Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

129
landsbygden. Vilken roll missionärerna spelade vid organiserandet av detta blodbad är ännu
inte känt, men vad som är känt är att en amerikansk missionär, dr Frank Price, omedelbart
blev en av Chiang Kai-sheks närmaste rådgivare och att en annan missionär, pastor Shepherd,
gav sig ut på en jordenruntresa som Kuomintangpropagandist för att rättfärdiga massakern.
Shepherd spelade denna gång samma roll som Price senare spelade vid försöken att rentvå
massakern på Nya fjärde armén.
Frank Price installerades omedelbart som Chiangs rådgivare i Nanking och ett halvår efter
Shanghaimassakern hade Chiang officiellt utökat sin hustruskara med Soong Mei-ling
(Madame Chiang) och tillkännagivit att han blivit kristen och metodist.
Liksom Taipingupproret sjuttio år tidigare gjorde den revolution som började 1925 rent hus
med krigsherrar och despoter i södra och mellersta Kina och svepte fram till Shanghais portar,
där den stötte mot imperialismens klippor. Mer framgångsrika än Taipingmännen erövrade de
folkliga styrkorna 1927 den kinesiska sektionen av Shanghai för att sedan bli besegrade och
slaktade i tiotusental genom det lägsta förräderi, ett förräderi som hjärtligt applåderades, även
om det inte organiserades, av missionärerna och deras imperialistiska herrar.
Från 1927 spelade dr Frank Price en högst tvetydig roll i Kina. Han fjantade alltid omkring i
hälarna på generalissimus och var så högt betrodd att han ledde utrikesbyrån i Kuomintangs
militära råd där skickliga spioner och agenter utbildades. Han framlade sin egen plan om hur
kommunisterna skulle behandlas, var huvudrapportör om Kuomintangs politik i amerikanska
utrikesdepartementet och utrikesdepartementets spanare i Kuomintangs högkvarter. Varje nytt
blodbad Chiang ställde till följdes av en ström artiklar av Price, i vilka han lovordade Chiangs
kristna dygder. Han kunde placera studenter från högskolor, som leddes av honom och hans
bror Harry Price, på höga administrativa poster inom Kuomintang och övade inflytande på
alla områden inom förvaltningen. Genom det kinesiska informationsbladet, som han utgav,
sände han ekonomiska informationer till Amerika, ett slags investeringsguide för att väcka big
business aptit och få pengarna att rulla in i Chiangs kassaskåp till inbördeskriget.
På samma sätt som Boxarupproret avslutade en period för missionärerna och påbörjade en ny,
gjorde befrielsen och upphävandet av imperialistkoncessionerna slut på en annan fas av
missionärsverksamheten. Vid tiden för befrielsen fanns 5.500 främlingar anknutna till olika
katolska missioner i Kina och 1.700 till protestantiska missioner. Katolikerna gjorde anspråk
på en hjord på 3 miljoner och protestanterna på 700.000. Man skulle ha trott att den föraktliga
roll som spelades av kombinationen imperialister och missionärer helt och hållet skulle ha
gjort slut på de senares verksamhet, men det var inte förhållandet. Ett nytt, ännu mera
diskrediterande kapitel i deras verksamhet skulle skrivas. Då deras älskling och beskyddare i
Kina bragts på knä av Befrielsearmén och tvingats gömma sig på Taiwan, då
Yangtsekanonbåtarnas era var förbi och imperialisternas väpnade styrkor körts ut, började de
missionärer som var medvetna agenter hos imperialismen att konspirera för en comeback. De
som så önskade fick stanna kvar som predikanter och lärare men fick bara predika och undervisa
i institutioner som kontrollerades av Folkregeringen. En handfull uppriktiga människor
som bara ville tjäna folket stannade kvar och tyckte det var lättare att tillämpa kristna
principer under Folkregeringen än under någon annan regering de känt till i Kina. Många
andra lämnade landet och tog med sig det byte de roffat åt sig. De flesta av dem blev Kuomintangpropagandister
och agiterade för krig mot Kinesiska folkrepubliken. Några få tog
Folkrepublikens parti och försökte ge en objektiv bild av de stora sociala reformer som
genomfördes, men de var i minoritet. De mera förhärdade agenterna begav sig till Taiwan
eller stannade till och med kvar på fastlandet för att förbereda Kuomintangs och dess