Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

101
arbetare slavar och svälter”. 1 Nu ska ni få höra hur de arbetar här. Vi har en väldig arbetsarmé,
organiserade arbetare och bönder som villigt kommer från sina byar och jobb. Funktionärer
lever i fullständigt kamratskap med arbetarna, äter och bor med dem och delar deras
besvärligheter. En del av funktionärerna, som var ovana vid kroppsarbete, slet i början till
efter midnatt för att inte komma efter bönderna. En rimlig löneskala har ersatt det gamla
systemet, de glada arbetssångerna har ersatt förbannelserna och piskslagen. Folket förstår
varför arbetet utföres och arbetar helhjärtat. Vårt högkvarter har bara stått här i sex veckor och
se vad som har uträttats. Det kan bara ha uträttats av ett folk som arbetar för sig självt.
Vi är revolutionärer som har haft liten erfarenhet av sådana här uppgifter. Vi slogs på landsbygden.
Vi är fortfarande i småskolan då det gäller fabriksskötsel, arbetsorganisation och
maskinanvändning. Vi går fram stegvis, gradvis och allt efter som vi går framåt lär vi oss.
Därför gör vi sannolikt mycket irrationellt och oekonomiskt arbete. Vi vet att kommande uppgifter
kommer att ge oss ännu större svårigheter. Men vi har förtröstan om att vi kommer att
övervinna dem. Före befrielsen hade vi en hård kamp för att besegra japanerna och Kuomintang.
I dag skall vi säkert övervinna alla naturhinder med vårt eget hårda arbete.
Denna märkliga kvinna slutade med orden:
– Vi tror att ni som främmande vän delar denna förtröstan och denna tro på oss och kommer
att göra våra ansträngningar kända för hela världen.
Skådespelet vid Jen Ho Chih var ännu mera dramatiskt än vad jag sett på andra arbetsplatser. I
ett område 1.800 meter långt och 900 meter brett var 30.000 arbetare koncentrerade. En
sektion av en sjö hade torrlagts och miljoner ton jord och sten hade undanskaffats för att ge
fast grund för slussportarnas stativ och betongfundament. Arbetet hade bara varit i gång sex
veckor när jag var där men de förstärkta betongfundamenten var redan färdiga och nästan allt
jordarbetet var klart. Hundratals fiskebåtar höll på att lossas i den nya kanalen som hade
grävts för att ersätta Huais nuvarande fåra. Arbetslag av kvinnor höll på med att vaska sand
och armeringsjärn i tråg nere vid flodkanten. Där fanns berg av sten, järn och sand som dittransporterats
av fiskebåtarna och nu smälte bort allt efter som bärarna fyllde sina korgar och
skyndade att tömma dem nära betongblandarna eller intill murare som höll på att mura
bottnen i närheten av slussportarna. Överstrukturen för slussportarnas stöd reste sig redan från
fundamenten, timmermän baxade in formarna för betongställningarna, betongblandarna
svängde och ändlösa rader karlar med skottkärror stannade så länge framför betongblandarens
mynning att de fick sina kärror fyllda och skyndade sedan att lägga av sin last i virrvarret av
armeringsjärn eller slussports-väggarna. Varannan minut kom en färsk laddning betong från
de kinatillverkade blandarna, som stod i en rad och fylldes på från plattformar av arbetare som
hade tjocka lager av grönaktigt damm över sig och rev upp cementsäckar och skovlade grus i
blandarna med våldsam hastighet och energi. På natten var arbetsplatsen lika fylld av verksamhet
som på dagen. Diesel-körda generatorer lyste upp hela området, och de elektriskt
drivna betongblandarna malde sin sträva sång utan avbrott i tjugofyra timmar.
De skulle schakta tre miljoner ton jord och lägga 18.000 kubikmeter betong, bygga fördämningar
och kanaler och göra allt klart på hundra dagar. Det var en stor order även för en stat
som haft de senaste mekaniska hjälpmedlen till sitt förfogande. Men bortsett från betongblandningen
gjordes här allt för hand. En del tippvagnar på lätt räls användes för att köra sten
och armeringsjärn, men den överväldigande delen av transporterna och all grävningen
utfördes av bönderna för hand. Att döma av det arbete som utförts på sex veckor verkade det
1 Hsien är grevskap, chu distrikt och pao en enhet om hundra familjer.