Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

73
ministern Kung och henner bror var T. V. Soong, Chiang Kai-sheks utrikesminister. Men
Madame Sun vacklade aldrig i sin hängivenhet för makens principer: samarbete med
kommunistiska partiet och vänskap med Sovjetunionen. När Chiang Kai-shek 1927 satte
igång sitt mordiska anfall och den vita terrorn mot kommunisterna, som hade varit hans
främsta anhängare, bildade Soong Ching-ling ”Sällskapet för försvar av de medborgerliga
rättigheterna” och räddade hundratals människor från Kuomintangs bödlar. I Shanghai, Canton
och Chungking, i hjärtat av fiendelägret, natt och dag bevakad och skuggad vart hon
begav sig av Kuomintangs polis, dolde hon aldrig för ett ögonblick sitt förakt för Chiang Kaishek
och sin övriga familj på grund av deras blodtörstiga förräderi. Hon riskerade livet varje
dag genom sitt ståndaktiga stöd åt Kinas progressiva, varav hundratals har henne att tacka för
sina liv. I dag är Madame Sun Yat-sen vicepresident i Kinesiska folkrepubliken.
Kang Ke-chin, som är hustru till general Chu Teh. Befrielsearméns överbefälhavare,
kommenderade en speciell kvinnobrigad under långa marschen, en brigad sam kämpade vid
männens sida och utförde de svåraste och riskfylldaste uppgifter. I dag är hon militär
specialist, en sann kamrat i alla avseenden till sin krigarmake. Cheng Hsiao-ming, f. d. brodös
och textilarbeterska, flydde till Centralkina sedan japanerna ockuperat Tsingtao. På eget
initiativ bildade hon ett speciellt gerillaförband. När japanerna satte ett högt pris på hennes
huvud klädde hon ut sig till man och ledde sitt eget ”befriade område”. Hon utvecklades till
en utmärkt politisk ledare och gerillaexpert och bara några få toppfunktionärer visste att hon
var kvinna. Hon valdes till sekreterare i en kommunistisk distriktsstyrelse och är i dag
suppleant i Kinas kommunistiska partis centralkommitté. Hon är också generalsekreterare i
den allkinesiska textilarbetarfederationen. Premiär- och utrikesminister Chou En-lais maka,
Teng Ying-chao, har kämpat med i revolutionen hela sitt vuxna liv, från den dag hon anslöt
sig till Fjärde-majrörelsen 1919. Hon arbetade i den ytterst riskabla underjordiska rörelsen i
Shanghai, organiserade studenterna i Tientsin, samarbetade med Soong Ching-ling i Canton.
Överallt där nöden var störst och striden hetast fanns Teng Ying-chao. Trots vacklande hälsa
följde hon sin man på långa marschen och delade senare farorna med honom under hans
ömtåliga uppdrag i Chungking där han försökte hålla samman enhetsfrontens sköra trådar mot
japanerna.
En särskild bak kunde skrivas om var och en av dessa kvinnor som med sina egna liv har
skrivit några av de viktigaste sidorna i Kinas historia. Sai Meng-chi är i dag en ärad medlem
av Kinesiska folkets politiska konsultativa konferens, Kinas folkförsamling. Hon har tillbragt
hela sitt politiska liv med underjordiskt arbete på Kuomintangterritorier. Hon torterades och
sattes i fängelse gång på gång. Vid ett försök att få henne att avslöja namn på partikamrater
blev hon slagen så att båda benen och ett revben bröts. Pepprat vatten hälldes i hennes ögon,
näsa och öron, alla djävulska tortyrmetoder som kunde uttänkas användas på henne men de
bröt aldrig ner henne. Samma ögonblick hon släpptes återvände hon direkt till sin
underjordiska verksamhet.
Man kan med fog fråga sig vad detta är för slags kvinnor. Vad härdade och stålsatte dem till
sådana extraordinära dåd? Vare sig de kom från arbetare-, bonde- eller överklassfamiljer var
deras hängivenhet och mod desamma. De kämpade den dubbla kampen att befria såväl sitt
eget kön som sitt land. I dag skördar alla Kinas kvinnor frukterna av deras offer.
Under århundraden har Kina varit ett väldigt slavläger. Trehundra år under Manchudynastin,
hundra års västerländsk imperialism följdes av japansk och Kuomintangfascism. Det var
sekler av slaveri med sporadiska och hjältemodiga revolter som vanligen dränktes i strömmar
av blod. De kinesiska böndernas och hantverkarnas lott var fruktansvärd, men den stora