Ryssland i krig - Marxistarkiv

79
bevis på det goda samförstånd som rådde mellan de båda nationerna” och att inga
amerikanska leveranser skulle få göras via Vladivostok. ”I annat fall —?” sade jag, varpå den
lille gynnaren drog in andan med ett väsande ljud och fnittrade. Jag tror inte, att det ligger
mycket sanning bakom hans ord; japanerna försöka sig helt enkelt på ett litet nervkrig, och
lantbruksexperten försöker få de amerikanska journalisterna oroliga ... De ryska censorerna
släppte inte igenom något av dessa ”antaganden” utan endast ett meddelande, att Molotov
hade tagit emot den japanska ambassadören.
Det var besvärligt att komma hem i mörkret; man riskerade att bli överkörd av en mörklagd
spårvagn vilket ögonblick som helst. Och till råga på allt kom i kvällsnyheterna meddelandet
om Novgorods fall.
Klockan ett på morgonen gick jag till Metropole och sov på soffan i Jordans rum. För tre
dagar sedan blev det något mankemang med vår bil, och det är nästan lika svårt att få en bil
reparerad här i Moskva som att få ett par skor halvsulade. Bertha, vår jungfru, sade att en
sulning skulle kosta sextio till hundra rubel hos en lappskomakare; en större verkstad skulle
behålla skorna för länge .. .
Det börjar bli ont om allt möjligt — exempelvis skrivpapper. Femtusen Woolworthaffärer i
Sovjetunionen skulle nog inte göra någon skada.
Måndagen den 25 augusti.
Konfrontationen är en mycket spännande pjäs. Jag såg den i går kväll — den går på
Kamernijteatern. Dekorationerna voro enkla, suggestiva och en smula kubistiska. En tysk
komplott, ett mord, några hemliga ritningar, som bli stulna i en vapenfabrik; en komisk judisk
skräddare som vid ett tillfälle håller ett litet anförande om judarnas förbättrade ställning under
sovjetregimen, finner ett spår; den tyska boven kommer så småningom fast, och slutligen
kommer den imponerande propagandistiska finalen, i vilken den tyske spionen i tur och
ordning konfronteras med de olika personerna i pjäsen. Slutligen bryter tysken samman och
far ut i förbannelser mot ”detta fördömda land ... Jag kan ingenting uträtta ... alla hålla de
ihop ... alla ha drivit med mig.”
Jag hör att man skall vidtaga genomgripande förändringar i Arhangelsks hamn och att ett
flertal engelsmän skola resa dit för att organisera en hel del detaljer ... En stor konvoj väntas
dit endera dagen. Inom parentes hörde jag, att Vernon Bartlett är på väg hit. Han skall
tjänstgöra som förbindelseofficer vid informationsministeriet och som korrespondent till
B.B.C.
Nyheterna från den engelsk-ryska invasionen i Iran äro goda. Det skulle vara roligt att se, när
de där gossarna från Främre Orienten stöta ihop med de ryska ”kamraterna” ... De kanske inte
kommer att sköta sig så illa. Under alla omständigheter är denna invasion i Iran mycket
glädjande. (Ryssarna säga, att den från deras sida endast är tillämpning av artikel 6 i fördraget
av 1921 — vid den tidpunkten riktad mot England. Deras taktik har stor likhet med vår, när vi
trängde in i Irak.) Ryssarna äro förtjusta över att Storbritannien åter tagit ett viktigt initiativ.
Det första var Syrien.
Tyskarna ha intagit Novgorod och påstå sig även ha erövrat Dnejpropetrovsk och Luga på
vägen till Leningrad. Motståndet i Leningradsektorn tycks vara mycket häftigt, och tyskarna
få betala ett högt pris för varje tumsbredd mark de erövra. Jag undrar, om tyskarna tränga
fram i den oländiga terrängen mellan Novgorod och Leningrad och undvika Moskva–Leningradjärnvägen
för att inte ryssarna skola falla dem i ryggen med en massa trupper från