29.08.2013 Views

Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

102<br />

inte vara några tvivel om att projektet skulle förverkligas i tid. Den ursprungliga planen hade<br />

gått ut på att kvarhålla 7,2 miljarder kubikmeter vatten vid Jen Ho Chih, men direktör Chien<br />

hade utökat detta till nio miljarder eller ungefär halva den totala vattenvolymen i Huai under<br />

en översvämningsperiod.<br />

Med en ny stad på 30.000 arbetare som skapats av ingenting hade man normalt kunnat vänta<br />

sig något av en feberartad rush. Men det fanns inget sådant. Arbetarna köpte för sina enkla<br />

behov av mjöl, matolja, ljus, textilier, cigarretter och skrivmateriel i en kooperativ affär som<br />

tack vare speciellt statligt stöd sålde till priser som låg tio procent under de vanliga i byarna.<br />

Det fanns ingen polis i Jen Ho Chih utom de 300 vakterna som utsetts av arbetarna själva för<br />

att vakta anläggningen mot sabotage. Men det hade bara förekommit ett fall av stöld, en<br />

arbetare som försökte stjäla ett par byxor.<br />

Av övriga brott hade ett enda rapporterats och det var ett försök av tre agenter att förgifta<br />

vattenförrådet. De överlämnades till närmaste statliga myndigheter för bestraffning.<br />

Jag besökte utomordentliga konserter som gavs på kvällarna på arbetsplatsen, med politiska<br />

satirer och favoritmelodier framförda av byartister, scener från Pekingoperan kompletta med<br />

utsökta kostymer och orkester och på en mycket hög standard. Tusentals bönder var med i<br />

analfabetklasserna, som var organiserade på varje arbetsplats. Disciplinen och organisationen<br />

i och utanför arbetet var en åskådningsundervisning i hur arbetare kan sköta sina affärer om<br />

de lämnas åt sig själva. Lönerna var högre här än i Suihsien eller i Shih Man Tan. Den lägsta<br />

lönen var tillräcklig för att föda en person och underhålla två familjemedlemmar. Varje bonde<br />

hade fått 100.000 dollar i förskott för att lämna familjen när han gav sig iväg. Han fick betalt i<br />

ris men kunde förvandla det till pengar på platsen och skicka hem en del av pengarna per post<br />

eller bank, som fanns på arbetsplatsen.<br />

Det politiska arbetet stod på ett mycket högt plan. Delegationer från arbetarnas hembyar kom<br />

till arbetsplatsen och rapporterade om hur jordbruket sköttes därhemma och berättade sedan<br />

för hustrurna hemma hur arbetet vid floden fortskred. Medan jag var där kom huvudmannen<br />

från en by med ett brev som innehöll bl. a. följande: ”Gamla och unga, män och kvinnor i hela<br />

hsien deltar i produktionen. Tjugofyra arbetslag har organiserats. Majsfälten har harvats tre<br />

gånger, bomullsfälten två och alla risplantorna sattes ut på två dagar ..” Mycket uppmuntrande<br />

nyheter för bönderna från den trakten. Bykvinnorna kom ofta och tvättade och lagade kläder<br />

åt sina män, studenter kom och spelade pjäser – och nu hade en grupp från Pekings Filmstudio<br />

kommit för att lätta upp underhållningsdetaljen. En fredskommitté hade organiserat massmöten<br />

för att understödja kampanjen för en fredspakt mellan de fem stormakterna och hade<br />

samlat in över 26.000 namn. Propagandalinjen koncentrerades kring tolv kinesiska bokstäver<br />

som kan översättas så: ”Kom ihåg gångna lidanden, jämför det nuvarande med det förflutna,<br />

drag slutsatser!”<br />

En som hade dragit korrekta slutsatser var en märklig sextiotreårig bonde som av sina<br />

kamrater utsetts till mönsterarbetare. Han presenterades för mig som Gamle Huan-chung men<br />

hans verkliga namn var Cheng Hang-shin. Han var rynkig och brun som en gammal valnöt<br />

och med sina väldiga öron och en tofs stripigt skägg såg han ut som en liten dvärg. Det fanns<br />

inget annat än hederlighet och godhet i hans muntra ansikte. När jag bad honom berätta mig<br />

något om sina unga dagar mörknade hans ansikte och när han erinrade sig sin barndom<br />

började han gråta. En annan bonde, Tu Tien-ling, som väntade på att bli intervjuad började<br />

också gråta och min tolks ögon fylldes av tårar, antagligen inte så mycket på grund av Gamle<br />

Huan-chungs historia utan för att det erinrade dem om deras egen eländiga barndom.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!