Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

Peking.
För att hålla mitt löfte som jag gav på fläcken gjorde jag kort efteråt en resa med Peking–
Tientsin-expressen, ett tåg vars personal var helt kvinnlig med undantag av lokbetjäningen.
14
Kvinnornas tjänstgöring på detta tåg – och nu även på andra tåg i Kina – har blivit en symbol
för att de kinesiska kvinnorna har frigjort sig från de feodala banden och att de kan arbeta lika
bra och på vissa områden bättre än männen. Den första kvinnliga tågbesättningen tjänstgjorde
på ett tåg från Dairen till Port Arthur på Internationella Kvinnodagen 1950. Bland dem fanns
förare, eldare och tågbetjäning som tränats av sovjetspecialister. Tåget gjorde sensation. De
bägge flickor vilka färde lokomotiv nr 38 som kvalificerade lokförare blev berömda över hela
Kina och lokomotivet fick det nya namnet ”Internationella Kvinnodagen” för att fira händelsen.
I Kina var kvinnoidealet före befrielsen en ödmjuk varelse som aldrig gick utom
dörren förrän äktenskapsförmedlaren arrangerade hennes giftermål med en pojke eller man
som hon aldrig sett och inte fick se förrän bröllopsdagen. Från den dagen brukade hon leva
som sin mans och svärmors slav och de kunde slå henne hur mycket de ville. Det var den
bästa lott en kvinna kunde få. Om hon kom från en fattig familj i städerna kunde hon slava
tolv timmar om dagen i textilfabrikerna eller bli prostituerad eller älskarinna om hon var
tillräckligt vacker. En del smärre kontorsarbeten var öppna för kvinnor och de kunde arbeta
som telefonister men det var den övre gränsen för deras möjligheter.
Kvinnotåget från Port Arthur till Dairen satte alla kinesiska flickors fantasi i rörelse.
Kontorister, telefonister och uppasserskor i järnvägsförvaltningen bad att få bli utbildade till
mera aktiva arbeten. Hundratals blev antagna och fick en fullständig utbildning i skolor som
drevs av järnvägsmannaförbundet. Många måste först lära sig läsa och skriva ty över 80 % av
Kinas befolkning är analfabeter och analfabet-procenten är större bland kvinnorna än bland
männen. De måste lära sig förstå den nya regeringens politik och den förändrade inställningen
till folket. De måste förstå vad ”Folkets Kina” verkligen innebär. Då man reser på Peking-
Tientsin-expressen lär man sig uppskatta dessa nya målsättningar omsatta i praktiken.
Flickorna hjälper gamla och barn upp på tåget, söker upp deras platser, sätter in deras bagage
och gör det bekvämt för dem på alla sätt. Den minsta dammfläck torkas bort nästan innan den
har en chans att bildas. Korridorerna tvättas minuten innan tåget går. Nyheter som flickorna
infört är bland annat fri tillgång till de vanligaste tidskrifterna, däribland några på engelska
och ryska. Underhållning med bland annat sång, upplysningar om aktuella politiska händelser,
nyhetssändningar, korta förklaringar om en del av regeringens nya lagar strömmar fram
genom högtalarna i varje vagn så fort tåget satt sig i rörelse. Eftersom de flesta kineser är
analfabeter är det talade ordet ovärderligt. Man förklarar för bönderna deras exakta rättigheter
efter jordreform- och skatteminskningslagarna, för kvinnorna deras rättigheter efter den
reformerade äktenskapslagen och för arbetarna deras rättigheter enligt de nya försäkringslagarna.
Ibland kommer konduktriserna in med väldiga politiska affischer i glada färger, sätter
upp dem i främre änden av vagnen och levererar en kort bredsida mot den amerikanska
aggressionen i Korea eller de amerikanska planerna på att upprusta Japan. Detta slags underhållning
skulle väl tråka ut eller irritera passagerarna i västerlandet men detta är inte fallet i
Kina där den mesta undervisningen och underhållning sker genom det talade (eller sjungna)
ordet.
Flickor i fläckfria vita stärkta rockar serverar förfriskningar i vagnarna och specialmat för
spädbarnen. (I fjärrtågen finns det speciella kupéer för kvinnor med barn där utbildade
barnsköterskor hjälper till och där det finns gott om utrymme för att barnen skall få ligga ner.)
Alla som äter jordnötter skyndar sig att stoppa ner skalen i fickan när någon städerska är i