Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

50
på vilket förtroende man kunde ha för den. Folket i förorten var mestadels skeptiskt och
trodde inte att den nya folkliga stadsstyrelsen skulle göra något åt diket. Men det dröjde inte
mera än ett par månader efter befrielsen förrän tusentals arbetare dök upp en morgon, rör
lades ut och det hatade diket fylldes och träd planterades ovanpå. ”Dikesfolket” måste erkänna
sitt misstag. Slutligen hade det fått en styrelse som gjorde något för vanligt folk.
Lao Sheh blev förtjust över historien. Stadens styrelse ställde stadens protokoll till hans förfogande.
Han tillbragte veckor med att ströva omkring i trakten, manuskriptet och dialogen
började ta form. De skådespelare som skulle spela med i pjäsen uttags på förhand och bodde
hos ”dikesfolket” för att lära sig deras accent och supa, in den lokala atmosfären. Lao Sheh
själv är den erkände mästaren på Pekingspråket och ”dikesfolket” gav honom autentiskt
material till bakgrunden.
Den pjäs som blev resultatet har blivit en kolossal succé och skulle ha framgång på alla
världsscener. När ridån går upp är det som om scenens bakre vägg hade tagits bort och man
har ett fönster mot livet i Peking. Även om en västerlänning inte förstår vad som lovordas som
utomordentlig Pekingdialog, kan han uppskatta detta strålande realistiska drama, som endast
kunnat skrivas och framföras tack vare Folkregeringens, nya kulturpolitik.
Ett annat mycket förtjänstfullt verk är operan ”Bai Ma-nu” (Den vithåriga flickan), den första
pjäs i den nya produktionen som spelats utomlands. Den bygger på en av dessa historier, som
endast kan förekomma i Kina, en sann historia om, en flicka som i dag bor i en kinesisk by
med en Befrielsearmésoldat som hon gifte sig med efter befrielsen. Då man ser pjäsen på
scenen verkar den overklig och otrolig för en utomstående, men för kineserna är den bara en
lätt variation av en alltför Välbekant historia. Flickans far var en fattig bonde som stod i skuld
till traktens godsägare. Efter skörden går han till godsägaren med varje silverdollar han har
kunnat skaffa, mer än nog för att betala räntan på skulden. Godsägaren som tidigare utan
framgång försökt förföra hans, dotter begär att skulden omedelbart skall betalas eller i annat
fall dottern lämnas som slavflicka. Kvällen före flickans bröllop med en bypojke tvingar
godsägaren den gamle bonden att sätta sitt fingeravtryck på ett dokument vari han säljer
flickan.
Fadern går hem, med brustet hjärta, han står inte ut med att berätta för hustrun och dottern vad
som hänt. Medan flickan håller på att göra sig färdig för bröllopet sväljer fadern gift och dör.
Modern, dottern och grannarna jämrar sig fortfarande över faderns död när godsägaren och
några av hans beväpnade män kommer, visar upp köpekontraktet och släpar bort dottern. I
början tjänar hon som slavflicka åt godsägarens mor och blir brutalt piskad och slagen för
minsta förseelse. Hennes fästman försöker bryta sig in i huset för att rädda henne men blir
upptäckt och måste fly från trakten. Han tar sig över Gula floden och ansluter sig till Åttonde
linjearmén. En natt våldtar godsägaren Bai Ma-nu och efter en tid upptäcker den stackars
flickan att hon är gravid. En äldre slavflicka i hushållet får höra att godsägaren tänker sälja
kamraten till en bordell eftersom han inte kunnat göra henne till en villig älskarinna. Den
äldre flickan avslöjar komplotten och Bai Ma-nu flyr på natten i riktning mot floden.
Godsägaren och hans män jagar henne med hundar och gevär men då de finner hennes sko vid
flodkanten tror de att hon har dränkt sig.
I själva verket gömmer sig Bai Ma-nu i vassen intill och hittar slutligen en grotta i en vild
ödslig bergstrakt. Hennes barn dör vid födelsen. Under nästan två år lever hon som ett vilt
djur. Hon lär sig fånga fåglar och döda smådjur med stenar. Hennes långa okammade hår har
blivit vitt. Hon stjäl offergåvorna från ett buddhisttempel i bergen. Byborna har sett en skymt
av en vild uppenbarelse som smyger in och ut i templet och en legend växer upp att hon är