Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv
Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv
Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
100<br />
dag lossades 4.000 ton material från båtar vid kajerna. Före befrielsen hade mycket enklare<br />
slussportar alltid tillverkats i England eller Amerika. Nu tillverkades jättelika slussportar på<br />
över 1.000 ton i Shanghai. Över 200.000 ton material måste köpas och transporteras, och<br />
komplicerade maskiner tillverkas. Och allt måste tillverkas och levereras på två månader, och<br />
hela projektet vara färdigt hundra dagar efter starten. I ledningen stod en smärt, allvarlig ung<br />
kvinna som inte tycktes hysa några som helst tvivel på att det hela skulle bli färdigt i tid.<br />
– Före befrielsen, sade hon, var ett sådant här projekt helt enkelt otänkbart. Bara under<br />
Kommunistiska partiet och ordförande Mao med ett befriat, förenat folk är det möjligt att<br />
övervinna sådana svårigheter. I Kuomintangkina var det till och med omöjligt att planera ett<br />
sådant projekt. De trakter Huai flyter genom behärskades av krigsherrar, byråkratiska<br />
kapitalister, godsägare och andra lokala despoter. De skulle ha kullkastat alla ingenjörers<br />
planer. En plan skulle ha skadat den enes egendom, en annan plan en annans. Före befrielsen<br />
var ett sådant område som Jen Ho Chih översvämmat av banditer och rövare. Vi skulle inte<br />
ens ha vågat sätta vår fot där, än mindre forska ut det. Om vi kommit så långt som att sätta<br />
stakar i marken skulle vi säkert inte kommit längre. Godsägarna skulle klagat att vi tog deras<br />
mark, en del pengar skulle växlat ägare och saken varit klar. Men hur är det nu? Bönderna har<br />
förtroende för oss och ingenjörerna kan inte bara stanna och bo här under säkerhet utan de<br />
litar också fullständigt på den goda viljan och entusiasmen hos folket som skall utföra arbetet.<br />
– Före befrielsen använde Kuomintang helt amerikansk teknik, fortsatte hon. De hade inget<br />
begrepp om revolutionära metoder. Enligt amerikansk uppfattning och praxis kunde ett sådant<br />
projekt aldrig fullbordas på så kort tid. Vi hade många sammanstötningar med våra planerare<br />
och ingenjörer i början. De som studerat i Amerika och fortfarande stod under inflytande av<br />
ortodoxa metoder sade att om vi skulle kunna kontrollera tio floder och åtta sjöar måste vi<br />
bygga sju olika dammar och slussar och det skulle ta flera år. Kontroll av översvämningarna<br />
måste bli en avlägsen framtidsdröm. Även när den nuvarande planen accepterades ansågs det<br />
att vi skulle behöva driva ner 12.000 runda pålar och 9.100 kvadratmeter lamellpålar. Enbart<br />
pålningen skulle ta sex månader och för de sistnämnda pålarna kunde vi bara använda furu<br />
från andra sidan Stilla havet. Problemet var hopplöst. Men sovjetexperterna lärde oss att lera<br />
från andra sidan Huai var lika effektivt som furu från andra sidan Stilla havet. Men hur skulle<br />
vi kunna blanda betong när betongblandarna alltid importerades från Amerika? I Shanghai<br />
tillverkades de första betongblandare som någonsin gjorts i <strong>Kina</strong> med en kapacitet på 4½<br />
kubikmeter. De gör oss utomordentliga tjänster. Vi kan tacka den amerikanska blockaden för<br />
dessa inhemska betongblandare.<br />
– Se bara på den skala i vilken vi arbetar. Det mesta Chiang Kai-shek någonsin lade ut under<br />
ett år för arbeten på att förhindra översvämningar var 7.500 ton ris, och det var när Kuomintang<br />
inte var så djupt korrumperad. Bara i detta projekt investerar vi 50.000 ton och inget går<br />
ju som förr i tiden till mutor. Medan hon talade glänste hennes av sol och väder brynta ansikte<br />
som en polerad kastanj, hennes ögon lyste av tro på framtiden, på Kommunistiska partiet och<br />
folket.<br />
– Arbetarna är fyllda av stolthet över vad de gör. De säger: Vi har flyttat berg av sten och sand<br />
och till och med fabriker från Shanghai till Jen Ho Chih. Före befrielsen arbetade de under<br />
Kuomintangs batonger och piskor. De brukade säga att av översvämningsmedlen ”bygger<br />
chu-chefen ett hus i västerländsk stil och har många konkubiner, hsien-chefen bygger ett<br />
tegelhus, och pao-chefen har mycket fisk och kött och magen alltid full, och bönder och