Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

126
lingars och elevers samveten till kamp mot de sociala orättvisorna – om de hade varit ärliga i
sin tro. Men det skolsystem som kontrollerades av dem var inte inriktat på att tjäna Kina eller
folket utan endast på att främja imperialismens intressen.
I östra Kina var två av sju högre skolor utlandsunderstödda missionsskolor och mer än hälften
av dem stod under amerikansk kontroll. Enbart i Shanghai fanns 44 högskolor och 109
elementarskolor som finansierades med utländska pengar, de flesta av Amerika. Det fanns 182
utlandsunderstödda skolor i östra Kina men endast 134 i hela det övriga landet. Orsaken är
uppenbar och framhäver missionsskolornas verkliga syften. I östra Kina ligger handels- och
industristäderna, de städer där Amerika, England, Frankrike och de andra behövde en skolad,
billig manschettklass. Eleverna fick ingen egentlig bildning, många av dem lämnade de
utlandsskötta skolorna utan att kunna läsa eller skriva sitt eget språk ordentligt. Ändamålet var
att producera elever som kunde tala och skriva engelska och franska och som var så fyllda av
kristen ödmjukhet att de var tillfredsställda med sin ställning som de vitas tjänare – samtidigt
som de kände sig överlägsna de icke-kristna –och att fylla dem med en gapande beundran för
allt västerländskt och förakt för allt kinesiskt. Skolorna var utkläckningsplatser för compradores,
den klass av infödda affärsförmedlare som skötte den vite mannens affärsmellanhavanden
med kineserna, köpte och sålde och hade hand om arbetskraftsproblemen. De
accepterades aldrig som jämlikar av sina vita arbetsgivare. Klubbarnas dörrar och grindarna
till idrottsplatserna stängdes mitt för näsan på dem och de måste nöja sig med några nedlåtande
ynnestbevis då och då. De fick kompensation genom att spela herrar över sina landsmän,
klä sig i pråliga västerländska kläder, röka cigarrer och dricka cocktails, köra omkring i
blänkande bilar och gå på de bästa restaurangerna. Naturligtvis kunde de fortsätta till Amerika
och bli en T. V. Soong, en Wellington Koo eller Hollington Tong om de uppförde sig briljant
i skolan och hade de rätta familjeförbindelserna eller det rätta ekonomiska stödet. Då lämnade
de missionsmiljön och kom in i utrikesdepartementets cirklar.
I de amerikanska skolorna fick eleverna lära sig att apa efter ”det amerikanska sättet att leva”.
I Bridgemans flickskola, till exempel, fick flickorna i kursen i huslig ekonomi lära sig dansa,
noppa ögonbrynen, lägga på läppstift och schamponera sitt hår med ägg. Den hushållskunskap
som lärdes ut i denna skola (uppkallad efter den första amerikanska missionären i Kina) hade
ingen som helst anknytning till Kinas behov och gjorde flickorna bättre lämpade till konkubiner
än till att tjäna sitt land. Dr Lee Hao-shuen, rektor för Eliza Yates flickskola i
Shanghai, hävdar också att Yatesskolan av Kuomintangledare som T. V. Soong och andra
betraktades som något slags utställningslokal dit de kunde komma då och då och välja ut en
vacker flicka till hustru eller konkubin, en flicka som kände till sista skriket i amerikansk
make-up, amerikanska kläder och danssteg.
I många ämnen undervisades bara på engelska. Den samhällskunskap, historia och geografi
som studerades var inte Kinas samhällskunskap, historia och geografi utan Förenta staternas.
De som utexaminerades kände till de fyrtioåtta amerikanska staternas namn och historia men
hade inte ens reda på namnen på Kinas provinser, ännu mindre deras historia. Kineserna var
vanligtvis inte representerade i skolornas och högskolornas styrelser och den kinesiska
flaggan hissades inte. Den kinesiska kulturen nonchalerades eller nedvärderades och hånades.
Men man får inte tro att alla studenter accepterade detta. Många tog skarpt avstånd från denna
kulturella aggression. De deltog tillsammans med elever i andra skolor och högskolor
talrika demonstrationer mot utländsk imperialism trots att man vädjade till deras kristna
ödmjukhet och trots de anklagelser för otacksamhet som slungades i ansiktet på dem. Länge
trodde studenterna att Amerika var deras vän mot Japan och mot ultrareaktionärerna i