Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

41
det feodala inflytandet och den sekellånga reträtten för imperialismen. Den omedelbara
orsaken till denna ideologiska revolt var intrigerna vid fredskonferensen i Paris, då England
och Amerika i hemlighet kom överens om att till Japan överlämna de rättigheter och
koncessioner som tyskarna tidigare åtnjutit i Shantungprovinsen i Kina. Revolten utlöstes
genom stora studentdemonstrationer i Peking som snabbt spreds över hela Kina. Intellektuella
och progressiva element kände avsky både för sin egen dekadenta regering och för västmakternas
förräderi. Den kinesiska regeringen tvingades till handling och vägrade acceptera
fördraget. Jalian hölls borta från Shantung men ännu betydelsefullare var att ur denna revolt
kom de första impulserna till en modern progressiv kultur. Kinas intellektuella tog djupa
intryck av den ryska revolutionen och de revolutionära rörelserna annorstädes i Europa.
Studenterna började fråga efter översättningar av Västerns politiska teoretiker, från John
Stuart Mill till Marx och Lenin. De revolterade mot den självgoda feodala attityden att de
kinesiska klassikerna Konfucius och Mencius var de enda bärarna av världsfilosofin och
världskulturen och att ingenting som skrivits under de två tusen år som förflutit efter dessa
visa mäns död var värt att läsa. Vid den tiden betraktade den kinesiska överklassen all slags
skönlitteratur som vulgär och romanen ansågs som den lägsta litterära formen. Dikter som
behandlade något mera väsentligt än höstlöv som singlade ner till den snötäckta marken vid
vinterns inbrott föraktades. Skriftspråket hade lika stor likhet med det språk folket talade som
Chaucers språk liknar modern engelska eller grekiska och latin liknar de språk som i dag talas
i Grekland och Italien. Några romaner som tidigare skrivits på vanligt talspråk, t. ex.
”Tragedin i röda rummet” och ”Hjältarna i tre Hu” var de facto satta på index av de härskande
klasserna. De manchuriska härskarna hade utövat en skoningslös censur under de tre hundra
år de härskat och förbjudit hela böcker om en enda fras inte vann censorernas gillande.
Författare framträdde under Fjärde-majrörelsen och började skriva på folkets språk. De ville
skriva för en ny läsekrets och i viss utsträckning skapade de en ny stil. Deras verk blev så
populära bland massorna som det var möjligt i ett land där över åttio procent av befolkningen
var analfabeter. Men äntligen kunde massorna för första gången förstå vad som lästes för dem
ur de nya författarnas arbeten, Översättningar av Marx, Engels och Lenin och de nya
sovjetförfattarna började nå fram till progressiva intellektuella. Många av de författare och
dramatiker som fångades av den nya rörelsen anslöt sig till Sun Yat-sens revolution och då
den förråddes av Chiang Kaj-shek 1927 begav sig många av dem till Åttonde linjearméns
högkvarter i Yenan. De gjorde ett ärligt försök att stiga ner från de elfenbenstorn, i vilka
kinesiska intellektuella traditionellt hade levat, och började studera folkets liv och slutligen ta
aktiv del i propagandaarbetet i områdena vid fronten. Från vindskupor och ateljéer i Shanghai
och kuststäderna passerade de graderna via grottorna i Yenan till gerillatruppernas gömställen
i bergen. Ting Ling, en av Kinas mest berömda samtida författare, uttryckte det så: ”Vi var
tvungna att ha den närmaste kontakt med arbetare och bönder. Annars hade vi inte ens kunnat
bevara våra liv, ännu mindre vår konst.”
Den kinesiska litteraturens och konstens verkliga roll i det nya samhälle som planerades,
utformades vid en historisk konferens i Yenan i maj 1942, precis tjugotre år efter Fjärdemajrörelsen.
Under tre veckor medan avgörande slag utkämpades av gerillastyrkorna och
Åttonde linjearmén i de japanska arméernas rygg, då japanska trupper sopade bort resterna av
de engelska styrkorna i Burma och stod på tröskeln till Indien, då nazistarméerna kämpade
utanför Moskvas portar, möttes gräddan av Kinas revolutionära författare och konstnärer dagligen
under ordförandeskap av Mao Tse-tung för att utforma sin principiella inställning till sitt
arbete och sina relationer till folket under kriget mot japanerna och i det nya samhälle, som
de, även under de svåraste perioderna av kriget, var säkra på att de skulle bygga upp.