Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

108
som försiggår är en fullständig översyn av studentens moraliska och mentala utrustning som
han själv utför.
Av de 4.000 studenter som var inskrivna i andra kursen vid Pekings högskola var 2.100 i
Andra avdelningen studenter som kom direkt från skolan och vars fäder var godsägare,
köpmän, tidigare Kuomintangtjänstemän och kapitalister. I Politiska institutet hade 500
tidigare tjänstgjort i Kuomintangs polis och väpnade styrkor, 640 var tidigare förvaltningstjänstemän
hos Kuomintang, 150 var förmögna kapitalister, godsägare och köpmän och resten
var jurister, professorer och skollärare.
Inte något vidare lovande material för tjänstemän som kunde tjäna massorna i Kinesiska folkrepubliken,
skulle man kunna säga. En stor del av dem hade varit medlemmar i Kuomintang
eller dess ungdomsorganisationer. Bortsett från deras klassideologi var de stöpta i Kuomintangs
auktoritära åsiktsform.
De flesta hade skrivit in sig frivilligt och hade rekommenderats av de administrativa organ de
tidigare tjänstgjort i. Men några hade begått brott mot lagen och hade skickats dit för att få en
chans att ändra sig. I Andra avdelningen måste studenterna som var mellan arton och tjugofem
år genomgå en inträdesexamen sedan de tagit examina vid högskolor och universitet.
Deras kurs omfattar fyra till sex månader, kurserna vid Politiska institutet varar mellan åtta
och tio månader.
– När de först kommer hit, sade rektor Tse Tsung-yuan, är de naturligtvis starkt influerade av
det gamla samhället. De vill alla bli hjältar och övermänniskor och de beundrar sådana
formella hjältar i historien. De flesta av dem beundrar högeligen på ett eller annat sätt det så
kallade ”amerikanska sättet att leva”. De tycker att kapitalismen är den högsta samhällsformen
och anser inte att godsägarväldet har så stora nackdelar. De är misstänksamma mot
Kommunistiska partiet och fientliga mot Sovjetunionen. En liten procent av dem är äkta
progressiva, en liten procent mycket reaktionära men majoriteten står mitt emellan. De flesta
av dem vill vara i linje med strömningarna i världen och posera som progressiva, men vill inte
att denna deras inställning skall komma i konflikt med deras materiella intressen. De vill lära
sig hur man blir progressiv men är en smula rädda för själva processen.
– Vi betraktar denna högskola som ett andens slagfält, en verkstad för politiska idéer. Att
omstöpa andarna är vårt huvudsyfte och vi använder vår revolutionära teori för att uppnå detta
syfte. Men vi tror inte på att man kan pumpa in teori i människor. Vi motsätter oss teori utan
praktik liksom vi motsätter oss tanken på att förakta teorin till förmån för praktiken. Vi
kämpar för en fullständig enhet mellan teori och praktik. Tänkandets omstöpning kan inte
tvingas fram. Åsikterna måste skapas i studenternas hjärnor av dem själva. Bara på så sätt blir
de hållbara. Naturligtvis skaffar vi det material varur de kan hämta dessa idéer. Självklart kan
vi inte fullständigt omforma människors inställning på så kort tid men vi hoppas kunna hjälpa
dem förändra sina idéer om feodalism, byråkratisk kapitalism och fascism och förvandla dem
till lojala anhängare av regeringsprogrammet. Vi syftar inte till att skapa revolutionärer utan
revolutionens tjänare.
Under de första veckorna lär sig nykomlingarna efter vilka metoder högskolan arbetar. De
studerar också den aktuella situationen i Kina. Till sin förvåning finner de att det mesta arbetet
består av självstudier. På grund av bristen på tid och utrymme har kurserna pressats in på en
mycket kort tidsperiod och arbetsdagarna är därför nödvändigtvis långa. De tillbringar nio och
en halv timmar med studier som är förlagda från klockan 6 till 21.30. Av denna tid är endast
två och en halv timmar dagligen ägnade åt föreläsningar och kollektivt studium med lärare.