Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

151
och organisera godsägare och Kuomintangspillror i en kolonn vars uppgift var att ställa till
oroligheter och förbereda en Kuomintanglandsättning. Han lyckades döda några funktionärer
innan han själv dödades, och de trettio godsägare och före detta Kuomintangofficerare han
organiserat tillfångatogs. En del banditledare från Kwantung fördes till Hongkong och
utbildades där i Kuomintangs terroristmetoder och sändes sedan tillbaka till fastlandet.
Vid talrika tillfällen släppte flygplan ner radioutrustning, vapen, ammunition och agenter till
banditernas fästen men nästan alla gånger blev agenterna fast och materielen beslagtogs.
Svårare att komma tillrätta med än banditerna är piraterna längs kusterna. Banditerna är mer
eller mindre statiska i sina byar där de levat under generationer. Piraterna är ytterst rörliga och
kan om så bli nödvändigt leva i veckor och månader ombord på sina båtar, segla från den ena
ön till den andra, från den ena skyddade viken till den andra, och om det blir verkligt hett om
öronen kan de söka skydd hos den 7:e amerikanska flottan. Östkinas kustlinje är 1.600 miles
lång och i området mittemot Taiwan finns det åtminstone 10.000 pirater. Det är de ökända
Minflodspiraterna vars forna segeldjonker i dag är försedda med dieselmotorer, beväpnade
med luftvärn och lätta kanoner och utrustade med radio varigenom de står i förbindelse med
närmaste Kuomintanghögkvarter och 7:e amerikanska flottan. Tidigare samarbetade de med
japanerna, och det är alldeles naturligt att de i dag samarbetar med amerikanerna. Det är dessa
kustpirater som sätter i land Chiangs agenter och förser dem med vapen och utrustning. De är
mycket ofta ansvariga för blixträderna och plundringarna i kustbyarna. Så länge 7:e flottan
fortsätter att invadera kinesiskt vatten är folkregeringen förhindrad att likvidera dessa
sjöfarande banditer. Men genom att driva ut Kuomintang från Chushanarkipelagen och
gradvis bomba alla öar mellan Canton och Shanghai försätter Befrielsearmén steg för steg
piraterna ur aktion. Under hundratals år har de varit ett plågoris för sjöfarande i Sydkinesiska
sjön. I dag spelar de en viktig roll i Amerikas krigsplaner men i morgon kommer de att få dela
de övriga Kuomintanglakejernas lott.
Banditerna på landsbygden och piraterna längs kusten hade sin motsvarighet i gangstercheferna
i de stora städerna, framför allt i Shanghai. Det finns ingen statistik över hur många
de var, men det fanns säkert flera tiotusentals sådana herrar. En gangster, Tu Yueh-sen,
kunde, som vi berättade i ett tidigare kapitel, mobilisera 5.000 beväpnade hejdukar i Shanghai
för att hjälpa Chiang i hans mördarkupp 1927. Gangsterna i städerna var liksom banditerna en
del av den feodala strukturen. En del av dem kontrollerade flera kvarter och till och med hela
stadsdelar och pressade ut pengar av invånarna för sitt ”beskydd”. Förbindelserna mellan
Kuomintang och Shanghais gangsters beseglades i de mördade arbetarnas blod 1927 och
avbröts endast under den period då gangsterna överflyttade sin lojalitet till japanerna.
Som motprestation mot att Kuomintang och japanerna inte lade sig i deras affärer var
gangsterledarna alltid redo att prygla eller mörda arbetarledare eller andra politiskt ”ickeönskvärda”
element.
I julinumret 1951 av China Monthly Review, vars redaktör är en amerikan, John W. Powell,
son till grundaren av dess föregångare, China Weekly Review, publicerades en intervju om
Shanghais hemliga agenter med professor Chen Jen-ping, som tagit examen vid universiteten i
Michigan och South California och är professor i statsrätt vid Shanghais St. John's University.
Han är en av ledarna för Kinas demokratiska parti och är medlem i stadens granskningskommitté
för rättegångar mot specialagenter. (Granskningskommittén är ett organ som
kontrollerar domar, avkunnade av specialdomstolar för sådana mål.)
Professor Chen hade en del intressanta upplysningar om de människor som ställs inför dessa