Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

framskridna kapitalistiska länder, vilka sköter sin jord med hjälp av sin egen familj och
kanske någon anställd men som ofta står i skuld till banker och hypotekskassor.
24
De fattiga bönderna beskrivs som de som ”måste arrendera jord och exploateras av andra
genom arrenden, räntor på lån och får sälja sin egen arbetskraft i begränsad utsträckning”.
Jordbruksarbetare är de som ”varken har jord eller jordbruksredskap ... och som är helt eller
huvudsakligen beroende för sitt uppehälle av att sälja sin arbetskraft”.
När jorden delas ut (och jordfördelningen utföres inte genom utfärdande av dekret utan genom
omsorgsfulla förberedande arbeten under en period av två till tre år efter antagandet av jordlagen)
får varje man, kvinna och barn ett kontrakt på jorden som är försett med imponerande
röda sigill. Teoretiskt kan de sälja jorden nästa dag eftersom den är deras och de kan göra med
den vad de vill, men i praktiken har det inte förekommit några försäljningar. Jordhungern
finns i blodet på folket och regeringens syfte är att avskaffa orsakerna till att bönderna i det
förflutna sålde och belånade sin jord. Varje by väljer sin bykommitté i vilken enligt instruktionerna
åtminstone en tredjedel av medlemmarna måste komma från medelbönderna. Bönderna
väljer på massmöten delegater till ”hsiangens” (en administrativ enhet som omfattar
flera byar) bondeförening som övervakar jordfördelningen. Medlemsavgiften till bondeföreningen
är ett pund ris om året. Ålla tvistemål går till ”chun” eller distriktsadministrationen för
avgörande. Den jord som bönderna brukar vid tiden för delningen tas som utgångspunkt för
deras nya ägor så långt som möjligt. Kontrakt som slutits före jordlagen är inte längre giltiga.
Åtgärder vidtas till och med för att hjälpa fattiga godsägare som bara är godsägare till namnet.
” Om någon som trots att han nominellt är godsägare i, själva verket har avyttrat sina jordegendomar
till andra, endast utövar exploatering i ringa utsträckning, själv arbetar och har
haft det värre än till och med en bonde, skall han behandlas som en bonde.” Men bankrutterade
godsägare som inte arbetar behandlas fortfarande som godsägare. Det finns oräkneliga
variationer av de huvudkategorier i vilka lantbefolkningen är uppdelad. En del av dem verkar
komiska i början men de är baserade på den rika erfarenhet det kinesiska kommunistiska
partiet har förvärvat under tjugofem års strider nästan uteslutande i Kinas jordbruksdistrikt.
Lagarna är avsedda att svetsa samman alla befolkningsskikt på landsbygden och undvika varje
möjlighet till orättvisor. Kategori nr 13 till exempel omfattar: ”Godsägare, rika bönder och
kapitalister efter giftermål med arbetare, bonde eller diversearbetare och vice versa.” Denna
kategori är i sin tur uppspaltad på olika underkategorier, beroende på vederbörandes
ursprungliga klasstillhörighet, levnadsomständigheter efter äktenskapet och om äktenskapet
ingicks före eller efter befrielsen, med noggranna instruktioner hur varje underkategori skall
betraktas.
Som vi tidigare förklarat uppmuntras godsägarna att investera sina pengar i industrin. Tidigare
ägde godsägarna och de rika bönderna, som endast utgjorde tio, procent av befolkningen, 70-
80 procent av all jord och exploaterade de bönder som ägde de andra 20-30 procenten. Dessa
förhållanden har radikalt avskaffats för all framtid. Men kommersiella och industriella företag
som godsägarna äger är undantagna från konfiskation, och de flesta av dem äger sådana
företag. Liu Shao-chi, som efter ordförande Mao räknas som den ledande kommunistiske
teoretikern, anmärkte skarpsinnigt vid reformlagens framläggande: ”Enligt vad erfarenheten
lärt oss kommer godsägarna, om deras egendom konfiskeras och distribueras, att gömma och
sprida ut den, medan bönderna är ute efter den. På så sätt kommer kaotiska förhållanden lätt
att uppstå och skadegörelse och förstörelse av stora sociala värden kommer också att inträffa.
Det är därför bättre att låta godsägarna behålla denna egendom. Då kan de förtjäna sitt
uppehälle på den eller investera den i produktionen. Detta är också fördelaktigt för samhället.