Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

105
strumpor och med halmsandaler. Han tjänade helhjärtat folket med sin tekniska skicklighet.
Han hade arbetat i tjugo år för Kuomintang som ingenjör. I femton år hade han arbetat i
Huaiflodskommissionen som Chiang Kai-shek bildade 1929. Under Huaikommissionens
tjugoåriga tillvaro hade den enligt Wu Yu bara byggt tre regleringsanläggningar och en sluss i
Shao Pasjön, men varje år hade stora skatter skrivits ut för arbeten på att förhindra översvämningar.
Wu Yu arbetade i arton månader med att bygga slussporten i Shao Pasjön. Jag
frågade honom hur stort det arbetet var i jämförelse med Jen Ho Chih-projektet. Han gjorde
några beräkningar och uppskattade det till ungefär en tolftedel så stort som Jen Ho Chih,
vilket trots att det var det viktigaste av projekten under 1951 endast sysselsatte en procent av
den totala arbetsstyrka som användes vid Huaiprojekten. Den största arbetsstyrka Chiang
någonsin kunde mobilisera var 300.000 åren 1931-32.
– Vi hade de bästa ingenjörerna i landet i vår kommission, sade ingenjör Wu, men de kunde
inte göra något. De användes som dekorationer, liksom blomstervaser på ett bord. Huaikommissionen
existerade för att ge Chen Kuo-fu personlig inkomst och ingenjörerna måste
vara där som en ursäkt för skatterna. Det var bedrägerier uppifrån och nerifrån och upp till
Chen Kuo-fu, som roffade åt sig huvudparten. Om en lägre tjänsteman hade sjuttio anställda
på sin avlöningslista höjde han antalet till hundra. Hela vägen upp måste man ständigt betala
mutor och ge banketter för att komma någonstans. De var inte intresserade av att lösa översvämningsproblemet.
Ritningar i stort gjordes upp men inte ens blåkopior framställdes. Det
enda man var intresserad av var att hålla sina papper klara ... När jag fick det här jobbet tänkte
jag att om det hade varit under Kuomintang skulle jag inte rört det även om jag fått tre år på
mig. Men vi har fått 100 dagar på oss – och vi ska klara av det. Jag är stolt att jag är med om
det. Ni förstår, sade han eftertänksamt, och strök sitt grånande stubbade skägg, förr i världen
var jag inte intresserad av politik. Jag tyckte inte det var något större fel på Kuomintang men
under de sista dagarna av kriget mot japanerna och efter det japanska nederlaget förlorade jag
förtroendet för dem. Huvudsakligen därför att jag var ingenjör och jag inte användes till
något. Men som de flesta andra ingenjörer hatade jag politik och föraktade politiker. Jag
tyckte det var en smutsig affär. Jag hade ingen aning om Befrielsearmén eller befrielsen. Jag
flöt med på vågorna. Jag hade gett upp alla tankar på karriär eller lycka och var nöjd om jag
fick arbeta, tjäna min lön och äta mina mål mat. Men plötsligt öppnades en ny väg för mig.
Jag fick en chans att arbeta på stora projekt så som varje ingenjör drömmer om. Och sedan jag
började arbeta med dessa människor, började förstå vad revolutionen verkligen innebär så
förändrades naturligtvis hela min ståndpunkt. Jag kan aldrig gå tillbaka den gamla vägen. Vi
ska göra färdigt det här jobbet och vi ska fortsätta och planera och utföra större och större
projekt. Det finns obegränsat med arbete för ingenjörer i vårt land. Jag är femtiotre år nu och
jag har varit ingenjör på papperet i tjugoåtta år, men bara under de senaste få månaderna har
jag varit ingenjör i praktiken. Det är en konstig ålder att börja ett verkligt liv men det är
ungefär vad som har hänt mig.
Jag skulle gärna velat stanna vid Huaifloden och se varje sida av detta stora projekt som
kommer att säkra uppehället för tiotals miljoner människor. Jag skulle ha velat få en djupare
inblick i de arbetares och bönders liv som gör jobbet, men det mesta jag kunde göra var att
besöka några nyckelplatser som gav mig ett intryck av arbetet som helhet och tala med några
få bönder, utvalda på måfå, vars liv får representera massornas. Hur Folkets Kina besegrar
översvämningarna är i sig självt värt en hel bok men en sådan bok kan inte skrivas än. Det
planeras mycket större projekt för 1952 och ännu större ligger på lager för 1953, då vattenmassorna
verkligen kommer att ha tämjts så att de kan driva stora turbiner som kan ge ljus
och kraft till byarna, driva mudderverk i flodkanalerna och bevattna miljoner acres bördig jord