Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

175
tydelse regeringen fäster vid folkets hälsotillstånd. Detta i skarp motsättning till förhållandena
i Västerlandet, där den medicinska forskningen försummas till förmån för den bakteriologiska
krigföringen och sjukhusbyggena hejdas till förmån för krigsmaterielfabriker. Det finns inte
utrymme att här närmare gå in på alla andra åtgärder som vidtagits för att höja hälsotillståndet:
flugutrotningskampanjen, som började i Shanghai i juni 1951, besprutning av avskrädesbrunnar,
indragning av vattenledningar i arbetarnas hem i de stora städerna för första
gången, regelbunden inspektion av alla vattenreservoarer, rensning av kloaksystemen, mödravårdscentraler
på hela landsbygden, det obligatoriska tillhandahållandet av munskydd mot
dammet i textilfabrikerna, de stoppade arbetsbänkarna för kvinnliga arbetare, utvidgningen av
barnkrubb- och barnhemsverksamheten i fabriker och byar, den ständiga upplysningsverksamheten
och dussintals andra åtgärder för att göra folket hälsomedvetet och för att utrota
sjukdomarna och avskaffa de förhållanden som befrämjar deras utveckling.
Det är ett populärt misstag, som uppmuntras av det reaktionära tänkandet, att Kina är ett överbefolkat
land och att om inte krig och sjukdomar tog sin regelbundna tull skulle kineserna
svämma över sitt lands gränser och lägga sig till med livsrum i andra länder. I själva verket är
folktätheten i Kina ungefär en femtedel av Englands och precis hälften av Indiens. Med en
befolkning på 475 miljoner har Kina (utan Taiwan) en areal på 4.278.352 kvadratmiles, vilket
ger en befolkningstäthet av 90 människor per kvadratmile, jämfört med 177 i Indien och 468 i
Storbritannien. Det är riktigt att i vissa delar av Kina, till exempel Pärlflodsdeltat, Chekiang
och Shantung, befolkningstätheten är mycket större, på sina ställen kommer den upp till 3.000
per kvadratmile, och att stora områden av Tibet och Sinkiang är ofruktbara berg och öknar.
Men det förhåller sig också så att stora delar av Kina ger två skördar om året och att Kina
kommer att öka sina skördar med 30 procent inom de närmaste två åren genom att rädda jord
från översvämningarna, genom att använda översvämningsvatten för bevattningsändamål och
genom att fullborda jordreformen.. Och då tar man ändå inte med i beräkningen den ökade
avkastningen genom nya jordbruksmetoder med djupa traktorplogar och ett ändamålsenligt
utnyttjande av gödningsmedel. Och man tar inte med i beräkningen det stora projekt som
genomföres av Folkets befrielsearmé i Sinkiang, där man gräver bevattningskanaler och gör
öknen fruktbar. Två sådana bevattningsprojekt, påbörjade 1951, kommer att bevattna 500.000
acres jord som kommer att bära två rika skördar årligen från 1952. Det finns hundratusentals
acres bördig jord i Manchuriet och Mongoliet som aldrig har lagts under plogen. Dessa
områden är i hög grad underbefolkade. Till och med den konservative amerikanske
historikern Edward Thomas Williams ansåg i sitt arbete ”Short History of China” (Harper &
Brothers, New York och London, 1928) att med ”fred, god styrelse och allmän uppfostran
borde Kina med lätthet kunna försörja det dubbla av sin nuvarande befolkning”. Och Williams
kunde ju inte ha någon aning om de storstilade åtgärder att höja produktiviteten som Kinas
nuvarande goda regering vidtagit. En av huvudorsakerna till hungersnöd i det förflutna var
bristen på billiga transportmedel som kunde forsla brödsäd från överskotts- till underskottsområden,
men detta problem har nu angripits genom väldiga utbyggnader av järnvägs- och
flodtransportnätet. Under tidigare epoker har Kinas folk traditionellt varit på vandring söderut,
inte på grund av bättre levnadsförhållanden eller bördigare jord där, utan därför att förtryckare
och inkräktare kom norrifrån. Södra Kina är överbefolkat, norra och nordvästra Kina, som har
stora orörda reserver av mineral- och jordrikedomar, är ytterst glest befolkade. De stora
projekt som håller på att genomföras i Kina och Sovjetunionen för att forma naturen efter
människans vilja och tvinga den att lämna ut sina hemligheter, har för alltid vederlagt Malthus
och hans lärjungars dystra teorier att befolkningens ökade tryck på jordens resurser måste
resultera i en sänkt levnadsstandard. Sovjetunionen och Kina kan med de förhandenvarande