Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

111
självkritiken för att ta fram vad som var gott och avslöja vad som var dåligt.
Gruppmedlemmarna kritiserar rapporten och utdelar också beröm och klander. Då gruppen
har levat tillsammans upp till tio månader vet man en hel del om varandra, och det kan hända
att sedan rapporten lästs upp någon hoppar upp och säger: ”Varför har du inte talat om . . .?”
och börjar berätta vad som utelämnats, men rektor Tse anser att dessa redogörelser i de flesta
fall är ytterst ärliga och fullständiga. Efter denna sista redogörelse sammanfattar läraren
resultaten av varje elevs studier och kursen är slut. Redogörelser och analyser översändes
sedan till respektive förvaltningsorgan, och eleverna reser ut för att börja sitt arbete med att
hjälpa till att bygga upp Folkets Kina.
Bland de mera dramatiska händelserna vid Revolutionära Högskolan i Peking under första
terminen var överlämnandet av inte mindre än 221 skjutvapen, däribland ett antal ljudlösa
pistoler som använts i den amerikanska flottan och överlämnats till specialagenter som
utbildats att mörda av amerikaner i Kina. De flesta av dessa vapen fanns inte vid högskolan
men eleverna avslöjade gömställena. Dessa avslöjanden gjordes helt frivilligt, lärarna har inte
med sådana saker att göra. När jag besökte högskolan hade 280 bekännelser avlagts av elever
som gick på Politiska institutet och nästan 200 elever vid Andra avdelningen om kontrarevolutionära
brott från sabotage till mord. (Det betyder inte att det fanns 480 hemliga agenter
vid högskolan eftersom flera elever erkänt tjogtals sådana brott.) Förutom dessa brott kände
eleverna till 380 andra förbrytelser, som begåtts av andra personer, i en del fall släktingar. Det
är viktigt att slå fast att dessa bekännelser inte gjordes i de ovan nämnda slutredogörelserna,
eftersom dessa inte skrivits när jag var där. De hade avlagts frivilligt under diskussioner i
klassen.
– När eleverna har varit här en månad eller så, sade rektor Tse, börjar de skämmas över sig
själva och sitt förflutna. En dag ställer sig någon upp i klassen och säger att han bara kom hit
för att ställa till bråk, men nu förstår han att funktionärerna är goda, hederliga människor, att
Kommunistiska partiet är ett bra parti som uppriktigt arbetar för folket och han skäms över sig
själv. Han talar stammande med sänkt huvud och väntar sig en våldsam salva. I stället möter
han sympati och gillande för att han hade mod att tala ut. Kanske söker han samma kväll upp
en funktionär och talar om ändå värre saker, om brott han begått eller överlämnar en revolver.
Funktionären uppmuntrar honom att berätta alltsammans för klassen. Han gör det och snart
börjar andra följa hans exempel. Det är fullständigt frivilliga bekännelser om saker som vi
ingenting vet om och inte heller kan veta något om.
Rektorn berättade sedan om två hemliga agenter som speciellt sänts från Nanking för att ställa
till oroligheter vid högskolan.
– De hade varit här en månad när en av dem började känna sig illa berörd över den roll han
spelade. Han försökte få den andre som var hans överordnade att erkänna vad de höll på med,
men den andre vägrade och hotade honom. Några dagar senare ställde sig emellertid den
förste upp i klassen och berättade hela historien. Hans överordnade blev tvungen att också
ställa sig upp och göra en halvhjärtad bekännelse. Som en följd härav avslöjades hela
agentnästet i Nanking. Den som frivilligt hade berättat historien är fortfarande kvar 1 skolan
och kommer att avsluta kursen och bli en nyttig medborgare. Den andre överlämnade vi till
den statliga säkerhetstjänsten.
Ibland förekommer det naturligtvis förhärdade skurkar som använder högskolan som gömställe
och inte kan förändras. Det fanns tre sådana typer i Politiska institutet. En var en tidigare
chefstjänsteman hos Kuomintang i Kansuprovinsen. Han hade ansvaret för att hundratals
bönder skjutits ned och hade låtit avrätta trettio av deras ledare under en protestdemonstration