Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

100
dag lossades 4.000 ton material från båtar vid kajerna. Före befrielsen hade mycket enklare
slussportar alltid tillverkats i England eller Amerika. Nu tillverkades jättelika slussportar på
över 1.000 ton i Shanghai. Över 200.000 ton material måste köpas och transporteras, och
komplicerade maskiner tillverkas. Och allt måste tillverkas och levereras på två månader, och
hela projektet vara färdigt hundra dagar efter starten. I ledningen stod en smärt, allvarlig ung
kvinna som inte tycktes hysa några som helst tvivel på att det hela skulle bli färdigt i tid.
– Före befrielsen, sade hon, var ett sådant här projekt helt enkelt otänkbart. Bara under
Kommunistiska partiet och ordförande Mao med ett befriat, förenat folk är det möjligt att
övervinna sådana svårigheter. I Kuomintangkina var det till och med omöjligt att planera ett
sådant projekt. De trakter Huai flyter genom behärskades av krigsherrar, byråkratiska
kapitalister, godsägare och andra lokala despoter. De skulle ha kullkastat alla ingenjörers
planer. En plan skulle ha skadat den enes egendom, en annan plan en annans. Före befrielsen
var ett sådant område som Jen Ho Chih översvämmat av banditer och rövare. Vi skulle inte
ens ha vågat sätta vår fot där, än mindre forska ut det. Om vi kommit så långt som att sätta
stakar i marken skulle vi säkert inte kommit längre. Godsägarna skulle klagat att vi tog deras
mark, en del pengar skulle växlat ägare och saken varit klar. Men hur är det nu? Bönderna har
förtroende för oss och ingenjörerna kan inte bara stanna och bo här under säkerhet utan de
litar också fullständigt på den goda viljan och entusiasmen hos folket som skall utföra arbetet.
– Före befrielsen använde Kuomintang helt amerikansk teknik, fortsatte hon. De hade inget
begrepp om revolutionära metoder. Enligt amerikansk uppfattning och praxis kunde ett sådant
projekt aldrig fullbordas på så kort tid. Vi hade många sammanstötningar med våra planerare
och ingenjörer i början. De som studerat i Amerika och fortfarande stod under inflytande av
ortodoxa metoder sade att om vi skulle kunna kontrollera tio floder och åtta sjöar måste vi
bygga sju olika dammar och slussar och det skulle ta flera år. Kontroll av översvämningarna
måste bli en avlägsen framtidsdröm. Även när den nuvarande planen accepterades ansågs det
att vi skulle behöva driva ner 12.000 runda pålar och 9.100 kvadratmeter lamellpålar. Enbart
pålningen skulle ta sex månader och för de sistnämnda pålarna kunde vi bara använda furu
från andra sidan Stilla havet. Problemet var hopplöst. Men sovjetexperterna lärde oss att lera
från andra sidan Huai var lika effektivt som furu från andra sidan Stilla havet. Men hur skulle
vi kunna blanda betong när betongblandarna alltid importerades från Amerika? I Shanghai
tillverkades de första betongblandare som någonsin gjorts i Kina med en kapacitet på 4½
kubikmeter. De gör oss utomordentliga tjänster. Vi kan tacka den amerikanska blockaden för
dessa inhemska betongblandare.
– Se bara på den skala i vilken vi arbetar. Det mesta Chiang Kai-shek någonsin lade ut under
ett år för arbeten på att förhindra översvämningar var 7.500 ton ris, och det var när Kuomintang
inte var så djupt korrumperad. Bara i detta projekt investerar vi 50.000 ton och inget går
ju som förr i tiden till mutor. Medan hon talade glänste hennes av sol och väder brynta ansikte
som en polerad kastanj, hennes ögon lyste av tro på framtiden, på Kommunistiska partiet och
folket.
– Arbetarna är fyllda av stolthet över vad de gör. De säger: Vi har flyttat berg av sten och sand
och till och med fabriker från Shanghai till Jen Ho Chih. Före befrielsen arbetade de under
Kuomintangs batonger och piskor. De brukade säga att av översvämningsmedlen ”bygger
chu-chefen ett hus i västerländsk stil och har många konkubiner, hsien-chefen bygger ett
tegelhus, och pao-chefen har mycket fisk och kött och magen alltid full, och bönder och