Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

161
häst. Han lovade att se till att förråd skulle komma i en jämn ström från Amerika. Jag
skickade fyra man med honom som eskort till Lob Nor.” Wusman slutade sedan sitt anförande
med att säga att i enlighet med MacKiernans instruktioner ”gjorde jag väpnade upprorsförsök
tillsammans med Janimkhan och andra efter Sinkiangs befrielse”.
Wusmans ”väpnade upprorsförsök” bestod i att tillsammans med sina banditer till häst svepa
ner till någon försvarslös by, döda männen, våldta kvinnorna, plundra allt som de kom över,
bränna ner husen och driva bort boskapen. Enligt de ofullständiga uppgifter rätten hade till sitt
förfogande hade Wusman och hans band mördat 319 kasakfamiljer och dödat 1.175 personer
tillhörande andra minoriteter. Många andra mord, däribland på tre medlemmar av det
kinesiska kommunistpartiets centralkommitté1942, varav en var Mao Tse-tungs kusin, hade
utförts på Wusmans order. En kasakkvinna beskrev hur Wusmans män hade gjort en räd mot
hennes by för att stjäla boskap. För att roa sig hade de skurit upp magen på hennes gravida
syster. Tre månader efter Wusmans avrättning återställde Befrielsearmén 30.000 nötkreatur
till olika kasakbyar. De hade samlat in djuren i Wusmans gömställen. Wusmans närmaste man
Janimkhan tillfångatogs och avrättades några månader före Wusmans arrestering. Bara
Zvantsov och några få andra återstår att göra upp räkningen med, men deras dagar är räknade.
Den stora amerikanska planen misslyckades. Som Wusman, Janimkhan och tusen andra
amerikanska legodrängar i hela Östeuropa och Asien till dyrt pris upptäckte kunde inte de
amerikanska löftena om beväpnat stöd och utrustning uppfyllas, och om de uppfylldes var
hjälpen otillräcklig. I utlandet satte man föga tro till Kuomintangs och amerikanernas
påståenden om en sovjetsk eller mongolisk invasion av provinsen Sinkiang efter
Peitashanintermezzot. Planerna på att ta upp Sinkiangfrågan i FN föll därför att Paxton och
MacKiernan inte ens kunde få sina egna marionetter att spela med i en sådan fars. De
amerikanska trupperna skulle få forcera den besvärligaste delen av Asien innan de kunde
förena sig med den lilla skaran marionetter och förrädare som väntade på dem. De enda
uppmarschvägarna var genom Indien och Tibet. Sinkiang hade inte ett så gynnsamt
geografiskt läge för amerikanerna som Korea, dit trupper och förråd kunde flygas från det
närbelägna Japan tjugofyra timmar efter det marionetterna hade börjat sina intermezzon och
där förstärkningar kunde landsättas på slagfälten direkt från Förenta staterna. Men det var ett
hårt slag för amerikanerna att behöva ge upp Sinkiang, som låg så utomordentligt till som
invasionsbas mot Sovjetunionen, med gränser mot Sovjetasien och Mongoliska folkrepubliken.
Sinkiangs mineralrikedomar skulle mata den amerikanska krigsmaskinen men nu utvecklas
dess olje- och mineralfyndigheter av de förenade kinesisk-sovjetiska bolagen till ömsesidigt
gagn för de bägge stora grannarna och Sinkiangs befolkning. Sinkiang skulle användas som
bas för ett angreppskrig mot Sovjetunionen, men nu har dess folk hjärtligt välkomnat sovjetspecialisterna
som utvecklar provinsens naturtillgångar. Kasakerna skulle hetsas till uppror
mot Folkregeringen men nu sänder de delegationer för att tacka Befrielsearmén för den har
återfört deras boskap och dikat ut deras fält.
De hemliga agenternas och kontrarevolutionärernas huvudfronter har avslöjats och krossats.
De är som koncentriska cirklar som minskar i storlek men ökar i farlighet allteftersom de
närmar sig centrum. Den ena efter den andra, med början i den yttersta periferin som
utgjordes av Chiangs arméer, har tilldelats förkrossande slag av Folkregeringen. De öppna
Kuomintangstyrkorna har krossats, utom de som befinner sig på Taiwan. Resterna av
Kuomintangarméerna, banditerna, piraterna och gangsterna har till största delen likviderats.
De hemliga agenter som gått genom SACO:s utbildningsläger har i stor utsträckning rensats