Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

132
Man har svårt att fatta att sådana gräsligheter kunnat begås i den kristna barmhärtighetens
namn, men nunnorna kunde inte förneka det fruktansvärda bevismaterial som fanns runt
omkring dem. Deras huvudförsvar, som de mumlade fram, var att de var intresserade av själar
men inte av kroppar. Den första teorin var att nunnorna avsiktligt låtit barnen dö av samma
skäl som sydkoreanerna framförde när de försökte rättfärdiga sina avrättningar av skaror av
nordkoreanska barn – nämligen att de ville hindra dem från att växa upp till kommunister.
Men undersökningar har visat att dödligheten var praktiskt taget densamma strax före
befrielsen som under den japanska ockupationen. Nunnorna liksom prästerna med deras
omvändelser på avrättningsplatserna tycktes bara vara intresserade av att få fram så vackra
siffror som möjligt på ”räddade” själar. Kroppsliga lidanden, till och med hos värnlösa barn,
ryckte man på axlarna åt – det var ”Guds vilja”.
Avslöjandena i barnhemmen påskyndade övertagandet av alla sådana utlandskontrollerade
organisationer. Allt som allt fanns det 473 ”barmhärtighets”-inrättningar med sammanlagt
33.000 barn, gamla, blinda, spetälska och sjuka. (Om man betänker hur mycket pengar som
strömmade in från hela världen för att underhålla endast 33.000 halvsvältande människor, som
måste arbeta för sitt uppehälle, förstår man klart att missionärerna kunde leva ett hyperluxuöst
liv.) Fantastiska förhållanden som kunde ge material till en det tjugonde århundradets Charles
Dickens avslöjades. I ett katolskt ålderdomshem för män i Shihchiachuang, en järnvägsknut
söder om Peking, var de stackars internerna förbjudna att tala med varandra, utom en timme
om dagen då de föstes in i ett litet rum och fick öppna munnen. Under dygnets övriga tjugotre
timmar var de underkastade en påtvingad tystnadsbotgöring. Vid alla protestantiska och
katolska barnhem arbetade barnen från tio till sexton timmar om dagen, med början vid sex
års ålder. Det huvudsakliga arbetet bestod av vävning, sömnad och broderi men de äldre
barnen utförde all matlagning och allt hushålls- och trädgårdsarbete dessutom. 1 ett barnhem i
Nanking måste föräldrar betala fem piculs 1 ris för att få sina barn intagna, samma barn såldes
sedan för fem piculs till föräldrar som ville adoptera dem. (Naturligtvis hade de under mellantiden
blivit kristna barn.) En del av dem som såldes blev utan tvekan barnslavar. I många fall
var barnen analfabeter men kunde läsa upp hela kapitel av bibeln utantill. I de flesta barnhemmen
var det förbjudet för föräldrarna att se sina barn när de väl lämnat dem. På sin höjd
fick de besöka dem en timme i månaden. Ett kontrakt undertecknades vari föräldrarna avstod
från alla rättigheter till barnen, och barnen uppfostrades till att tro att deras föräldrar var
”hedningar” som var utestängda från paradisets fröjder. Man träffade på ”barn” på tjugo år
och äldre som aldrig sett en normal man eller kvinna, som aldrig hade varit utanför barnhemmets
och klostrets höga murar. Dag efter dag, år efter år trummade man i dem att livet var
syndigt och att livets enda mål var att dö och komma till paradiset.
I praktiskt taget inga fall var den mat som internerna fick tillräcklig för att upprätthålla ett
normalt mänskligt liv. Barnen såg hälften så gamla ut som de var, många av dem var såväl
mentalt som fysiskt efterblivna. A andra sidan levde den utländska personalen i stort överflöd.
När P.R.A.C. kom till barnhemmet i Canton var kylskåpet fullt av amerikanska konserver och
de kanadensiska nunnorna var feta som suggor. Vid ett barnhem i Peking som jag besökte
hade man en ko som barnen mjölkade, men mjölken och smöret hade gått till den amerikanska
förestånderskan och hennes make, barnen fick en hirskaka om dagen och då och då litet kokta
grönsaker. De fick aldrig mat tillagad i olja, för att inte tala om mjölk eller smör. Vid ett
barnhem i Wuhan trodde en dödgrävare att han sannolikt begravt åttio barn efter befrielsen.
Han förde P.R.A.C.-personalen till graven och de hittade över hundra kroppar. En del var
1 Picul: 1331/a pounds; 1 pound: 0,453 kg.