Ryssland i krig - Marxistarkiv

Moskva? Men på kartan ser Luga- och Novgorodkniptången oroande ut.
80
Den ringa uppmärksamhet den sovjetryska pressen ägnade Churchills tal i dag tyder på, att
ryssarna ej äro alltför belåtna med England. De äro antagligen missnöjda över att den
ekonomiska konferensen har blivit fördröjd och över Beaverbrooks yttrande i Amerika för
några dagar sedan att han inte vill bli påskyndad. En del materiel har kommit till Ryssland
från England (bland annat några flygplan, av vilka en del redan lära ha gjort räder mot Berlin),
men det belöper sig icke till mycket. I flygbladen, som ryssarna släppa ned över de tyska
linjerna, göres knappast någon häntydan på de engelska allierade. Den enda flygskrift som
hänsyftar på England är den, som innehåller texten till den Churchill-Rooseveltska
Atlantdeklarationen, som ryssarna ha godkänt.
Ekonomisk hjälp till Ryssland i stor skala planeras tydligen till våren, men ingenting av
betydelse för den närmaste framtiden. Det är inte att undra på, om ryssarna ej äro så
entusiastiska över Churchill för ögonblicket ... De ha också i pressen uteslutit alla meddelanden
om vad han yttrade om Japan.
Det påstås att man i den tyska radion har uppgivit, att tyskarnas förluster uppgå till en
tredjedel av ryssarnas, och de uppgiva att de ryska förlusterna belöpa sig till fem miljoner
man. Om det är sant, är det ett oerhört medgivande och överstiger alla officiella tyska
förlustsiffror jag hitintills sett. Ryssarna uppgiva förlustsiffran sjuhundrafemtiotusen man i
döda och sårade. Det värsta är, att tyskarna ha tagit så många av de ryska sårade till fånga.
Och eftersom ryssarna retirera är det troligt, att de komma att förlora fler av sina sårade till
tyskarna än vice versa.
I dag ställde Krantz inom parentes sagt till ett förfärligt rabalder, därför att Narkomindeln
hade offentliggjort ordalydelsen i noten till Iran endast på ryska. Jag sade till honom:
”Ryssland är i alla fall ett land med etthundraåttio miljoner invånare — det är meningslöst att
behandla det, som om det vore en liten negerrepublik. Det minsta man kan begära av en
tidningsman som skickas hit är väl att han åtminstone har ett hum om språket ...” Jag medger,
att det inte var så vidare vänligt av mig.
I kväll såg jag Volga-Volga på biografen här i kvarteret. Ungdomarna bland publiken tjöto av
skratt. Ryssarna tycka om att skratta, fastän de ha så litet tillfälle därtill. Egentligen är filmen
inte så komisk, fastän den är trevlig. En bra, en smula surrealistisk slapstick — särskilt när
gamle Byvaly jagas omkring av baletten och danskapellet, och sångerskor och trumslagare
komma ut ur fönster och dörrar. Och den lille pojken, som anför musikkapellet, är utmärkt.
Jag är inte särskilt förtjust i Orlova; men filmen är pigg och bitvis ganska tokrolig. Det skulle
vara en utmärkt rysk propaganda, om filmen kunde visas i England.
I lördags träffade jag general McFarlane. Han hade just kommit tillbaka från det efterlängtade
besöket vid fronten, och var mycket belåten. Han var ytterst imponerad av vad han sett. Han
hade uppehållit sig några dagar i Smolensksektorn, där han följde en lokal rysk offensiv.
Han tog emot mig i sitt arbetsrum på ambassaden. Flaggorna på den stora kartan visade
inbuktningar i Dnjeprkröken och i riktning mot Leningrad. Det ser obehagligt ut på kartan,
men det kanske inte är så allvarligt. Otur med Dnjepropetrovsk, om tyskarnas uppgifter äro
sanna. Om bara tyskarna kunde bli hejdade innan vinterns inbrott!
I går drack jag te på kaféet vid Röda Torget med Alice Moates, som är korrespondent till
Collier's 'Weekly. Kaféet är ett av de trevligaste i Moskva. Det är ett mycket enkelt ställe, och
teet kostar endast trettiofem kopek — den billigaste förtäring jag någonsin bjudit någon på,