Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

2
kunde förfördelas och att brittisk handel måste tillåtas vare sig den var välkommen eller ej.
Och så började Opiumkriget, som resulterade i att den västerländska imperialismen fick sitt
första verkliga fotfäste i Kina. De engelska krigsfartygens seger över kejsarens djonker medförde
att England fick Hongkong, monopol på handelsrättigheterna i Canton, 6 miljoner
amerikanska dollar för det opium som kastats i sjön och 15 miljoner dollar i skadestånd för
överfallen och sammanstötningarna i Pärlflods-sundet och annorstädes. Jardine & Matheson
erkändes som den ledande handelsfirman och missionärerna kunde sälja sina biblar. Handelsmännen
drev sin olagliga opiumsmuggling längre och längre uppför ostkusten och missionärerna
förde sina biblar och läror in i landet. De fann på allt flera förevändningar för att
imperialisterna skulle sända sina krigsfartyg och kanonbåtar till kinesiska hamnar och uppför
floderna. Opiumkriget inledde den utländska imperialismens århundrade i Kina, med nöd,
krig, massakrer och hungersnöd i sitt släptåg. England och de andra imperialistiska makterna
som snart följde i dess fotspår tillförsäkrade sig speciella handelsrättigheter i alla de stora
hamnarna, exterritorialrättigheter för sina undersåtar och kontroll över den kinesiska tullen.
Engelska, franska, tsarryska, amerikanska, tyska och slutligen japanska imperialister gjorde
djupa hugg i Kinas levande kropp och sökte förslava folket. I det internationella settlementet,
en imperialistisk koncession, som huggits ut ur Shanghai, står det på anslag vid ingången till
parker och trädgårdar: ”Kineser och hundar äger ej tillträde”.
I gamla dagar var Macao till att börja med en mellanlandningshamn för den portugisiska
handeln på Japan och blev sedan centrum för missionärer och smugglare. Det blev huvudcentrum
för exporten av katolicism och opium till hela Fjärran östern. Katedraler, kyrkor,
kloster och många katolska missionsstationer finns fortfarande i staden med dess c:a 20.000
portugiser, av vilka de flesta är födda i kolonin. I dag är staden en central för spel, opiumrökning,
glädjeflickor och en tynande missionärsverksamhet. Den är beroende av Kinesiska
folkrepublikens välvilja. Det är en pittoresk gammal stad med kullerstensbelagda, trånga
vindlande gränder och bjärt målade barockhus nere vid hamnen – ett favorittillhåll för
”turister” från Hongkong, där opiumhålor, kasinon och bordeller på officiellt håll skenbart ses
med oblida ögon.
Man kan ta en buss till den gamla stadsporten, som markerar gränsen mellan Macao och
Kinesiska folkrepubliken. Några kolsvarta marockanska soldater står och hänger och betraktar
slött trafiken åt båda hållen under valven. Det är få formaliteter för kineser som passerar från
Kinesiska folkrepubliken till det portugisiska Macao eller tvärtom. Från Kina strömmar de till
fots med knippen av grönsaker på den ena ändan och ett dussin ankor på den andra ändan av
en bärstång, som de balanserar på axeln. Cykelrickshaws susar förbi, lastade med tomma
askar för Macaos tändsticksindustri eller med pappkartonger för Macaos huvudindustri –
staden förser världsmarknaden med fyrverkeripjäser. Röda och gula bussar med Kinesiska
folkrepublikens femstjärniga röda flagga passerar varje halvtimme. De stannar i porten medan
en portugisisk tulltjänsteman granskar chaufförens papper. Soldater och tjänstemän verkar
uttråkade och ointresserade där de sitter i solen och dammet. Kvällarna tillbringar de på
speciella soldatbordeller vid ”Glädjens gata” eller försöker sin lycka på stadens kasinon. Det
är ett demoraliserande liv och soldaterna är aldrig kommenderade till Macao mer än ett år och
vanligen bara sex månader. Tjänstemännen, inklusive guvernören, stannar högst tre år.
Kajerna sjuder av liv och rörelse. Skrikande grisar i flätade bastkorgar lossas från djonker
med fyrkantiga segel. Sampaner spyr ut säckar med ris och berg av grönsaker, färjor plöjer
över det ett par hundra meter breda sundet mellan halvön Macao och staden i Kina. Hundratals
fiskebåtar ligger för ankar på den lugna floden i rader som paraderande trupper och deras