Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

115
de fem slagen av tortyr: med metall, trä, vatten, eld och jord. Metalltortyren innebar att man
fick nålar instuckna under fingernaglarna. Man blev bunden vid väggen, en vakt höll ut en
arm och den andre stack in nålen. Inkvisitorn uppmanade oss efter varje nål att rabbla upp
Kuomintangs tre principer och att ropa ”Ner med Kommunistiska partiet”. Nästa stadium var
behandlingen med de långa nålarna, tiotumsnålar som stacks rakt in i magen. En kamrat till
mig som överlevde och i dag är befälhavare för en motoriserad enhet i armén, fick sju sådana
långa nålar i kroppen samtidigt. Hela tiden skrattade inkvisitorn och frågade honom hur han
kände sig och sade varje gång han stack in en nål att just den skulle döda honom. Sedan slog
de oss med träklubbor överallt utom på huvudet, slagen utdelades av två eller tre vakter. Man
kunde inte röra en muskel flera veckor efteråt. Och så den vanliga metoden att pumpa vatten
genom näsborrarna och hoppa på magen när den var uppsvälld. En annan metod bestod i att
låta oss ligga i vatten många timmar tills porerna började absorbera vattnet och hela kroppen
svullnade upp. Sedan blev vi slagna. Eldtortyren innebar att man blev bränd med glödheta järn
över hela kroppen, inklusive fötterna och magen. Jordtortyren bestod i att man fick gräva ett
hål som var så djupt att man kunde begravas stående. Sedan fyllde de långsamt jord i gropen,
stampade jorden runt om och pratade och retades hela tiden. Plötsligt ryckte de upp en ur den
packade jorden och drog nästan av armarna och började sedan om från början.
Detta var de grundläggande tortyrmetoderna som de flesta fick genomlida under de första
veckorna. Så var det metoderna med is, värme, elektricitet, exercis och värst av allt taggtrådsburen.
Fångarna brukade tas ut nakna mitt i vintern och hängas med huvudet neråt i ett träd i
kylan. En kamrat som förolämpade vakterna under tortyren och befann sig i ett mycket
utmattat tillstånd tvingades att gå naken i snön i två timmar och togs sedan inomhus och
pryglades. Värmebehandlingen betydde att man måste stå absolut stilla och inte röra en
muskel i timmar i sträck, medan en vakt stod framför med en bajonett och stötte till varje gång
man rörde sig. De flesta kamraterna svimmade efter en kort stund, försvagade som de var.
Den elektriska tortyren för män bestod i att elektroder anbringades på varje sida av huvudet,
på kvinnorna anbragtes elektroderna på brösten varefter strömmen slöts. Just den spänning
som förorsakade den största smärtan utan att offret förlorade medvetandet användes. Man
sträckte sig framåt vid stöten och repen skar in i köttet. ”Var har du ditt Kommunistiska parti
nu?” brukade vakterna ropa. ”Ropa: ner med kommunismen, så blir du fri.” Vi tvingades att
springa utomhus i hälarna på en vakt, som utbyttes var femte minut, och i vårt utmattade
tillstånd tvingades vi att hålla jämna steg med de kraftiga, välnärda vakterna. Om vi sackade
efter fick vi stryk. Vi fick stå tätt upp mot en vägg i flera timmar i sträck med en tallrik vatten
på huvudet. Vid minsta kroppsrörelse spilldes vatten ut och varje gång en droppe rann ut blev
vi slagna. Men den bestraffning som alla fruktade mest var taggtrådsburen. Den var precis så
stor att en människa fick plats inuti och helt gjord av taggtråd med speciellt långa taggar.
Kamraterna placerades där utan mat och dryck i timmar, ja dagar i sträck. Vi försökte förbereda
oss själsligt för denna prövning, försökte göra oss kvitt alla bekymmer och koncentrera
våra tankar på vårt partis framtid. Vanligtvis föll man ihop efter en halv dag mot spikarna. På
sommaren sattes vi in nakna men även på vintern när vi hade kläder på (i annat fall skulle vi
ha frusit ihjäl innan vi kände smärtan av taggarna) var kläderna röda av blod efter en halv dag.
Om man rörde sig en tum blev man söndertrasad på ett dussin ställen. Många kamrater dog av
denna tortyr, somliga använde taggarna som självmordsvapen.
Detta var huvudformerna av de speciella tortyrmetoderna, men dessutom fick vi sparkar och
slag när som helst. En kvinnlig kamrat blev ideligen våldtagen och när hon blivit nersmittad
av dem som våldtagit henne släpades hon ur lägret och kastades levande utför ett bråddjup.
Det fanns ingen som helst sjukvård. Vi fick två skålar ris om dagen med en tredjedel sand