Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

72
Hennes mor visste ingenting om hennes göranden och låtanden och grälade ständigt på lilla
Sun Yu-ming för att hon slet ut sina skor så fort. Hon brukade bära minorna i en korg med kål
och rotfrukter och tillsammans med de andra kvinnorna gjorde hon stigar och vägar så farliga
att japanerna slutligen tog sig fram till byn bara genom att gå nerför en grund flod. Sun Yuming
hittade på minor som hon lade ut under stenarna i vattnet och sedan några soldater hade
sprängts i luften i flodbädden höll sig japanerna helt borta från byn. Sun Yu-ming dödade
sexton japaner med minor som hon själv lagt ut och en med sitt gevär när hon tränade målskjutning;
Vid flera tillfällen ledde hon gerillapatruller om nätterna till japanska ställningar
som hon omsorgsfullt studerat på dagen.
Sedan japanerna kapitulerat kom Kuomintangtrupper till trakten för att slå ner gerillastyrkorna.
Byborna började lägga ut minor igen men byns rykte om bråddöd genom minor var
tillräckligt för att avhålla Kuomintangtrupperna från att bege sig dit. De flesta av byns män
gav sig iväg för att slåss mot Chiang Kai-shek och Sun Yu-ming blev en produktionslivets
hjältinna i stället. Kvinnomilisen fick några av de äldre männen att lära dem jordbruk och med
lilla Sun som ledare plöjde de, sådde och skördade och uppehöll livsmedelsproduktionen.
Hennes bror gav sig också i väg med Folkarmén och dog på slagfältet.
Efter befrielsen tilldelades varje medlem i Sun Yu-mings familj, även den döde brodern, en
bit jord men Sun tyckte att det var för mycket och envisades med att lämna tillbaka en del.
– Min mor var väldigt reaktionär, suckade hon. Hon hade varit slavflicka och man har piskat
hennes själ ur henne. Jag hade alltid besvär med henne i mitt arbete. En gång blev vi varnade
för att japanerna skulle komma och göra husrannsakan. Jag lade en mina framför vårt hus men
mamma fick mig att gräva upp den igen. Hon sa att vi skulle bli dödade allesammans och
förstod inte att det var bättre att dödas än att bli tagen av japsen. I själva verket kom de aldrig.
Bara en gång var hon belåten. Det var när vi sprängde en kavalleriavdelning i luften och jag
tog hem litet hästkött. Nu börjar hon delta i det nya livet. Hon arbetar ute på fälten med min
syster, min döde brors fru och mig.
I varje by fanns kvinnor som Wu Chang-ying, Li Hsing-ke och lilla Sun Yu-ming. De
kämpade den dubbla striden mot utländska förtryckare och mot det feodala samhälle som förtryckte
dem. Genom sitt mod, sin uthållighet och uppfinningsrikedom visade de att de inte var
männen underlägsna i de egenskaper som lade grunden till att de överlevde och segrade. Med
vapen i hand tillkämpade de sig rätten att bli fria från sin feodala ställning. Vid fronten och
bakom den utförde de be drifter och visade ett mod som är utan motstycke i historien
och som är en inspirationskälla för kvinnor överallt i världen.
När japanerna eller Kuomintangtrupper invaderade områden där de flesta männen var borta
och kämpade på andra fronter bildade kvinnorna på många platser egna gerillastyrkor och
slogs med minor, primitiva handgranater och till och med skäror och bambuspjut. En bedrift
uträttades av en tjugofyraårig kvinnlig gerillaledare, Li Lan-ting. Hon lyckades evakuera fem
hundra sårade folkarmésoldater från ett område som var omringat av Kuomintangtrupper och
som bombades och besköts av Kuomintangplan. Hon fick hundratals bondkvinnor att hjälpa
sig, och med Lin Lan-ting i spetsen för den första båren evakuerades på undangömda stigar,
som bondkvinnorna kände till, alla fem hundra männen utan förluster.
Inspirerande exempel gavs uppifrån av kvinnor som Soong Ching-ling (Madame Sun Yat-sen)
änka efter den kinesiska republikens grundare. De andra medlemmarna av familjen Soong
övergav revolutionens sak och Soong Ching-ling utsattes för starka påtryckningar att göra
detsamma. Hennes systrar var hustrur till Chiang Kai-shek och den korrumperade finans-