Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

114
Efter underhandlingar under vilka general Yeh Ting, Nya fjärde arméns befälhavare, begärde
att den resterande solden skulle utbetalas till hans trupper, kom man överens om, för att
bevara vad som ännu fanns kvar av enhetsfronten mellan Kuomintang och kommunisterna, att
retirera till ett område där japanerna var ännu starkare. Man höll på med förberedelsearbetet
när, som kulmen på förräderiet, Chiangs stabschef, general Ho Ying-chin, sände ett radiomeddelande
i den officiella radion vari omtalades den exakta väg som Nya fjärde armén
skulle följa. Japanerna uppfångade, som meningen var, radiomeddelandet, intog ställningar på
Yangtses norra och södra stränder och beredde sig på, en lättvindig match när trupperna kom
fram. Samtidigt förflyttade Chiang inte mindre än tretton divisioner till den reträttväg han
uppgivit. På grund av ”enhetsfronten” hade Kuomintang förbindelseofficerare i Nya fjärde
arméns högkvarter vilka kunde rapportera varje rörelse som planerades. Förberedelserna för
reträtten var klara. De sjuka och sårade, de mycket gamla och de mycket unga skickades till
vänskapliga byar, och natten till den 4 januari 1941, mitt i den svåra vintern, startade högkvartersstaben
och de eskorterande trupperna sin marsch. De blev omedelbart anfallna av
trupper kommenderade av Tredje militärområdesbefälhavaren, general Ku Chu-tung, som
hade ockuperat höjderna runt högkvarteret. Under nio dagar marscherade och kämpade
högkvartersstaben. De hade inte ens så mycket utrustning att varje man hade ett vapen. Den
13 januari var de utan proviant, vatten och ammunition. General Yeh Ting försökte stoppa
slaktningen och sända ett budskap till Kuomintangs befälhavare och bad om underhandlingar.
Denne lovade honom fri lejd men när Yeh Ting kom fram blev han omedelbart arresterad och
anklagad för att ”ha underlåtit att lyda instruktionerna”. Yeh Ting begärde att han själv skulle
ställas inför krigsrätt och att massakern på hans trupper skulle stoppas. Kvällen den 13 var
ställningen hopplös och order gavs att förbandet skulle upplösas i smågrupper och att individuella
försök att undkomma skulle göras. Två tusen soldater och medlemmar av högkvartersstaben
hade dödats, fyra tusen hade tagits till fånga men omkring tusen man lyckades
ta sig över Yangtse och förena sig med huvudstyrkan, som trots förräderiet och trots japanerna
hade retirerat norr om Yangtse. (Efter några månader opererade den åter söder om Yangtse
under befäl av general Chen Yi, som efterträdde Yeh Ting som Nya fjärde arméns
befälhavare.)
Chiang Kai-shek hade under tiden sänt ut ett meddelande att Nya fjärde armén gjort myteri,
att man varit tvungen att krossa den och att dess befälhavare tagits tillfånga på slagfältet.
Många fångar dödades genast men nästan två tusen blev ”elever” i Shangjaos koncentrationsläger,
som hade det officiella namnet ”Utbildningsskolan för militära kadrer”. Bland dem som
överlevde ”studie”-metoderna var förre majoren Chen Tsen-ku, som nu har en viktig post i
Folkregeringen men vid den tiden var officer i general Yeh Tings stab. I det följande återger
jag hans redogörelse för Kuomintangs recept för ideologisk omskolning.
Uppifrån och ner var syftet att få fångarna att ta avstånd från Kommunistiska partiet och allt
som det representerade. Ku Chu-tung uppmanade upprepade gånger general Yeh Ting att
underteckna en bekännelse, vari det stod att verkliga ansvaret för det avbrutna samarbetet låg
hos kommunisterna. Yeh Ting vägrade, trots att han inte var kommunist. Han blev erbjuden
befälet över Tredje armén om han skrev under, men han stod fast. Han begärde krigsrätt och
krävde att hans soldater skulle friges. Till slut kastades han i fängelse, där han satt till krigets
slut. (Han dödades vid en flygolycka 1946.)
– De ville inte döda oss, sade Chen Tsen-ku, de ville förnedra oss i våra egna ögon och bryta
ner vår vilja. De ville att vi skulle förneka vår övertygelse och förråda våra kamrater och de
använde alla djävulska metoder de kunde hitta på för att uppnå dessa resultat. Först och främst