Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

60
bakgrunden helt klarlagts till Sianintermezzot, då Chiang Kai-shek blev kidnappad och släppt
först sedan han gått med på att avblåsa kriget mot kommunisterna och förena sig med dem i
kampen mot japanerna. Edgar Snow, den bortgångna Agnes Smedley och andra författare har
gett en föreställning om vad som ägde rum, men hela den otroliga historien om Sianintermezzot
och 13.400-kilometersmarschen blir inte klar förrän ordförande Mao eller någon
annan av de kinesiska ledarna får tid att fylla i detaljerna. Men ett är säkert och det är att det
inte finns någon motsvarighet i historien till den 13.400 km långa marschen, vid vars slut bara
fyra eller fem tusen man, med högst fem patroner per man, i ett avgörande slag besegrade tre
elitdivisioner under Chang Hsueh-liang, vilka var bland de bäst utrustade trupperna i Kina.
Det var efter en brevväxling mellan Mao Tse-tung och Chang Hsuehliang efter detta slag som
den senare beslutade upphöra att bekämpa kommunisterna och vägrade att utföra Changs vidare
order. När Chiang Kai-shek kom till Sian för att disciplinera honom kidnappade han
Chiang under det berömda Sianintermezzot.
Sedan överenskommelse hade uppnåtts att sammanslå trupperna och bekämpa japanerna ombildades
Röda armén i norr till Åttonde linjearmén och senare styrkorna söder om Yangtse till
Nya fjärde armén. Dessa benämningar behölls till slutet av japanska kriget då Chiang började
sitt ”utrotningskrig” mot kommunisterna. De bägge revolutionära arméerna förenades under
ett kommando och fick namnet Folkets befrielsearmé.
Den form den framtida Folkets befrielsearmé skulle få fastslogs i december 1929 vid en
konferens i Kutien i kustprovinsen Fukien då en resolution i nio punkter, som personligen
skrivits av Mao Tse-tung, antogs. Bland annat behandlades avskaffandet av kroppsbestraffningar,
privilegierad behandling av sårade soldater, speciell utbildning för yngre soldater,
politisk uppfostran av alla soldater och propagandaarbete bland befolkningen. Fullständig
politisk demokrati infördes, så, att soldater och officerare utanför tjänsten var jämlikar. Vid
speciella möten kunde soldater kritisera officerare för deras personliga uppförande eller för
deras hållning på slagfältet. Officerare och soldater fick samma mat. Under mottot ”två
huvuden är bättre än ett” gjordes största möjliga bruk av de meniga soldaternas initiativ och
uppfinningsrikedom. På möten före slagen diskuterade officerare och soldater taktik på
jämställd fot. Liknande möten hölls för att sammanfatta resultaten av en strid och då analyserades
svagheter och kritiserades enskilda. Så långt det var förenligt med den militära
disciplinen infördes och tillämpades demokrati, utom under exercis och på slagfältet. Under
diskussionerna och i skolrum och mässar var officerare och soldater kamrater med varandra.
Men i militära frågor krävdes naturligtvis att officerarnas order skulle lydas. Man har inte tid
att sammankalla ett möte på slagfältet.
Som ett resultat av Kutienkonferensen utarbetades ett grundläggande reglemente för uppförandet
i Röda armén av Mao Tse-tung. Det blev känt som de ”tre disciplinära reglerna” och
de ”åtta punkterna att uppmärksamma”. Dessa regler och deras tillämpning gör den kinesiska
Befrielsearmén till en av de högst civiliserade arméerna i världen. De tre reglerna är: 1. Lyd
order under alla omständigheter. 2. Ta inte en nål eller en trådända från folket. 3. överlämna
allt byte till regeringen: De åtta punkterna är: 1. Tala hövligt till folket. 2. Var hederlig i alla
affärer. 3. Återställ allt du lånar. 4. Betala för allt som skadas. 5. Slå inte och gräla inte på
folket. 6. Skada inte skördarna. 7. Ha inte ”historier” med kvinnor. 8. Behandla inte krigsfångar
illa.
Den stränga observansen av dessa elva punkter är Befrielsearméns styrka och orsaken till att
folkets inställning till soldaterna har förändrats och till att soldaterna anser det vara en ära att
tjäna i dess led. En okunnig analfabetisk bondpojke som gick in i Befrielsearmén blev en