Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv
Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv
Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
framskridna kapitalistiska länder, vilka sköter sin jord med hjälp av sin egen familj och<br />
kanske någon anställd men som ofta står i skuld till banker och hypotekskassor.<br />
24<br />
De fattiga bönderna beskrivs som de som ”måste arrendera jord och exploateras av andra<br />
genom arrenden, räntor på lån och får sälja sin egen arbetskraft i begränsad utsträckning”.<br />
Jordbruksarbetare är de som ”varken har jord eller jordbruksredskap ... och som är helt eller<br />
huvudsakligen beroende för sitt uppehälle av att sälja sin arbetskraft”.<br />
När jorden delas ut (och jordfördelningen utföres inte genom utfärdande av dekret utan genom<br />
omsorgsfulla förberedande arbeten under en period av två till tre år efter antagandet av jordlagen)<br />
får varje man, kvinna och barn ett kontrakt på jorden som är försett med imponerande<br />
röda sigill. Teoretiskt kan de sälja jorden nästa dag eftersom den är deras och de kan göra med<br />
den vad de vill, men i praktiken har det inte förekommit några försäljningar. Jordhungern<br />
finns i blodet på folket och regeringens syfte är att avskaffa orsakerna till att bönderna i det<br />
förflutna sålde och belånade sin jord. Varje by väljer sin bykommitté i vilken enligt instruktionerna<br />
åtminstone en tredjedel av medlemmarna måste komma från medelbönderna. Bönderna<br />
väljer på massmöten delegater till ”hsiangens” (en administrativ enhet som omfattar<br />
flera byar) bondeförening som övervakar jordfördelningen. Medlemsavgiften till bondeföreningen<br />
är ett pund ris om året. Ålla tvistemål går till ”chun” eller distriktsadministrationen för<br />
avgörande. Den jord som bönderna brukar vid tiden för delningen tas som utgångspunkt för<br />
deras nya ägor så långt som möjligt. Kontrakt som slutits före jordlagen är inte längre giltiga.<br />
Åtgärder vidtas till och med för att hjälpa fattiga godsägare som bara är godsägare till namnet.<br />
” Om någon som trots att han nominellt är godsägare i, själva verket har avyttrat sina jordegendomar<br />
till andra, endast utövar exploatering i ringa utsträckning, själv arbetar och har<br />
haft det värre än till och med en bonde, skall han behandlas som en bonde.” Men bankrutterade<br />
godsägare som inte arbetar behandlas fortfarande som godsägare. Det finns oräkneliga<br />
variationer av de huvudkategorier i vilka lantbefolkningen är uppdelad. En del av dem verkar<br />
komiska i början men de är baserade på den rika erfarenhet det kinesiska kommunistiska<br />
partiet har förvärvat under tjugofem års strider nästan uteslutande i <strong>Kina</strong>s jordbruksdistrikt.<br />
Lagarna är avsedda att svetsa samman alla befolkningsskikt på landsbygden och undvika varje<br />
möjlighet till orättvisor. Kategori nr 13 till exempel omfattar: ”Godsägare, rika bönder och<br />
kapitalister efter giftermål med arbetare, bonde eller diversearbetare och vice versa.” Denna<br />
kategori är i sin tur uppspaltad på olika underkategorier, beroende på vederbörandes<br />
ursprungliga klasstillhörighet, levnadsomständigheter efter äktenskapet och om äktenskapet<br />
ingicks före eller efter befrielsen, med noggranna instruktioner hur varje underkategori skall<br />
betraktas.<br />
Som vi tidigare förklarat uppmuntras godsägarna att investera sina pengar i industrin. Tidigare<br />
ägde godsägarna och de rika bönderna, som endast utgjorde tio, procent av befolkningen, 70-<br />
80 procent av all jord och exploaterade de bönder som ägde de andra 20-30 procenten. Dessa<br />
förhållanden har radikalt avskaffats för all framtid. Men kommersiella och industriella företag<br />
som godsägarna äger är undantagna från konfiskation, och de flesta av dem äger sådana<br />
företag. Liu Shao-chi, som efter ordförande Mao räknas som den ledande kommunistiske<br />
teoretikern, anmärkte skarpsinnigt vid reformlagens framläggande: ”Enligt vad erfarenheten<br />
lärt oss kommer godsägarna, om deras egendom konfiskeras och distribueras, att gömma och<br />
sprida ut den, medan bönderna är ute efter den. På så sätt kommer kaotiska förhållanden lätt<br />
att uppstå och skadegörelse och förstörelse av stora sociala värden kommer också att inträffa.<br />
Det är därför bättre att låta godsägarna behålla denna egendom. Då kan de förtjäna sitt<br />
uppehälle på den eller investera den i produktionen. Detta är också fördelaktigt för samhället.