Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

133
begravda i amerikanska matvarukartonger, andra hade virats i papper. Vid Cannon-barnhemmet,
som ursprungligen startats som ett privat geschäft av en amerikansk kvinna, Rae
Lemay, men senare understöddes av amerikanska Kristuskyrkan, berättade barnen för mig hur
”mor”, som Rae Lemay insisterade på att kallas, hade slagit dem fruktansvärt. En sextonårig
flicka som hjälpte till att städa sin väninnas rum hade skämtsamt sagt: ”Vi måste tjäna folket
nu.” ”Modern” hade hört det och tolkade yttrandet som ”kommunistiskt”. Flickan tvingades ta
av sig naken och krypa omkring på alla fyra medan ”modern” slog henne obarmhärtigt med
ett bamburör. Två andra flickor från Cannonbarnhemmet, som förförts av Lemays kinesiske
make, hade förts till Tientsin av denne och inte hörts av senare.
Detta barnhem drivs nu i P.R.A.C:s regi och ”modern” är i säkerhet i Amerika. Som tur var
för henne dröjde det flera veckor efter övertagandet innan barnen hade fått förtroende för den
nya personalen och vågade tala ut om det förflutna. Om Lemay och hennes man hade varit
kvar i Kina fortfarande skulle de ha anklagats för åtminstone ett mord, på en flicka som
pryglats ihjäl.
Man skulle inte bli förvånad om det kinesiska folket efter allt vad det fått utstå av kristna
missionärer kastade ut dem allesamman och övergav den kristna tron. Men det är inte
förhållandet. Regeringens inställning är att det skall råda fullständig religionsfrihet och att
missionärer som enbart ägnar sig åt religiösa ting kan fortsätta sitt arbete. De kinesiska kristna
är garanterade samma rättigheter att utöva och propagera sin religion som alla andra sekter.
Men regeringen håller styvt på att kyrkorna skall vara nationella kyrkor utan understöd
utifrån, och att barmhärtighetsorganisationer måste finansieras och ledas av staten. De yrkar
på att det religiösa livet skall rensas från utländska imperialistiska inflytanden. Religionen
måste återgå till att bli religion och inte längre vara ett instrument för imperialistisk
aggression.
De kinesiska kristna började entusiastiskt en upprensning och körde iväg sådana element som
Price och de Kuomintanghejdukar han placerat i en del ledande ställningar i kyrkan. Många
av de kristna ledarna hade själva fallit offer för Prices verksamhet. Vid ett möte i Shanghai
den 1 juni 1951 tog den metodistiske biskopen Z. C. Kiang, generalsekreteraren i de kristna
kyrkornas råd dr H. H. Tsui, ledaren för de kinesiska kristna dr Y. T. Wu och många andra
ledande kristna, varibland många biskopar och präster, avstånd från Prices och några andra
utländska missionärers kriminella verksamhet och krävde att de straffades.
När upprensningen är klar kommer de kristna ledarna att få frihet att utföra sitt arbete på basis
av gamle Kublai Khans rimliga förutsättning, ”de får med sanna och rättrådiga argument
bevisa att den tro som bekännes av de kristna är överlägsen och grundad på mer evident
sanning än andra religioner ...” Så länge de håller sig till sanna och rimliga argument och inte
predikar sin tro genom kanonbåtar och atombomber kommer de inte att få anledning att frukta
inblandning i sin verksamhet.
14. Sovjetimperialism i Kina?
Då det sovjetisk-kinesiska vänskaps-, allians- och ömsesidiga hjälpavtalet undertecknades den
14 februari 1950 yttrade Sovjetunionens utrikesminister Vysjinskij att detta fördrag ”fogade
en ny märklig sida” till de sovjetisk-kinesiska förbindelsernas historia. Västmakterna som
under veckor före undertecknandet hade spritt de vildaste rykten om Sovjets ”krav” på Kina,
måste göra en helomvändning och tala om seger för kineserna, om ”koncessioner” som avtvingats
Sovjetunionen och om hemliga klausuler. Fördraget analyserades med mikroskopisk
noggrannhet och eftersom ingenting i det motsvarade de tidigare profetiorna så matade