Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

76
då man sörjde över att man fötts till kvinna. Barndomens lekar? I byarna fick flickorna stanna
inomhus i feodal avskildhet och spinna, sy och skura. I städerna blev de slagna om de
somnade över vävstolen vid en ålder då västerländska barn lekte. Livet före befrielsen var en
oavbruten dyster natt. Det fanns inga lyckliga dagar.
Äktenskapslagen, som trädde i kraft 1 maj 1950, är ett stort mänskligt dokument som med ett
svep sopade bort många av de primära orsakerna till tusentals års elände för Kinas kvinnor.
Denna lag förtjänar att citeras utförligt eftersom den avspeglar kvinnornas tragiska ställning
före befrielsen och samtidigt tillkännager en ny ställning för kvinnorna, som endast är möjlig i
en avancerad samhällsform. Lagen antogs först efter månaders diskussioner i fabriker och
byar och efter en arton månaders noggrann undersökning av äktenskapsvanorna i alla delar av
Kina. Den tar hänsyn till den traditionella starka respekten för familjens ansvar.
Paragraf 1 tillkännager avskaffandet av ”det godtyckliga och tvångsmässiga feodala
äktenskapssystemet som baseras på mannens överlägsenhet över kvinnan och som åsidosätter
barnens intressen. Det nya demokratiska äktenskapssystemet är baserat på parternas fria val,
monogami, könens likställighet och på skyddet av kvinnor och barn.” Paragraf 2 upphävdar
”bigami, konkubinsystem, barntrolovning, inblandning i änkornas rätt att gifta om sig och
utkrävandet av gåvor eller pengar i samband med äktenskapet”, Äktenskapsarrangörerna i
byarna avskaffas liksom böndernas spöke, hemgiftssystemet. Paragraf 3 fastslår att äktenskapet
måste byggas på ”bägge parternas fullständiga samtycke” och paragraf 4 stipulerar att
män kan gifta sig från och med tjugo års ålder och kvinnor från arton. Paragraf 5 behandlar
äktenskapshindren och förbjuder äktenskap mellan nära släktingar eller mellan parter med
allvarliga infektions- eller själsliga sjukdomar eller sexuellt impotenta. Paragraf 6 fastslår att
vigselakten skall vara en enkel registreringsceremoni i byn eller underdistriktet där en av
kontrahenterna bor. De vidlyftiga ceremonierna i gamla dagar som tvingade föräldrarna att belåna
hus och egendom hos penningutlånare eller godsägare avskaffas.
Paragraferna 7 till 12 behandlar mannens och hustruns rättigheter och skyldigheter. De äkta
makarna beskrivs som ”kamrater som lever tillsammans och skall åtnjuta samma status i
hemmet”. De förpliktar sig att ”älska, respektera, hjälpa och sköta varandra, att leva i
harmoni, att delta i produktionslivet, att sörja för sina barn och samfällt sträva för familjens
bästa och för uppbyggandet av ett nytt samhälle”. Båda har rätt att fritt välja yrke och båda har
lika ägande- och nyttjanderätt till familjens egendom. Kvinnan har rätt att behålla sitt familjenamn
om hon så önskar och båda har rätt att ärva den andras egendom. Beträffande de
rättsliga relationerna mellan föräldrar och barn (§§ 13-16) har det ansetts nödvändigt att
fastslå att ”barnamord genom dränkning och liknande kriminella handlingar är strängeligen
förbjudna” och att föräldrar inklusive styvföräldrar har skyldighet att ”försörja och uppfostra
sina barn” och ”barn inklusive styvbarn har skyldighet att stödja och hjälpa sina föräldrar.
Varken föräldrarna eller barnen skall behandla varandra illa eller överge varandra.” (Detta är
en eftergift åt de urgamla traditionerna om sonlig vördnad och barnens plikt att ta hand om
sina föräldrar.)
”Barn födda utom äktenskapet skall ha samma rättigheter som barn födda inom äktenskapet.
Ingen har tillåtelse att skada eller diskriminera barn födda utom äktenskapet,” Den person vars
faderskap har fastställts av modern eller annat vittne är ansvarig för barnets uppehälle och
uppfostran tills det fyller arton år. I den avdelning som behandlar skilsmässor (§§ 17 till 22)
skisseras en enkel procedur. Där båda parter är överens om skilsmässa utställes en
skilsmässoattest sedan de lokala myndigheterna fastställt att frågorna om barn och egendom
har lösts på ett tillfredsställande sätt. Ifall bara den ena parten söker skilsmässa måste