Ryssland i krig - Marxistarkiv

81
särskilt här i Moskva. Jag köpte också en ask konfekt — som var mycket dyr — i affären, som
hör till kaféet. Alice Moates, som tycker om att vara med persiska och turkiska diplomater,
sade att den persiske ambassadören bokstavligen hade blivit dragen ur sängen klockan halv
fyra på morgonen av Molotov. Ambassadören hade tillrått Teheran att icke göra något motstånd
mot ryssarna. Ännu i förra veckan lär han ha påstått, att de historier, som ryssarna och
engelsmännen berätta om tyskarna i Persien, voro ”i högsta grad överdrivna”. Alice Moates
tycker om att prata och är trevlig och mycket rolig, när hon berättar om mrs Steinhardt m. fl.
Den senaste journalen på biograferna visar de polska, tjeckiska och jugoslaviska diplomaternas
ankomst. Den polske generalen bar en egendomlig fyrkantig mössa. Publiken reagerade
inte särskilt. Men de kände igen ”Creeps”, som de kalla honom, med synbart gillande.
Onsdagen den 27 augusti.
Synd, att vädret är så vackert: det betyder, att man ej längre kan räkna med de leriga vägarna.
Men vi ha bara fyra dagar kvar till september, och sedan kanske det inte blir så trevligt för
tyskarna ... Ryssarna ha ännu ej medgivit förlusten av Dnjepropetrovsk. Framryckningen i
Persien går fort, antagligen med hjälp av motoriserade styrkor. Pravda har publicerat en något
”marxistisk” artikel om Iran, som beskriver som en feodalstat, där godsägarna pålägga
bönderna mycket höga arrenden. Vidare heter det i artikeln, att tyskarna ha försökt hindra all
industriell utveckling i Iran och ville använda landet som ett ”kolonialt appendix” för
jordbruksprodukter och råmaterial till sitt ”livsrum”. Ryssarna äro mycket taktfulla mot
engelsmännen — men är detta inte i stora drag den politik några av de våra i åratal ha följt i
Persien? Men nu samarbeta ju ”de två stora demokratierna” i Persien, och hur de än behandla
perserna, så kan det inte bli värre än om tyskarna vore där...
Reportaget i en av de ryska tidningarna angående de ryska truppernas intåg i Iran var mycket
lustigt — särskilt skildringen av hur en gammal perser kom fram till den ryska befälhavaren
och hälsade honom välkommen ”i namn av artikel 6 av fördraget av år 1921”.
Här i Moskva börjar man alltmer intressera sig för England och R. A. F. Nya affischer ha
blivit uppsatta, på vilka en engelsk flygare och en sovjetrysk flygare räcka varandra handen
över Berlin. Man säljer engelska grammatiker i boklådorna och i det Västeuropeiska
Biblioteket har en utställning av litteratur, ”från Chaucer till Shaw”, öppnats. På biograferna
visas en journal om det engelska luftvärnet i aktion; på Konstnärsteatern spelar man
Skandalskolan, och antikvariaten betala goda priser för engelska böcker.
I dag upplevde jag en lustig episod i spårvagnen på Iljinka. En liten soldat, som var ganska
berusad, satt och pratade för sig själv medan han såg ut genom fönstret i spårvagnen — till
medpassagerarnas stora förnöjelse. Han sade att han var hemma på permission från fronten på
två dagar och att han skulle resa tillbaka i morgon. ”Lilla mor Moskva!” utbrast han. ”Du är
dig alldeles lik. Ryssarna är då ena riktiga pratmakare, som påstår att tyskarna skulle ha
jämnat dig med marken. Där ligger Iljinka — precis som alltid. — Nu”, tillade han, ”skall jag
till mina goda vänner på en skiva och i morgon klockan åtta måste jag till tåget — jag får inte
komma för sent!”
I ett antikvariat på Kuznetzkij Mosst kom jag över en förtjusande illustrerad första upplaga
(1863) av Polonskijs Den musikaliska gräshoppan, bunden i originalband och mycket väl
bibehållen. Den innehåller bland annat dikten Dåren, som P. N. så gärna deklamerade.
Stackars gamle vän ... Tag har svårt att föreställa mig, att han ännu finns i livet. Paris tycks så
oändligt avlägset.