiang Kai-shek
kidnappades av den manchuriske ”unge marskalken” Chang Hsueh-liang i december 1936 och
gick med på att avblåsa kriget mot kommunisterna och samarbeta med dem för att bekämpa
japanerna hade han inte för avsikt att hålla sitt ord, vilket klart framgår av följande händelser.
Han ändrade bara taktik. Inför massornas utbredda krav och hotad av revolt från patriotiska
arméofficerare tycktes han acceptera de folkliga kraven att stoppa inbördeskriget men i själva
verket gick hans planer ut på att sluta upp att använda sina egna trupper mot kommunisterna
och i stället tvinga japanerna att bekämpa dem. Han skulle hålla sina egna trupper intakta för
att till slut förinta de kommunister som överlevt japanerna. Detta taktiska mönster upprepades
gång på gång från enhetsfrontens första dagar till efter den japanska kapitulationen då Chiang
försökte använda japaner och marionettrupper för att avväpna och upplösa Åttonde linjearmén
medan han själv försökte krossa Nya fjärde armén. Det var mot denna taktik den amerikanske
generalen Stilwell protesterade så häftigt att han hemkallades från Kina.
Japanerna började avancera västerut in i Hopei från kustprovinserna i juni 1938. Ching Kaishek
hade välbeväpnade, välövade trupper i området som kunde ha stoppat dem. Men han
behövde bevara dessa trupper för att bekämpa kommunisterna. I stället för att slåss sände han
en division under general Liu Shih för att spränga Gula flodens fördämningar vid Hua. Yen
Ko ungefär 20 miles från den viktiga järnvägsknutpunkten Chengchow. Utan att varna
byborna placerade Liu Shih minor i fördämningsvallarna och sprängde mitt i natten ett tretton
meters hål i fördämningen vid en punkt där Gula flodens vattennivå låg 2½ meter över den
omgivande terrängen. Byborna som hörde explosionen och rusade ut för att försöka plugga
igen bräschen drevs tillbaka med kulspruteeld. Många sårades och vattenmassorna pressade
sig igenom och sopade bort fördämningarna som en inrullande flodvåg sopar bort barns
sandslott.
De scener som följde var enligt vad överlevande berättat för mig obeskrivliga. Hela byar
sopades bort. Män, kvinnor och barn och tusentals djur sveptes med av de kokande vattenmassorna
som utan någon som helst förvarning rusade över dem mitt i natten och översvämmade
tusentals och tiotusentals acres åkerjord där sommarskörden just skulle bärgas. De
som hade tur flöt på brädbitar och trädgrenar många miles och paddlade sig slutligen fram till