Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

20
godsägaren för att kunna köpa utsäde till vårsådden. De fick betala honom räntor på 70-100
procent. Det hände ofta att om bonden fick en god skörd och ville betala tillbaka sina skulder
till godsägaren denne vägrade att ta emot säden. Han brukade vänta till slutet av vintern när
allting hade ätits upp eller gått till skatter och plötsligt kräva både ränta och kapital och
viftade då med ett papper som den analfabetiske bonden hade satt sitt tummärke på utan att
förstå det minsta vad som stod på det. Jord, hus och personliga tillhörigheter togs då i stället
för betalning, och det var orsaken till att det 1949 fanns 314 bönder utan jord i Ya Men Ko.
Med tanke på vilka brott godsägarna begått har den politik som förts mot dem varit ytterst
tolerant. Många av anklagelserna mot Kao Tse-heng och andra godsägare i Ya Men Ko skulle
ha åsamkat dem långa fängelsestraff vid västerländska domstolar. Man lät bönderna själva
avgöra hur de skulle straffas om de inte hade begått brott som var belagda med dödsstraff. (I
många fall anklagades godsägarna för flera mord, byborna begärde dödsstraff och de ställdes
då inför riktiga domstolar.) I Ya Men Ko levde de fyrtiofem godsägarna fortfarande i sina
gamla hus, deras egendom hade blivit mycket reducerad, men Kao var den ende som hade
suttit i fängelse på grund av sitt överfall på Wang Ping-hsieh. Regeringen uppmuntrar dem att
investera sina, pengar och sin förmåga i industri- och affärsföretag där de garanteras skydd
och hjälp om de uppför sig hederligt.
Vid lunchen då Wang Shi-yi serverade oss skålar med kokta bönor och saftiga omeletter
berättade hon för oss hur vidskepelsen hade skingrats i byn. Tidigare var 1.700 av byns 3.000
invånare medlemmar i I-Kwang-Taosällskapet, en sekt som spelade samma roll i Kina som
den klerikala reaktionen i Europa. Fattigt folk gav sitt sista ris och sålde sina sista ägodelar för
att ge pengar till I-Kwang-Taoprästerna för att de skulle bota ett barn från en sjukdom eller få
en pojke i stället för en flicka. De kom till I-Kwang-Tao med alla sina bekymmer och frågade
om råd när de skulle så eller skörda. Prästerna sade oföränderligt vad japanerna eller
Kuomintang ville att bönderna skulle tro. I-Kwang-Tao var en mäktig rörelse som kämpade
mot alla reformer som Folkregeringen införde. Andarnas budskap överfördes vanligen till
folket av en flicka som var medium och föll i trans och med slutna ögon stod över en
sandgrop med en käpp i handen, sam rörde sig krampaktigt och skrev bokstäver i sanden.
Bokstäverna tolkades av prästerna som magiska råd och de stackars, bönderna återvände till
sina eländiga hyddor sedan de flera gånger kastat sig med huvudet mot marken och var säkra
på att gudarna hade talat
Några månader tidigare hade ett massmöte hållits i Ya Men Ko där traktens präster och flickmediet
demonstrerade för alla byborna hur de arbetade. Flickan berättade hur hon hade sålts
som barn till prästerna och efter månader och år av hugg och slag, instängd i en källare utan
mat, smärtsamt lärt sig att rita bokstäver i sanden på det invecklade sätt som prästerna ville ha
det. Hon slöt aldrig ögonen riktigt och prästerna visade henne alltid, vilka bokstäver som
skulle ritas. Byborna blev ursinniga och anklagade prästerna för att ha tagit deras sista säd och
ägodelar. Regeringsfunktionären förklarade spionage- och förräderibrotten, hur I-Kwang-Taoprästerna
samarbetat med japanerna, Kuomintang och godsägarna. Det mötet var tillräckligt
för att I-Kwang-Taoismen skulle upphöra i Ya Men Ko. Folket vänder sig nu till funktionärerna,
teknikerna, sköterskor och skollärare när de behöver hjälp. (Över hela landet avslöjade
utställningar och demonstrationer av forna I-Kwang-Taopräster och medier det
bedrägeri som så länge hade lurat de analfabetiska, vidskepliga bönderna. Jag såg en sådan
utställning i Kejsarpalatset i Peking där flickmediet berättade en mycket gripande historia om
sitt liv som tempelslav från barndomen.)
Hela dagen strömmade människor genom Wang Shi-yis rum och berättade sina historier. Man