Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

55
Kina nu betraktas som nationella rikedomar. Folkmelodier som länge varit begravna har nu
återuppstått tack vare ”Forskningssällskapet för folkmusik”. Det fanns praktiskt taget ingen
skriven musik i hela Kina innan forskningssällskapet började sitt arbete. Som på så många
andra områden måste arbetet börja från grunden och till och med under grunden. Förr i tiden
vidarebefordrades folksånger och till och med arior i klassiska kinesiska operor från mun till
mun. Forskningsgrupperna hämtade fram melodierna från lokala skådespelare och spelmän,
oftast från bönderna själva. Melodierna skrivs ner och arkiveras omsorgsfullt som dyrbarheter.
Enbart i norra Shansi samlades över två tusen melodier in och arkiverades i forskningsbiblioteken.
När en författare arbetar på en ny opera eller film kan han gå till biblioteken
och få melodier spelade eller sjungna tills han får tag i dem som närmast uttrycker de känslor
och den atmosfär han vill ha. Dem han väljer ut bearbetas sedan för solin, kör eller orkester av
kompositörerna. ”Av det gamla skapar vi det nya”, sade ordförande Mao och det har sin tillämpning
likaväl inom musiken som i drama och litteratur. De vackra melodierna i ”Bai Manu”,
som vi talat om tidigare, hade alla samlats in av forskningssällskapen i de byar där den
vithåriga flickan hade levat.
Folkmusiken hade inte populariserats tidigare i Kina utom i de områden som kontrollerades
av Åttonde linjearmén. Eftersom sångare och spelmän betraktades som samhällets lägsta
drägg var det endast i de områden där de nationella minoriteterna var parias i alla fall, som
folkmusiken och folkdanserna utvecklades i masskala. De nationella minoriteterna utgör nu en
rik och livskraftig källa för sång och dans och deras talanger uppmuntras på alla sätt av
Folkregeringen.
Åttonde linjearmén var den första i Kina som satte upp dans- och musikgrupper i sina
förband. I byarna i norra Kina fanns en gammal traditionsrik dans och musik som kallades
”yang ko”. ”Yang ko” betyder ”de första gröna skotten” och den sjöngs och dansades när de
första gröna sädesbroddarna stack upp ur den snötäckta jorden tidigt på våren. Den kunde
utföras även vid skördetiden. Åttonde linjearmén utvecklade den genom att skapa de berömda
”yang ko”-trupperna som följde tätt i hälarna på armén in i nyligen befriade byar och städer
och gav strålande föreställningar för den lokala befolkningen och sjöng traktens melodier med
revolutionära ord. De samlade nya ”yang ko”-melodier allt eftersom de förflyttade sig från
plats till plats och använde melodier och danser för att framställa alla möjliga verksamheter,
från plöjning och skördearbete till nätdragning och minutläggning och nedkämpande av
japanska inkräktare.
Nyligen har kompositörer och musikforskare gjort en översyn av hela den kinesiska musiken,
inklusive den klassiska operan. En av de största svårigheterna har åter varit frånvaron av
noter. I den kinesiska operan bildar inte dramat och musiken ett integrerande helt. Samma
drama kan spelas med ett dussin olika musiksättningar, beroende på vederbörande skådespelares
tycken och talang. Det finns ett standardlager av populära operaarior som uttrycker
olika känslor. Där är hjältearian, arian om den sonliga pieteten, om hustruns underdånighet,
om den grymme despoten, den gode kejsaren, arior som uttrycker sorg vid en väns död och
liknande teman, välkända för de kinesiska operabesökarna. Skådespelaren kan ta vad han
tycker om ur denna repertoar för den opera han medverkar i, så länge han uttrycker de
korrekta känslorna. Och han kan, när han vill, introducera sina egna variationer på originalmelodin,
som ackompanjörerna gör sitt bästa att följa. Berömda artister har sina egna
ackompanjatörer – vanligtvis på fiol och trumma – som är experter på att följa de mest invecklade
variationer. Allt spelas på gehör och förste ackompanjatören följer sångaren, medan
de andra följer ackompanjatören. Mellan verserna slås gonggonger med varierande styrka och