Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

117
”mönsteransträngningar” att omskola kommunister och omvända dem till ”västerländska,
demokratiska” tänkesätt. Han var också den drivande kraften i en kampanj för att rentvå
Chiang Kai-sheks skamliga försök att krossa Nya fjärde armén. Price kände i sin dubbla
egenskap av amerikanska utrikesministeriets spion och generalissimus förtrogne mycket väl
till Shangjao och andra koncentrationsläger, men liksom många andra missionärer i Kina –
och sedan i Korea – lämpade han sin religion överbord och gav sin välsignelse åt den mest
barbariska tortyr som Kuomintangs och amerikanska sadisters djävulska hjärnor kunde tänka
ut, så länge syftet var att utrota kommunismen. Price och andra missionärer i generalissimus'
omgivning var särskilt välinformerade om det av Kuomintang och amerikanerna i förening
drivna koncentrationslägret alldeles utanför Chungking, vars chef var den blodtörstige ledaren
för Kinas Gestapo, Tai Li, med konteramiral (då kapten) M. E. Miles i den amerikanska
flottan som vicedirektör.
Liksom Shangjao och Mao Cha Lin var läget i Chungking utpyntat med ett hycklande namn –
”The Sino-American Cooperation Organisation” – förkortat till SACO, en kuslig försmak om
vad Wall Street–Kuomintang menade med samarbete. Lägret tjänade ett dubbelt syfte. Det utbildade
hemliga agenter i spionage, sabotage och mord och i användning av den amerikanska
flottans speciella ljudlösa pistoler. Folkregeringen har arresterat tusentals av dessa agenter
sedan. (Enbart i Chungking utbildades nästan 4.000 agenter och det fanns flera sådana läger
på andra platser.) Det andra syftet var den ”ideologiska omskolningen” av kommunister enligt
de linjer som beskrivits av Chen Tsen-ku. Men även andra mer förfinade uppfostringsmetoder
användes, såsom utryckning av fingernaglarna med rötterna och 129 andra rapporterade tortyrvarianter.
Innan Kuomintang lämnade Chungking massakrerades 800 fångar i SACO, 300 av dem
dödades den 27 november 1949, samma dag Kuomintang flydde. Bland dem befann sig
general Yang Yu-chen, närmaste man till den ”unge marskalken” Chang Hsueh-liang, som
deltog i kidnappingen av generalissimus i Sian och tvingade honom att avblåsa inbördeskriget.
General Yang hade liksom den ”unge marskalken” varit fängslad sedan dess. Han
mördades tillsammans med sin tjugoårige son, sin sekreterare och dennes hustru och två små
barn. Ett annat offer var en patriotisk manchurisk general, vars brott bestod i att han bekämpat
japanerna i Manchuriet vid en tidpunkt då Chiang samarbetade med dem för att krossa kommunisterna.
(Man kan jämföra dessa bägge patrioters öde med general Fu Tso-yis. Han var
befälhavare över hela norra kinesiska militärområdet under Kuomintang. Han bekämpade bittert
Folkets befrielsearmé ända fram till slaget om Peking. För att rädda denna vackra stad
från förstörelse accepterade Fu Tso-yi kommunisternas erbjudande om kapitulation. I dag är
Fu Tso-yi, som är en utomordentlig organisatör, chef för de stora projekten att hindra
översvämningar, som vi berättade om i förra kapitlet.) Bland de många arbetare, bönder,
skribenter, studenter och andra intellektuella som mördades i SACO befann sig Chou Chunshih,
en av Kinas största matematiker och tidigare rektor vid Tung Chiuniversitetet i
Shanghai.
Tjugotvå fångar, varav flera var allvarligt sjuka, överlevde massakern och kunde berätta om
Kuomintangs ”uppfostringsmetoder” som så högljutt prisades av Frank Price och talrika andra
utländska missionärer. Många av de mördade intellektuella var kristna som studerat vid
amerikanska missionärsskolor, men inte en röst höjdes till protest av de amerikanska
missionärerna som så varmt lovordade Chiangs kristna dygder.
Det finns ingenting som mer bjärt illustrerar skillnaden i inställning mellan den av västerlandet
gillade feodalkapitalistiska Kuomintangregimen och Folkregeringen än de metoder