Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

122
Under tiden hade något hänt som ännu klarare avslöjade hyckleriet hos missionärerna och
dem som använde sig av dem.
Missionärerna hade ju, enligt vad de förkunnade, kommit för att sprida broderskärlekens
evangelium och verka för de fattigas och förtrycktas upphöjelse, och det var många kineser
som tog dem på allvar. En som gjorde det var en fattig bonde Hung Hsiu-chuan som omvändes
till kristendomen av en amerikansk baptistmissionär, pastor Issachar Roberts. För
Hung Hsiu-chuan var de förtryckta hans eget folk, de fattiga, förslavade bönderna. Himmelriket
trodde han betydde ett bättre liv för dessa människor. I början bildade han ”Guds
sällskap” och började predika om en Gud som älskade mänskligheten. Han uppmanade sina
efterföljare att överge sina avgudar och tillbedja den nya broderskärlekens gud. Bönder och
fattiga byhantverkare flockade sig omkring honom för att lyssna på hans förkunnelse, framför
allt då han började gå till rätta med de lättjefulla godsägarna, de glupska tjänstemännen och
den korrumperade Manchuregeringen. Hans anhängare började kräva handling och Hung fann
sig snart stå i ledningen för det största bondeupproret i Kinas moderna historia. Han gjorde
bönderna till väldisciplinerade soldater, erövrade provins efter provins och genomförde
reformer allteftersom han trängde fram. Efter Nankings erövring kontrollerade han hela Kina
söder om Yangtse och gjorde Nanking till huvudstad i ”Tai Ping Tien Kuo” (Den Stora
Fridens Himmelska Kungadöme). Hung Hsiu-chuan var ledaren för vad som nu kallas
Taipingupproret, en bibelciterande bonde som hade beslutat upprätta himmelriket på jorden i
stället för att vänta på det tvivelaktiga himmelrike som utlovades i en annan värld. Han delade
upp godsägarnas jord, uppmuntrade bönderna att odla jorden gemensamt, ville att varje familj
skulle uppföda minst fem höns och två svin och odla mullbärsträd för silkesmaskar. Skördarna
delades lika mellan hushållen och överskotten lagrades i en gemensam lada.
I början blev missionärerna hänförda över denna plötsliga, praktiska tillämpning av deras
läror. De prisade mannen som utropat Kristus som sin ledare och bibeln som sin lösen. Men
de utländska affärsmännen och de rika köpmännen i Shanghai blev nervösa när Hungs styrkor
närmade sig detta stora handelscentrum. Kristendomen är mycket användbar, men när
bönderna börjar tillämpa läran om de fattigas rätt går det litet för långt. Det tyckte de
imperialistiska makterna och det tyckte de kinesiska godsägarna och köpmännen också. De
fruktade att deras affärer skulle hotas och imperialisterna trodde att det var lättare att tvinga
sin vilja på de korrumperade Manchuhärskarna i Peking än på en revolutionär församling som
folket stödde. Deras entusiasm för kristendomen och missionernas arbete av detta slag avtog.
Missionärerna blev snabbt övertygade att Taipingstyrkorna var en mobb av okunniga
mördare. En amerikansk knekt, Frederick Townsend Ward, samlade ihop en blandad skara
äventyrare, efterseglade sjömän och engelska officerare som fått speciellt tillstånd av engelska
regeringen att ansluta sig till Wards styrkor. Han fick engelsk och amerikansk utrustning och
30.000 silvertaels av Manchuregeringen för varje erövrad stad. Hans armé kämpade med
legotruppernas skoningslösa bestialitet. Slutligen fick han förstärkningar i form av reguljära
engelska, franska och amerikanska trupper samt godsägararméer som värvats i söder.
År 1860 hade man ett klassiskt exempel på imperialism i arbete. Engelsmännen och fransmännen
som i Europa nästan var i krig med varandra om Sardinien och Österrike samarbetade
i norra Kina för att utmanövrera Manchuhärskarna och driva bort dem från Peking. I södra
Kina slogs de skuldra vid skuldra med Manchustyrkorna för att besegra Taipingtrupperna som
inspirerats av imperialisternas egna missionärer. Det finns få episoder som klarare illustrerar
ruttenheten och hyckleriet hos den västerländska imperialismen. Pastor Issachar Roberts
vände ryggen åt sin forne elev och applåderade Ward och hans gäng för deras blodbad. Men