Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

119
för dem att få slå sig ner i hemlandet och leva som vanliga medborgare utan tjogtals obetalda
tjänare som står på tå för att lyda minsta vink från sina herrar och utan kanonbåtarna på
Yangtse som var beredda att ingripa på grund av någon inbillad förolämpning. Missionärernas
utsugning av Kina är med andra ord ett avslutat kapitel. De spelade sin roll som introduktörer
av hundra års imperialism och det är helt i sin ordning att de nu bugar sig baklänges ut när den
imperialistiska perioden i Kina är slut.
Toleransen mot främmande religioner har gamla traditioner i Kina. De gamla härskarna
uppmuntrade upplysning varifrån den än kom och ansåg att vad som var gott skulle
absorberas och det dåliga förkastas. De visste inte på den tiden att utländska flaggor följer
utländska evangelier i fotspåren. Djingis Khans sonson, Kublai Khan, uppmanade på 1200talet
påven Clemens IV att sända några präster till Cathay för att informera folket om
kristendomen. Denna anhållan överfördes personligen av de märkliga venetianska köpmannaresenärerna,
bröderna Nicolo och Maffeo Polo. En redogörelse för hela affären finns i Marco
Polos skrifter – han var son till Nicolo –och är värd att citera som ett exempel på det intresse
den store Khan hade för andra länders seder och den äkta toleransen mot främmande
religioner, något som var mycket sällsynt då och alltid har varit det.
När bröderna Polo efter fem års resor och häpnadsväckande äventyr först kom till Kublai
Khans hov, blev de mottagna med ”välvilja och hövlighet”. Eftersom de var de första italienare
som kom till Kina blev de rikligen undfägnade med mat och dryck. Under många
dygns festande utfrågade Kublai dem hela tiden om de västerländska folkens seder och bruk,
om kungarnas och påvarnas historia, om deras metoder att skipa rättvisa, att styra sina folk
och föra krig. Slutligen ville han höra om Västerlandets filosofier och religioner. Bröderna var
fromma män och lovordade högeligen den kristna religionens företräden och slutligen
uppdrog Kublai Khan åt dem att, när de återvände, uppträda som hans ambassadörer hos
påven, och sände med dem en av sina baroner som eskort. Marco Polo skriver:
”Hans avsikt”, sade han till dem, ”var att göra en förfrågan hos Hans helighet om han ville
sända honom hundra lärda män som var grundligt insatta i den kristna religionens principer
och i de sju konsterna (retorik, logik, grammatik, aritmetik, astronomi, musik och geometri)
och var kvalificerade att för de lärda i hans land med sanna och rättrådiga argument bevisa att
den tro som bekännes av de kristna är överlägsen och grundad på mera evident sanning än
någon annan, och att tartarernas gudar och de gudabilder de tillbeder i sina hem endast är
onda andar, och att de och österns folk vandrade i blindo när de tillbad dem som gudomligheter,
och att om de kunde bevisa detta skulle han och alla hans undersåtar bli kristna och
kyrkans vasaller. Han framhöll också att han skulle bli högeligen förnöjd om de, när de
återvände, ville föra med sig från Jerusalem något av den Heliga oljan från den lampa som
brinner över Vår Herre Jesu Kristi grav, som han sade sig vörda och betrakta som den sanne
Guden. När de hade hört dessa befallningar av den Store Kublai kastade de sig ödmjukt
framför honom och förklarade sin villighet och omedelbara redobogenhet att till det yttersta
av sin förmåga utföra vad helst den kungliga viljan begärde av dem. Sedan dikterade han brev
på tartariska språket som i hans namn skulle skrivas till påven i Rom och överlämnade dem i
deras händer.”
Kublai ställde med andra ord ett mycket hövligt förslag. Eftersom han var mottaglig för
”sanna och rättrådiga argument” och var beredd att lyssna på allvarliga disputationer bad han
påven sända sina bästa missionärer. Bröderna Polo begav sig tillbaka till Europa. Påven
Clemens hade just dött och efterträddes av påven Gregorius X. Denne tycks inte ha förstått
betydelsen av att omvända härskaren över ett så vidsträckt och rikt kungarike till kristen-