95 Just som vi skulle begiva oss därifrån, spelade artilleriskolans musikkår ”God save the King” samt till amerikanarnas ära ”The Star-Spangled Banner” och vidare ”Internationalen” och slutligen som extranummer en vals av Tjajkovskij. Det påstås att tyskarna, för att göra ett slut på oppositionen och det passiva motståndet i de erövrade områdena, begagna sig av de underligaste tricks. De sätta förfalskade upplagor av Pravda i omlopp, som innehålla fullständigt defaitistiska artiklar; de uppmana också befolkningen att behålla porträtten av vissa sovjetryssar i ledareställning, som ha bildat en pro-tysk regering i Moskva, men att förstöra andra porträtt, i främsta rummet Stalins. De åtaga sig också att förmedla brev och paket till Kiev, Moskva och Leningrad, vilka städer enligt vad de försöka inbilla befolkningen, redan befinna sig i tyskarnas händer. Söndagen den 15 september. I dag gav Lozovskij en stor lunch på Restaurang Moskva för den utländska pressens representanter. Den ägde rum i en matsal med väggmålningar med motiv från Kaukasus och Krim. På bordet stodo massor av flaskor, och smöret var upplagt i form av hästar. Jag satt högst uppe vid bordet mellan Palgunov och direktören för Tass. Båda fyllde ideligen på vodka i glasen — särskilt i mitt — och resultatet blev att när jag mot slutet av måltiden reste mig för att utbringa en skål, trasslade jag in mig hopplöst. Tankegången var nog riktig, men jag uttryckte mig fullständigt felaktigt. Efter att ha sagt de vanliga fraserna om de tre Hitlerfientliga stormakternas solidaritet, tillade jag, att Sovjetunionen kämpade hjältemodigt och led stora förluster, att Storbritannien, som redan hade haft <strong>krig</strong> i två år, uträttade storverk, särskilt på havet och i luften, och att Roosevelt visserligen var en stor man, men att våra amerikanska vänner borde nedlägga litet mera energi på sin del av arbetet. Jag sade, att tanks för <strong>Ryssland</strong>s räkning vore något mycket viktigare än tillverkningen av bilar för nöjesturer. Jag pratade alldeles uppåt vägarna. Både Alice Moates och Sulzberger voro mycket förargade, och ryssarna verkade — eller försökte åtminstone verka pinsamt berörda. Hatanaka, japanen, drog in luften med ett väsande ljud och fnittrade och sade, att han hade funnit mitt yttrande om bilar för nöjesturer ”mycket pinsamt”. Jag tror att Cassidy var den enda bland amerikanarna, som uppfattade mina ord i den rätta andan; han har varit bosatt i Moskva så pass länge, att han inte fäster alltför mycket vikt vid tal, som hållas vid ryska banketter, där vodkan flödar. Lucien och jag lyckades få tag i rätt spårvagn för att komma hem; men vi voro mycket tankspridda och glömde att betala avgiften på tio kopek. Just som vi skulle stiga av, kom en kontrollör och bad att få se på våra biljetter. Jag svarade, att vi inga hade, varpå han sade, att jag måste böta tre rubel. Jag lämnade ödmjukt fram den begärda summan. Under tiden försökte Lucien försvinna i folkmassan på trottoaren, men kontrollören fick syn på honom och jag fick betala ytterligare tre rubel för Lucien. Jag fick två gröna kvitton. ”Dumbom!” sade Lucien, när jag hann ikapp honom, ”känner du inte till landets seder? Man försöker smita — —” Det ser mycket betänkligt ut i trakten av Kiev. Jag har nyss sett en rundskrivelse, undertecknad av en tysk general, vari han beklagar det omdömeslösa sätt, varpå civilbefolkningen behandlas i erövrade ryska städer och byar. Han understryker nödvändigheten för tyskarna att hålla det ryska jordbruket i gång i möjligaste utsträckning och säger, att de tyska soldaterna böra försöka komma på vänskaplig fot med den ryska lantbefolkningen och att de skola avhålla sig från att utsuga byar och kollektivlantgårdar. Men de ryska bönderna låta inte lura sig av tyskarnas vänliga miner, och de tyska försöken att sätta i gång med en tysk-vänlig propaganda ha misslyckats i Ukraina. En gång
96 såg jag i Pravda en hänsyftning på ”kulaker och Petljuroviter”, 1 som tyskarna använda som agenter. Men det finns nog inte många av det slaget. Det påstås, att hundratals, ja, tusentals friskaremän fortfarande äro i verksamhet i Litauen. Eftersom de fascistiska elementen i deras eget land hjälpa tyskarna, måste deras uppgift vara oändligt mycket svårare än de ryska friskarornas. Det sägs, att flera tåg i Litauen ha sprängts i luften. Petljuroviter; anhängare till Petljura, en ukrainsk revolutionär, vilken 1918 i hemlighet samarbetade med tyskarna i Ukraina. Hans anhängare voro kända för sina judepogromer. Petljura mördades av en jude i Paris år 1928. 1 Petljuroviter; anhängare till Petljura, en ukrainsk revolutionär, vilken 1918 i hemlighet samarbetade med tyskarna i Ukraina. Hans anhängare voro kända för sina judepogromer. Petljura mördades av en jude i Paris år 1928.
- Page 1 and 2:
Alexander Werth Ryssland i krig Sve
- Page 3 and 4:
2 ansåg jag Rysslands uraktlåtenh
- Page 5 and 6:
4 tunnland — den bestod till stö
- Page 7 and 8:
6 re av rysk musik. Han var mycket
- Page 9 and 10:
8 JULI Första delen Torsdagen den
- Page 11 and 12:
10 de alla ha mellan ögonen — ti
- Page 13 and 14:
12 Det var ett luxuöst plan av Dou
- Page 15 and 16:
14 som belöpte sig till femtio rub
- Page 17 and 18:
16 följa med till poliskommissarie
- Page 19 and 20:
18 icke hade blivit inbjuden att be
- Page 21 and 22:
20 radio, befinner sig.) Men jag ha
- Page 23 and 24:
22 student för en man, om han inte
- Page 25 and 26:
24 räknas som hans förtjänst, at
- Page 27 and 28:
26 Jag är likaledes övertygad om,
- Page 29 and 30:
28 Durantys son. Katja är omkring
- Page 31 and 32:
30 men ingenting hände. Utom — a
- Page 33 and 34:
32 gjort den tillgänglig för en b
- Page 35 and 36:
34 här i Moskva i dag och skriva d
- Page 37 and 38:
36 skiljer sig så mycket från Chu
- Page 39 and 40:
38 och nu förstod jag varför. Det
- Page 41 and 42:
40 och fyrverkeriet, som jag kan se
- Page 43 and 44:
42 blivit taget, ehuru tyskarna på
- Page 45 and 46: 44 den underjordiska järnvägen ..
- Page 47 and 48: 46 gående mot pressen, och i morse
- Page 49 and 50: 48 på det. Konstiga människor, de
- Page 51 and 52: 50 mycket väl till trakten, ty vi
- Page 53 and 54: 52 oljetransporterna, endast ha lyc
- Page 55 and 56: 54 här än i England, därför att
- Page 57 and 58: 56 faderligt, panslavistiskt intres
- Page 59 and 60: 58 åt teatern, har arbetat här un
- Page 61 and 62: 60 supé med de andra. Den volgatys
- Page 63 and 64: 62 bomb falla. Jag tittade ut genom
- Page 65 and 66: 64 och prata, medan arbetet fick vi
- Page 67 and 68: 66 Tusentals människor tillbringa
- Page 69 and 70: 68 kyrka, omgiven av en igenvuxen k
- Page 71 and 72: 70 en promenad i trädgården kring
- Page 73 and 74: 72 Foster. Det blev åter en kaviar
- Page 75 and 76: 74 Sulzberger. Det var mycket trevl
- Page 77 and 78: 76 Det finns fyra hundra boningshus
- Page 79 and 80: 78 besegrares fötter”? .. . Den
- Page 81 and 82: Moskva? Men på kartan ser Luga- oc
- Page 83 and 84: 82 Jag köpte också Berättelser f
- Page 85 and 86: 84 tag i några. Men det var omöjl
- Page 87 and 88: 86 expediten, ”sibirisk hund.”
- Page 89 and 90: 88 lade jag märke till hans uttryc
- Page 91 and 92: 90 kulturen har frambringat. Ni, so
- Page 93 and 94: 92 socialistiska demokratien, den s
- Page 95: 94 och ha försmått att lära det
- Page 99 and 100: figurera i pressen. Tyskarna påsto
- Page 101 and 102: 100 på vägarna och hade aldrig f
- Page 103 and 104: 102 Den pincenéprydde översten fr
- Page 105 and 106: 104 väl anordnat skyddsrum, en med
- Page 107 and 108: 106 över gåvan; en spegel som ej
- Page 109 and 110: 108 ”Vad heter ni?” Han sade si
- Page 111 and 112: 110 ”Ja, tack skall ni ha, kamrat
- Page 113 and 114: 112 ”Ja”, sade han. ”Men en s
- Page 115 and 116: 114 tankeansträngning fick jag kla
- Page 117 and 118: 116 var omsorgsfullt stöttad och s
- Page 119 and 120: 118 HÖST Femte delen 25 september.
- Page 121 and 122: 120 ögonblicket, och den stackars
- Page 123 and 124: 122 och äta köttpastejer innan vi
- Page 125 and 126: 124 inte det, Harriman?”, vartill
- Page 127 and 128: 126 konfiskerade vinterkläder i st
- Page 129 and 130: 128 dem, som vi hade mött på vår
- Page 131 and 132: 130 föllo mycket lugna. Jag gick f
- Page 133 and 134: 132 var som bildades av gulnade bj
- Page 135 and 136: 134 veta, att teatern åtnjöt stat
- Page 137 and 138: 136 Snöstorm, Orkan, Snö och Stor
- Page 139 and 140: 138 Jag hade förställt mig Island
- Page 141 and 142: 140 överlägsen både till antalet
- Page 143 and 144: 142 oljefält, som tyskarna ovillko
- Page 145 and 146: 144 Den 7 januari 1942. Vad kan jag
- Page 147:
146 och självisk kapitalism, då f