Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

1
1. Imperialismens utposter
De första portar genom vilka den västerländska världen tvingade sina ”tjänster” på Kina var
Macao och Hongkong. Den portugisiska staden Macao och den engelska staden Hongkong
ligger mitt emot varandra vid det fyrtio miles 1 breda Pärlflodssundet, som skär in i Kinas sydkust
och leder till den stora hamnstaden Canton. Dessa bägge befästa städer är nu den utländska
imperialismens sista utposter i Kinesiska folkrepublikan. Hongkong är en bergig ö med en
utomordentlig naturlig hamn, Macao ligger på spetsen av en lång halvö. Det var från Macao
som Engelska Ostindiska Kompaniet dirigerade opiumsmugglingen till Kina med opium som
Kompaniet odlade i Indien. Det var förbjudet att sälja dragen i själva Indien på grund av dess
skadliga verkningar på de bönder och arbetare som var Kompaniets guldgruva. (Inkomsterna
från opiumsmugglingen utgjorde 20 % av den indiska regeringens totalinkomster.) De största
opiumhandlarna var ett par företagsamma engelsmän, hrr Jardine och Matheson. Deras första
mellanhand och tolk i den skumma affären var en kinesisktalande protestantisk missionär från
Macao, en dr Charles Gutzlaff. Det berättas att han kämpade med sitt samvete i flera dagar
innan han gjorde våld på sina plikter som läkare och missionär och hjälpte till att smuggla ett
hälsovådligt, demoraliserande gift till det folk han hade kommit för att omvända till kristendomen.
Han tröstade sig med tanken att opiumhandeln skulle öppna vägen för västerländsk
infiltrering och försäljning av biblar – och antagligen skulle opiet försvaga folkets motståndskraft
mot den västerländska religionens starka opium.
Firman Jardine & Matheson blev utomordentligt förmögen och mäktig på opiumhandeln. I
dag har deras fartyg tillsammans med Butterfield & Swires nästan monopol på Fjärran östernhandeln.
Deras affärskomplex dominerar Hongkongs horisont. Jardine & Matheson har byggt
upp ett stort ekonomiskt imperium på opiumsmugglingens grundvalar. Den manchuriske
kejsaren Tao Kuang (Ärofull rättrådighet) i Peking vidtog energiska åtgärder på 1830-talet för
att utrota opiumhandeln. Canton var den enda hamn som utländska handelsmän fick använda i
Kina: Sträng kontroll upprättades där men Jardine & Matheson sände sina skepp till Sydkinas
kust där de ankrade i de lugna vikarna och med missionären som huvudförmedlare lastade av
opiumkistorna i väntande sampaner.
Kejsaren var antagligen mindre intresserad av drogens verkningar på hans undersåtar än av
förlusten av inkomsterna på opiumhandeln. I stället för att betala med gott silver, för de sidentyger
och kryddor som fyllde lastrummen på Ost-indiska Kompaniets skepp betalade engelsmännen
med opium. Den lokala mandarinen i Canton uppmanades att vidta allt strängare
åtgärder och slutligen att stänga den brittiska handelsstationen. Stora mängder opium var då
lagrade i Canton och på ön Lantau mitt ute i Pärlflodssundet. Många intermezzon inträffade.
Under ett av dessa skickade en dåraktig engelsk underhandlare, lord Napier, (av mandarinen
omtalad som ”Den outtröttligt onde”) efter fregatter som skulle slå Sig uppför Pärlfloden till
Canton. Kineserna sänkte pråmar lastade med sten bakom fregatterna och blockerade reträtten
för dem. Lord Napier drog sig tillbaka under vredesutbrott och dog av kolera strax efter sin
ankomst till Macao. Hans efterträdare gick efter flera nya intermezzon med på att stoppa
opiumhandeln och kasta alla opiumlager i sjön. 20.000 kistor, värderade till omkring sex
miljoner amerikanska dollar, kastades i vattnet vid Lantau. Den ursinnige hr Jardine reste
hastigt till London för att protestera mot en sådan godtycklig och våldsam inblandning i
”legitima” affärer. Han fann en förstående åhörare i lord Palmerston och en engelsk flotta
avsändes för att lära kejsare och mandariner att engelska handelsrättigheter inte så lättvindigt
1 1 mile = 1.609,3 meter.