Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

171
arbetade i Chungking med en kinesisk process som skulle göra ramiefibern kommersiellt
användbar. Amerikanerna visste att hon arbetade på detta problem och erbjöd henne 1947 en
fabulös summa om hon ville resa till Amerika. Men hon föredrog att stanna kvar och arbeta
för Kina. Chungking befriades 1949. Dr Yung utnämndes till teknisk rådgivare i textilministeriet
och hennes forskningsarbete underlättades på alla sätt. Under 1950 fann hon den
process som tillåter en degummering av fibrerna och förvandlar dem till de finaste silkeliknande
trådar som kan användas i vanliga textilmaskiner för bomull. Amerikanerna hade
länge sett vilka möjligheter som låg i ramiefibern men hade antingen gett upp på grund av
svårigheterna att degummera fibrerna eller avsiktligt fördröjt framställningen i bomullsodlarnas
intresse. Tidigare hade ramie använts av hantverkare på landsbygden som gjorde
fisknät, rep och säckväv av det. Man beräknade att 1951 kunna producera cirka 400 miljoner
gards mycket fin linneliknande ramietråd som lämpar sig för kläder, skjortor, kostymer,
duktyg, gardiner och liknande artiklar.
I dag har hela Kina nya kläder. Det är något som omedelbart faller varje besökare i ögonen.
Bönder, kulis, rickshakörare, arbetare, män, kvinnor och barn tycktes 1951 ha nya kläder både
på vintern och sommaren, överallt utom i hjärtat av översvämningsområdena. Enbart i de
tidigt befriade områdena i nordost såldes 1950 14 miljoner tygrullar mot 6 miljoner 1949 och
ändå ansågs 1949 ha varit det rikaste året i nordöstra Kinas historia.
Trots den amerikanska blockaden eller kanske delvis tack vare den har problemet med att
kläda folket med bomull som odlats i Kina och vävts i Kinas egna fabriker nu lösts. Amerika
kanske snart kommer att få uppleva den dag då kinesisk bomull och kinesiska textilier
konkurrerar med dess egna på världsmarknaden. Amerika har förlorat en marknad och har fått
en konkurrent.
Förbättringarna inom sjukvården hör till de dramatiska resultaten under Folkregeringens
första år. Tidigare fanns praktiskt taget ingen sjukvård i Kina. Bortsett från de fåtaliga stora
städerna fanns inga ordentligt utbildade läkare eller barnmorskor. På landsbygden låg
sjukvården i händerna på kvackare som mera sysslade med vidskepelser än med mediciner.
Barnmorskorna var inte bättre än spåkärringar. Ingen pålitlig statistik fördes under
Kuomintang men undersökningar som gjordes strax efter befrielsen avslöjade otroliga
förhållanden. I ett karakteristiskt distrikt dog 1.852 barn av 4.053 inom sju dagar efter födseln.
I många byar nådde spädbarnsdödligheten 60 procent. I åtta byar där 534 barn dog under de
sju första levnadsdagarna orsakades 232 dödsfall av infektioner av navelsträngen. En kvinna
hade haft inte mindre än sjutton missfall.
Graviditet betraktades i det halvfeodala Kina som någonting skamligt vilket måste döljas så
mycket som möjligt. Kvinnorna snörde sina magar och bröst hårt för att deras tillstånd inte
skulle märkas. När tiden för förlossningen närmade sig brukade ”barnmorskan” komma. Den
blivande modern fick huka sig ner på golvet och när värkarna började måste hon försöka
hoppa tills barnet kom ut samtidigt som barnmorskans knä pressade henne i veka livet. Då
barnet började komma ut drog barnmorskan i det med sina smutsiga händer och det fick antingen
falla ner på askan som spritts på golvet eller i en vattenbehållare där det ofta
drunknade. Navelsträngen klipptes av med en vanlig sax eller brändes av med en glödhet
eldgaffel. Om modern började blöda band man fast hennes hår vid en spik i väggen så att hon
tvingades kvar i sittande ställning. På grund av den mycket höga dödligheten under de första
dagarna fick inte de nyfödda nya kläder utan virades i smutsiga trasor, tills man såg om de
skulle överleva eller ej. Okunnigheten ifråga om den enklaste hygien eller om hur barnen kom
till var förfärande stor Många föräldrar hade ingen aning om sambandet mellan samlag och