Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

113
Eleverna tillbringar inte hela sin tid med näsan i boken. Man gör talrika besök på fabriker och
i byar. Bönder och arbetare kommer till högskolan och föreläser. Det finns en bondgård på 25
acres som eleverna själva sköter och där de får vänja sig vid kroppsarbete och ”koskit på sina
ben”. De har mycket tid över för kulturell verksamhet, de får besök av de bästa teatersällskapen
i Kina och i allmänhet står de i kontakt med yttervärlden. De flesta eleverna bor på
högskolan men många bor hemma hos sina familjer i Peking och åker fram och tillbaka i en
speciell högskolebuss. Trots att en del av eleverna har erkänt sig skyldiga till brott finns ingen
som helst tvångs- eller fängelseatmosfär vid högskolan. Det finns ingen polis eller beväpnad
vakt vid ingångarna, vilket är vanligt vid många offentliga byggnader i Kina. Framför aulan
står en svart marmorobelisk med följande paroller inristade: ”Lär med ödmjukt hjärta.” ”Var
inte högfärdig eller otålig.” ”Lär dig att uthärda svårigheter.” ”Utbilda dig att tjäna folket.”
Dessa paroller sammanfattar i några få ord målen för Folkets revolutionära högskolor.
Kuomintang hade också ideologiska utbildningsskolor där de, med något andra metoder, försökte
omskola kommunister. En av dessa låg i Shangjao i Chekiangprovinsen. Men eleverna i
Shangjao kom inte dit frivilligt. De kom som ett resultat av en av de mest skamliga episoderna
under Kuomintangperioden, en episod som vi bara helt kort kan relatera här men som ger den
korrekta bakgrunden till Shangjao.
År 1938 gick Chiang Kai-shek med på bildandet av Nya fjärde armén, som skulle operera i de
östra provinserna och vid kusten söder om Yangtse. Nya fjärde armén bildades kring en kärna
av kommunistledda gerillastyrkor ur de gamla revolutionära styrkorna vilka, som vi nämnde i
kapitel 8, inte deltog i Långa marschen mot norr. Chiang tilldelade dem ett operationsområde
där han trodde att de säkert skulle förintas av japanerna. Till skillnad från Åttonde linjearmén,
som hade sin egen bas och förvaltade de områden där den opererade och kunde vinna folkets
stöd genom att genomföra reformer, måste Nya fjärde armén operera i ett område som
förvaltades av Kuomintang och där de förbundit sig att inte försöka genomföra några reformer
eller propagera för reformer. De skulle enbart vara en militär maskin. Chekiangprovinsen där
de skulle operera är den provins som har de bästa vägförbindelserna i Kina. Den kallades
”solros”-området därför att japanerna hade garnisoner som strålade ut från ett centrum och var
utspridda varannan mile runt den yttre omkretsen. Nya fjärde arméns styrkor måste vara på
marsch hela tiden och kunde aldrig ens stanna två dagar på samma plats. Chiang var alldeles
säker på att japanerna slutgiltigt skulle likvidera det kommunistiska inflytandet i de kinesiska
kapitalisternas rika reservat i Yangtsedalen och krossa de kommunister som opererade i
Chekiang, som var huvudcentrum för de rika godsägarna i Kuomintang. Men Nya fjärde
armén fortsatte att existera, kämpa och växa. Trots att den inte kunde genomföra några
reformer vann den folkets stöd därför att den bekämpade japanerna. Dess led utökades
ständigt med en ström av patriotiska studenter från Shanghai och Nanking.
När två av Chiangs stötdivisioner, den 63:e och 67:e, besegrades av japanerna i Chekiang,
övertog Nya fjärde armén området, fortfarande till punkt och pricka uppfyllande sina förbindelser
att enbart fungera som militär styrka. När japanerna inte lyckades krossa dem försökte
Chiang svälta ut dem genom att undanhålla pengar och förråd. En Kuomintangdivision fick
175.000 kinesiska dollar i månaden. Nya fjärde armén fick bara 85.000 för tre divisioner eller
8 cent per dag och soldat. Men officerarna åt samma mat som manskapet och moralen var hög
även om provianten var knapp. Chiang var 1940 allvarligt oroad över att Nya fjärde armén
inte bara gäckade japanernas försök att förinta den utan också spred sig till de tomrum som
uppstod genom hans egna truppers flykt. Han gav Nya fjärde armén order att dra sig tillbaka
norr om Yangtse och överge sin bas i Chekiang.