Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

112
mot alltför höga skatter i Kansu 1942. Två andra hade varit ledande Kuomintangtjänstemän i
Tientsin och var också inblandade i massmord och korruption. Ingen av dessa tre gjorde några
bekännelser men andra elever vid högskolan avslöjade dem. Undersökningar gjordes, vittnen
hämtades från Kansu och Tientsin och ett anklagelsemöte hölls på högskolan innan trion överlämnades
till myndigheterna. Bönder, arbetare, män och kvinnor deltog i anklagelsemötet som
självklart var en värdefull åskådningsundervisning och en levande illustration av missförhållandena
i det gamla samhälle som måste ryckas upp med rötterna.
En elev som tidigare varit ståthållare i en provins under Kuomintang hade betraktats som en
mycket rättrådig tjänsteman utan någon fläck på sin karaktär. Han var en mönsterelev, men
sedan han varit på högskolan en kort tid ställde han sig en dag upp och berättade till allas
förvåning om sina tidigare missgärningar, däribland ett mord.
Han arbetade mycket bra på högskolan, sade rektorn, han samarbetade med de andra eleverna,
hjälpte dem mycket och förklarade sig villig att arbeta var regeringen behövde honom. I ett
sådant fall där en elev frivilligt erkänner något, låter vi honom avsluta kursen och lämnar
sedan rapport till myndigheterna om vad han gjort tillsammans med våra kommentarer om
hans arbete och inställning. Dessa kan sedan bedöma upp- riktigheten av hans ånger och hans
möjligheter att bli en nyttig samhällsmedborgare. Om man beslutar bestraffa honom kan
straffet bli mildare på grund av hans uppförande på högskolan. Kurskamraternas inställning
hjälper i hög grad dem som har något på samvetet. De känner sina medelevers och samhällets
sympati. När de bekänner, kritiseras de för vad de gjort men får beröm för sin ärlighet.
Elevernas inställning förändras aldrig mot en person som erkänner, och det uppmuntrar andra.
Rektor Tse var angelägen om att understryka att de som begått brott tidigare bara är en liten
minoritet, mindre än 1 procent av de inskrivna eleverna, och att huvudarbetet vid högskolan
inte består i att handlägga sådana saker utan i uppfostringsarbetet. – Såna här saker är så att
säga biprodukter av vårt arbete, förklarade han.
Den bästa måttstocken på skolans framgångar utgör de siffror som visar i vilken utsträckning
eleverna frivilligt anmäler sig till arbete. Vid slutet av första kursen var 85 procent av eleverna
vid båda avdelningarna villiga att bege sig vart som helst i Kina och ta vilket arbete som helst
där de kunde tjäna folket. Vid andra kursens avslutning var motsvarande siffra 90 procent och
vid tredje kursen 98 procent. Den fjärde kursen höll på när jag besökte högskolan. Detta innebär
en enorm åsiktsförändring bland eleverna. Majoriteten av dem ville bevara kapitalismen
och skaffa sig bra, välbetalda arbeten när de kom, men efter maximum tio månaders kurs var
de beredda att utstå stora umbäranden och arbeta hårt långt borta från storstädernas komfort
under stort ansvar och utan kompensation. Vid tredje kursens avslutning anmälde sig 80
procent av eleverna vid Andra avdelningen som frivilliga till Korea. Av de 1.600 frivilliga
antogs över 400. Jag frågade rektor Tse om många av dem som gick ut från högskolan bara
låtsades ha förändrats och återvände till sina gamla vanor när de kommit bort från högskolans
och kamraternas inflytande.
– Nej, sade han bestämt. Naturligtvis misslyckas vi i en del fall men vanligtvis spårar vi dem
tidigt. Om vi förstår att det är hopplösa fall och att de kommer att ha dåligt inflytande på
kamraterna skickar vi iväg dem. Men det har hänt med mindre än tio procent av alla elever vi
haft. En persons förändrade inställning kan inte undgå att avspeglas i hans arbete och
relationer med kamraterna här. Det kan inte spelas. Vi har inte haft några ogynnsamma
rapporter om dem som gått ut härifrån och många av dem har fått ytterst svåra och ansvarsfulla
arbeten.