Ryssland i krig - Marxistarkiv

82
Jag köpte också Berättelser från Kamtjatka av en sovjetrysk författare vid namn Melnikov.
Sedan flera år tillbaka ha områdena längst i norr varit en källa till inspiration för många ryska
författare — precis som om de helt plötsligt hade upptäckt, hur vidsträckt deras land är. En
ung man kom in och frågade, om de hade något av Dostojevskij. Endast antikvariskt, svarade
expediten. Tydligen uppmuntras ej läsningen av Dostojevskij.
I Literaturnaja Gazeta finns en utmärkt artikel av Kornei Chukovskij, den kände kritikern,
som för många år sedan introducerade Kipling, H. G. Wells och Oscar Wilde i Ryssland. Han
är en gammal Leningradbo och talar med stor kärlek om sin stad. ”Varje gata i Leningrad är
ett citat”, säger han. Han nämner Pusjkin, Belinskij, Nekrasov, Blok m. fl. och säger att S:t
Petersburg utgjort en källa till inspiration för nästan alla stora ryska författare och en aldrig
sinande källa för Rysslands högsinta idéer; till sitt väsen en anti-fascistisk stad.”
Magidoff, som på ett civiliserat sätt intresserar sig för rysk litteratur, lånade mig häromdagen
Chukovskijs mycket roliga bok om ”barnatal”; vidare Pasternaks dikter; jag har fortfarande
svårt att följa med det långsökta, bildrika framställningssättet i dessa dikter. I jämförelse med
Pasternak är T. S. Eliot lättförståelig och Edith Sitwell enkelheten själv.
Häromdagen träffade jag kapten Billotte på Metropole. Billotte är son till generalen vid
samma namn, som omkom vid en bilolycka när striden om Dunkerque pågick. Han lyckades
nyligen fly från Tyskland och hade en märklig historia att berätta. Han reste tvärs genom
halva Tyskland och varje gång han och hans två kamrater kommo till en järnvägsstation satte
de sig med avsikt bredvid den polisman som höll utkik efter dem. Han ämnar nu begiva sig till
de Gaullestyrkorna ... Liksom alla krigsfångar, som lyckats fly, kan han inte nog berömma
polackerna, vilka togo på sig stora risker för att hjälpa dem. Han är en fransk officer av det
bästa slaget — en modig man och en karaktär.
Antalet offer för de tjugofyra luftanfallen mot Moskva under den senaste månaden har just
blivit bekantgjort: det uppgår till ungefär sjuhundrafemtio döda och tvåtusen svårt skadade.
Endast ett fåtal av anfallen voro verkligt allvarliga — jag tror inte, att någonsin mer än femton
eller tjugo bombplan voro över Moskva. Antalet offer måste därför betecknas som relativt
stort. Orsaken härtill är antagligen, att så många måste tjänstgöra som brandvakter.
Nyss hörde jag i radion ordföranden i en fackförening tala. Han sade, att man mycket väl kan
vänta en invasion i England inom de närmaste veckorna och att han var övertygad om, att den
skulle komma. Enligt hans åsikt skulle tyskarna för någon tid draga bort största delen av sina
trupper från östfronten och endast kvarlämna en mindre försvarsstyrka. Jag betvivlar detta,
men tydligen anses propaganda av detta slag vara nödvändig, (a) för att förhindra att
allmänheten påfordrar en invasion i Frankrike, och (b) för att motverka den självbelåtenhet,
som en hel del människor i England börja ådagalägga.
Den 29 augusti.
Y. hade ”dåliga nyheter” för mig, som han uttryckte sig. Han hade hört, att ryssarnas moral
började svikta, att människorna voro nedslagna, att man var missbelåten med regeringen och
mycket besviken över att tyskarna överhuvud taget hade lyckats att tränga in på ryskt
territorium. Och vidare hade han träffat någon, som hade kommit från Dnjepropetrovsk och
som berättade, att han hade sett många ryska soldater gå barfota.
Jag nämnde detta för Z. när jag träffade honom i afton. ”Nå, den saken är ordnad”, sade han.
”Tre miljoner par militärskodon ha just anlänt. Föreställ er bara — fyrtioåttatusen ton
skodon!” —”Engelska eller amerikanska?” — ”Engelska”, svarade han. Verkligen storslaget!