Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

128
om så att han blev vald till ordförande i internationella kommittén. Han kommer att bli i stånd
att utöva en noggrannare kontroll än någonsin över att Rockefeller-Morgan-investeringarna på
missionsfälten ger goda utdelningar.
De protestantiska missionerna var i allmänhet koncentrerade i de stora handelscentra och
specialiserade sig på skolor och politik. Katolikerna höll huvudsakligen till på landsbygden
där deras viktigaste intresse var ekonomisk exploatering och själaräddning. De ägde mycket
stora egendomar, som de vanligen förvärvat för en psalm (eller en bön) och som brukades
med hjälp av obetald arbetskraft som var knuten till olika missionsföretag, föräldralösa barn,
blinda, spetälska och andra. I många distrikt var katolska kyrkan den största jordägaren och
den förslagnaste penningutlånaren. I provinsen Suiyuan till exempel fanns det 265 katolska
kyrkor som ägde över 800.000 acres jord. Den mesta jorden hade förvärvats genom utlåning
av pengar till bönderna mot höga räntor. När räntorna betalats hade jorden tagits i utmätning.
Många av lånen hade tagits upp för att bekosta avgifter till kyrkan, för mässor, bröllop, dop,
begravning etc., vilket allt prästerna hävdade var nödvändiga preludier till paradiset. Kyrkan
ägde också hus i de stora städerna. I Shanghai till exempel var katolska kyrkan den största
enskilda fastighetsägaren och hade en stor del av bordellkvarteret i sin ägo. Den ägde också
spelhålor och danshallar. Och det var ett allmänt muntrationsämne, när de långkåpade
munkarna gjorde sina nattliga ronder på dessa ställen för att hämta intäkterna. Katolska
kyrkan hade också några barnhem i Shanghai och försåg fram till befrielsen textilfabrikerna
med barn från nio år och uppåt mot en överenskommen summa per styck. (En expert på denna
fråga är Rewi Alley, en ny-zeeländare som under många år var Shanghai stads chefsyrkesinspektör
och som senare grundade den industriella kooperativa rörelsen i Kina.) Flickor som
stannade kvar i barnhemmen tills de blev giftasvuxna såldes som brudar till bönder, som
måste bli arrendatorer på kyrkojord och förbinda sig att uppfostra sina barn i den katolska
tron. De katolska prästerna i Shanghai hade också en liten andlig inmutning i staden: de hade
förvärvat rätten – mot en liten betalning per capita – att omvända dödsdömda innan de
avrättades. Resultatet blev häpnadsväckande omvändelsesiffror under Kuomintangs vita terror
i Shanghai. De fjättrade fångarna som vanligtvis torterades halvt ihjäl innan de fick det sista
nackskottet hade inte stora chanser att stå emot denna omvändelse i sista minuten.
När Boxarinvesteringen gav så goda utdelningar som den protestantiska familjen Soong, fick
katolikerna små chanser i konkurrensen om inflytandet i Kuomintangapparaten efter 1927.
Det var utan tvekan amerikanskt tryck som slutligen kom Chiang Kai-shek att förråda och
massakrera kommunisterna i Shanghai 1927. (Det står också utom all fråga att han skulle ha
förrått revolutionen förr eller senare och att någon annan skulle gjort det 1927 om han vägrat.
Men med en Wellesley-uppfostrad favoritmätress och då Chiang själv lekte med metodismen
var han ett självklart val.) Vad som försiggick bakom scenen och resulterade i denna helomvändning
har ännu inte till fullo klarlagts. En stöddig pro-Kuomintangförläggare, John B.
Powell, grundare och utgivare av China Weekly Review, har i sin bok My Twenty-five Years in
China berättat hur massakern organiserades och fick sanktion av ordföranden i Shanghais
Internationella Settlements råd, en amerikansk advokat Stirling Fessendon. Sedan Chiang gått
med på planen mutades en gangster och opiumhandlare, Ta Yueh-sen, att mobilisera alla sina
hejdukar, utrustades med fem tusen gevär och några kulsprutor av stadens köpmän och den
internationella kolonin och fick med sina mördare fri genomresa genom det internationella
settlementet (stränga fördragsbestämmelser som imperialisterna tidigare påyrkat förbjöd
beväpnade kineser att beträda settlementet, men de upphävdes lättvindigt i detta fall) för att
angripa de omisstänksamma arbetarna i ryggen. Medan Ta Yueh-sen mördade tusentals
arbetare, kommunister och intellektuella i Shanghai gjorde Chiang samma sak på