Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

157
ställas inför domstol, dömas till fängelse eller t. o. m. döden.”
Vid ett annat tillfälle varnade ordförande Mao för ”mekanisk” bestraffning av gångna
förbrytelser och påpekade att en tillämpning av lagens straffbestämmelser på brott som
begåtts i det förflutna skulle resultera i att flera miljoner människor avrättades enbart på grund
av anklagelser för mord. Människornas inställning till det nuvarande samhället skulle vara den
ledande principen vid straffutmätningen, deras potentiella utveckling till gott eller ont i
framtiden, och uppriktigheten i deras ånger över brott mot folket i det förgångna. Brottsliga
handlingar, även mord som begåtts under inflytande av det tidigare ruttna samhällssystemet,
då människoliv inte ansågs vara någonting värda, skulle inte nödvändigtvis straffas i dagens
samhälle. Den demokratiska diktaturen innebar enligt ordförande Maos definition demokrati
för folket och diktatur mot reaktionärerna – åtminstone tills de bättrat sig.
Den politik som tillämpas mot dessa element och som även en ledande funktionär i Säkerhetstjänsten
skisserade för mig, är en kombination av mildhet och stränghet. ”Vi utmäter bara
stränga straff mot de ledande agenterna och förtryckarna”, sade han. ”Men vi är milda mot
dem som handlat under tvång, som varit vilseledda eller uppriktigt ångrar sig även om de är
skyldiga till allvarliga brott. Vi uppfostrar dem med arbete och våra resultat visar att många
har en ljus och arbetsfylld framtid för sig. Genom vår korrekta politik att vara milda mot rätt
människor har många talat sanning och hjälpt oss i vårt arbete. När de väl fått kontakt med
våra myndigheter ångrar de förvånande snabbt sitt förflutna och försöker uppriktigt förbereda
sig för framtiden.” Det finns särskilda bondgårdar där de får arbeta av sina brott och verkligen
förbereda sig för ett nytt liv. En av dessa ligger i Tsing Be, ungefär tjugo miles från Peking.
Där arbetar internerna så bra att produktionen ligger en bra bit över medelresultaten för de
kringliggande byarna. Gården är självförsörjande och har ett minimum av beväpnade vakter
och yttre disciplin.
Många av dem som för två år sedan var regimens svurna och aktiva fiender har nu frigivits
och kommit ut i produktionslivet. Andra har bett att få stanna kvar på gården. En sände ett
brev till direktören av följande innehåll: ”Jag studerade i nästan tjugo år, jag var Kuomintangofficer
i tio år och blev kontrarevolutionär. Jag har en tragisk lista på brott mot folket bakom
mig, men nu går jag till arbetet när solen går upp och sover när solen går ner. Jag dricker ur
den brunn som vi själva har grävt och äter mat som vi framställt med vårt eget arbete. Vi ser
solen gå upp på morgonen och betraktar de röda molnen på kvällen. Vi ser kanalerna som vi
själva grävt korsa varandra ute på fälten och grönskan på marken. Trots att min hy blir
mörkare för varje dag och mina händer och fötter är fulla av valkar känner jag mig lätt och ren
vare sig jag arbetar eller vilar mig. Vad skulle jag kunna begära mera än att få lov att leva för
alltid på ett sådant här ställe. Jag ber därför att få stanna på gården ...”
Inte alla har en sådan inställning. En del kommer till omskolningsgårdarna i hopp om att
kunna sätta igång revolter, förstöra jordbruksredskap och försöka bränna ner byggnaderna.
Men de förhärdade oförbätterliga elementen sorteras snart ut och får hårdare staff. De normer
efter vilka man klassificerar internerna i dem som kan förbättras och de oförbätterliga har
blivit strängare ju större erfarenhet som vunnits, men regeringen lutar fortfarande åt att förlåta
det förflutna om det finns utsikter till bättring i framtiden.
Jag har i ett tidigare kapitel talat om de utländska missionärernas roll som hemliga agenter.
Undersökningarna av deras aktivitet har just börjat men redan har ett helt nätverk av sådana
agenter avslöjats. Arbetet hämmades av att man inte ville såra de kristna kinesernas religiösa
känslor och det var först sedan de kristna själva hade satt i gång en rörelse för att få kyrkorna
på nationell grund, fria från utländska subsidier och främmande överhöghet, som arbetet med