29.08.2013 Views

Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

52<br />

”Bai Ma-nu” blir säkert en världssuccé när översättningar blir tillgängliga. Den har redan<br />

spelats med stor framgång i Prag och den är bara förelöparen till en rik repertoar som kommer<br />

att för första gången ge den kinesiska operan en hedersplats, på världsscenerna.<br />

Frånsett pjäser som ”Drakskäggsdiket” och ”Bai Ma-nu” spelas många stycken som har<br />

kortsiktigt skolningsvärde både för skådespelare och publik. ”Lucka nr 6”, berättelsen om<br />

Tientsins hamnarbetare och krossandet av bossväldet tillhör denna kategori. I den form vari<br />

stycket först presenterades hade det mer uppfostrings- än konstnärligt värde. Eftersom det var<br />

nödvändigt att visa publiken exakt hur systemet fungerade och hur hamnarbetarna levde gick<br />

det in i allt för mycket detaljer. Det tog två kvällar att spela och framfördes av hamnarbetarna<br />

själva. Slutligen blev det på grund av sitt goda dramatiska innehåll radikalt bearbetat, nerkortat<br />

och anpassat för den stående repertoaren. En liknande pjäs behandlade prostitutionen i<br />

Peking. Den spelades sedan stadens styrelse stängt bordellerna i staden. Den skrevs av<br />

flickorna själva och skildrade noggrant deras fruktansvärda liv sedan de sålts eller lurats in i<br />

prostitutionen. Den uppfördes på Pekings konstnärliga folkteater av de tidigare prostituerade<br />

och blev ett mäktigt vapen vid avslöjandet av de smutsiga och kriminella affärerna bakom<br />

bordellbranschens kulisser. Denna pjäs avfördes från scenen när dess syfte var nått. En annan<br />

pjäs som blev en dundrande succé uppfördes av ett gäng före detta ficktjuvar i Tientsin. Under<br />

en rörlig fyratimmarsunderhållning demonstrerades ficktjuvarnas metoder mot en äkta bakgrund<br />

av kinesiskt gatu- och torgliv, från utbildningen av lärlingar till gängse praxis vid<br />

”yrkesutövningen” och tjuvgodsets avyttring. De var alla födda skådespelare och deras<br />

fingerfärdighet och påhittighet hänförde publiken. Men dessa pjäser anses som kortsiktiga<br />

exposéarbeten och inte som äkta dramer.<br />

Allt eftersom upprensningen av skumraskaffärerna fortgår uppmuntras vanligen offren – och<br />

prostituerade och ficktjuvar anses lika mycket som samhällets offer som Tientsins hamnarbetare<br />

– att berätta så mycket de känner till och att hjälpa författarna att rekonstruera en<br />

autentisk handling som lämpar sig för scenen och sedan aktivt medverka att berätta för<br />

åhörarna hur de själva och allmänheten lurats. I-KwangTao-demonstrationerna, omnämnda i<br />

ett tidigare kapitel, som rensade upp en sekt som exploaterade böndernas vidskepelse, tillhör<br />

också samma kategori av uppfostrande-underhållande stycken av begränsad räckvidd.<br />

Ett missförhållande som sopats bort genom; befrielsen var det brutala systemet varunder<br />

teatereleverna fick arbeta. De som ville bli skådespelare eller sångare fick gå i lära hos en<br />

äldre skådespelare som de under flera år arbetade för utan betalning. Det var sed att slå<br />

eleverna efter varje föreställning för att uppehålla disciplinen. Om vederbörande hade spelat<br />

bra blev han endast lätt slagen, om han spelat dåligt fick han ett rejält kok stryk. Sedan han<br />

avlagt sina prov och blivit en fullfjädrad aktör arbetade han fortfarande under flera år utan<br />

betalning och fick betala ”undervisningsarvodet” från elevtiden. Och när han slutligen började<br />

få betalt för sitt arbete måste han överlämna en stor procent av lönen till agenten som ordnat<br />

kontraktet. Nu finns det teaterskolor där unga skådespelare och skådespelerskor studerar<br />

gratis.<br />

Den mest iögonfallande framgången på kulturfronten har den kraftiga unga filmindustrin<br />

skördat. Trots bristen på erfarenhet och utrustning producerade statliga filmateljéer under<br />

1950 tjugosex långfilmer, arton dokumentärfilmer och sextiotvå journaler och dubbade<br />

fyrtioåtta sovjetfilmer till kinesiska. Denna rika produktion presenterades för publiken under<br />

en filmmånad i mars 1951, varunder en ny film spelades varje kväll under månadens lopp i<br />

tjugo av <strong>Kina</strong>s största städer.<br />

Den utomordentliga kvalitén hos dessa filmer, som skildrade verkliga händelser ur åskådarnas

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!