Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

99
stenar och fördämningen byggdes. Arbetarna bombades och besköts av Kuomintangs plan och
under två år mördades 300 bönder som arbetade under henne. Men sedan hon började arbeta
vid Gula floden blev det inga större översvämningar. Hon vägrade att ta åt sig någon personlig
ära för detta arbete. ”Det var bara Kommunistiska partiets korrekta ledning som möjliggjorde
det”, sade hon. ”Ingen enskild tekniker spelade någon avgörande roll. Arbetet gjordes för
folket och av folket – det var det viktiga.” Chien Chen-ying njöt av en välförtjänt semester i
Shanghai när Huaiflodsprojektet satte igång. Hon bad genast om arbete och började arbeta i
den förberedande planeringskommissionen, sedan skickades hon att övervaka det mest invecklade
ingenjörsarbetet i hela projektet. ”Och på så sätt”, sade hon med ett leende som lyste
upp hela hennes vackra ansikte, ”sammanstrålade när allt kom omkring revolutionens och
ingenjörskonstens vägar.” Chien Chen-yings bror anslöt sig också till revolutionen ungefär
samtidigt som systern, och när de första gången korn tillbaka till fadern blev denne så förtjust
över deras inställning och handling att han sände sina två andra söner att uppfostras av Nya
fjärde armén. Fadern själv har fått sin önskan uppfylld att tjäna folket med sin ingenjörsskicklighet
och är nu gruvingenjör vid de stora Kailankolgruvorna i Manchuriet. Dottern
spelade en hjältemodig roll vid skapandet av Folkets Kina och Folkets Kina gav hela denna
familj en chans att använda sina skapande talanger helt och fullt i folkets tjänst.
Chien Chen-yings historia måste dras ut ord för ord från hennes kolleger med små bekräftande
detaljer som ovilligt lämnades av Chien Chen-ying själv. Jag hade ingen aning om den när
hon kom in i ett mottagningsrum i högkvarteret i Jen Ho Chih med en mapp med kartor, blåkopior
och andra papper under armén och lugnt och effektivt började förklara den tekniska,
ekonomiska och politiska innebörden av vad som hände i Jen Ho Chih. Hon presenterade ett
invecklat ingenjörsprojekt på ett enkelt lekmannaspråk som gjorde det lätt att förstå problemet
och dess lösning.
I Chen Yang Kwan cirka femtio miles nerför floden från Jen Ho Chih var den farligaste
punkten för översvämningar i hela Huaifloden. På en sträcka av 100 miles uppför floden från
denna punkt mynnade nio stora och små floder ut i Huai och gav med huvudfloden den stora
massan av det översvämningsvatten som bröt igenom fördämningarna vid Chen Yang Kwan
och rann ut över omgivningarna. Översvämningsvattnet var uppe i en volym på 12.000 kubikmeter
i sekunden men kanalkapaciteten vid Chen Yang Kwan var bara 6.500 så vattenmassorna
avlastades ut över de böljande slätterna med en hastighet av över 5.000 kubikmeter i
sekunden, vilket vanligtvis innebar flera miljarder kubikmeter vatten under översvämningens
höjdpunkt. Problemet var att skära ner vattenvolymen i Huai till någonting under 6.500
kubikmeter per sekund. Efter månaders planerande och konsultation av en sovjetexpert,
Bukov, beslöt man hejda Huai vid Jen Ho Chih. Floden måste dämmas upp, en ny kanal
grävas och fördämningar och slussportar byggas längs en sträcka av tre kvarts mile för att
kontrollera vattenflödet. Nio av de femton slussarna skulle kontrollera vattenflödet till Huai,
de andra sex skulle avleda en del av vattnet till en reservoar bildad av en naturlig sjö. Det
maximala vattenflödet i Huai från Jen Ho Chih skulle Vara 5.500 kubikmeter per sekund med
en säkerhetsmarginal på 1.000 kubikmeter. Alla tillflöden mellan Jen Ho Chih och den farliga
punkten vid Chen Yang Kwan blockerades av slussportar som vi redan beskrivit och Huai
skulle tvingas hålla sig i den kanal som var tilldelad den genom de nyligen fullbordade fördämningsvallarna.
Under torrt väder skulle processen kunna bli omvänd, slussportarna vid
sjön öppnas och Huai förstärkt av sjövattnet kunna hållas på en segelbar nivå. Det var ett
väldigt ingenjörsföretag som förutsatte bortschaktandet av många miljoner ton jord och sten,
30.000 ton specialsand måste transporteras från Nanking, 135.000 ton sten från Anhwei,
timmer från Yangtse, cement och maskiner från Shanghai, alla flera hundra miles borta. Varje