Ryssland i krig - Marxistarkiv

78
besegrares fötter”? .. . Den enda huvudstad i Europa, som aldrig varit erövrad av en fiende —
utom London. Kan det betyda, att Vorosjilov litar mer på den ytterst ”pålitliga” arbetarklassen
i Leningrad än på den övriga befolkningen i staden? Varför inte nämna något om det
”fosterländska kriget” eller — om Kopparryttaren? 1 Men jag kanske inte är tillräckligt
opartisk, när det gäller Leningrad.
Den hemska hungersnöden år 1919 måste fortfarande stå som ett ohyggligt minne för många
Leningradbor. Skall man kunna upprätthålla järnvägsförbindelserna med Moskva och
Vologda? Det är det stora problemet. Beträffande industrierna utfärdades en förordning vid
tiden för finska krigets utbrott enligt vilken alla industrier skulle behålla råmaterial för ett års
förbrukning i reserv. Jag undrar, om den verkligen har blivit åtlydd i hela sin utsträckning.
Monck ville, att jag skulle följa med honom på Lilla Teatern för att se Scribes Ett glas vatten.
Jag avrådde honom från att gå dit. Stycket visade sig vara ännu sämre än jag hade väntat mig.
(Jag hade väntat mig en lustig, en smula vågad fransk vaudeville.) I stället fingo vi se en
fnoskig drottning Anna, en omöjlig första älskare och en lika dålig ingénue, som alla voro
vana att spela Ostrovskij. Och den kvinnliga boven i pjäsen var hertiginnan av Marlborough.
Ingen bland publiken tycktes ha reda på släktskapen med Churchill, men alla tycktes ha lika
tråkigt som jag. Den ryska ungdomen älskar teatern men är sannerligen inte okritisk. Jag svor
ve och förbannelse över Monck, som hade lurat mig dit, när jag kunde ha gått och hört Eugen
Onegin i stället.
Magidoff vid Exchange Telegraph verkade mycket pessimistisk i morse. Han sade att B.B.C. 2
— eller någon militärexpert — hade talat om att ”Rysslands tragedi närmade sig klimax”.
Monck sade, att det inte på långa vägar stod så illa till. Tyskarna säga sig endast ha tagit
sextiotusen fångar i Ukraina, och det ser ut, som om Budjonnyj skulle ha lyckats få största
delen av sina trupper över Dnjepr. De brohuvuden, som ryssarna enligt vad tyskarna säga,
fortfarande hålla, ”ehuru de snart skola fördrivas från sina positioner”, ge vid handen, att de
ryska huvudstyrkorna hålla på att övergå Dnjepr. Förlusten av industrianläggningarna på den
högra stranden — inklusive järnverken, sju eller åtta maskinfabriker och de förnämsta
aluminiumfabrikerna i Ryssland — är emellertid mycket kännbar.
I dag sade Lozovskij: ”Himlen bevare oss för våra deltagande, pessimistiska vänner”; utan
tvivel menade han B.B.C. Han var inte så översvallande som vanligt; han medgav den tyska
arméns styrka och förklarade, att sovjetryssarna äro realpolitiker — se Vorosjilovs vädjan ...
Han sade att några av de blodigaste, hårdaste striderna nu voro i gång vid Odessa, där
rumänerna förlorade tiotusentals soldater.
Den 23 augusti.
I går kväll hade vi en förfärlig uppståndelse. Vi åto just middag på Metropole, när någon
telefonerade från utrikesministeriet och meddelade att den japanske ambassadören nyss hade
varit hos Molotov. Jag begav mig genast till Narkomindeln. Japanen, som hade utmärkt sig
häromdagen på lantgården när han tog en tjur för en ko, verkade nu, som om han ansåg sig
vara världens medelpunkt. Stående mellan kartan över Förenta Staterna och Lenins byst gav
han oss ”konfidentiella upplysningar” beträffande de krav, som japanerna skulle ha ställt på
Ryssland. I största förtroende — men till vem som ville höra på honom. Han sade, att
japanerna hade begärt att den ryska armén i Bortre Orienten skulle demobiliseras ”som ett
1 Kopparryttaren; ryttarstod av Peter den store i Leningrad.
2 B.B.C.; förkortning för British Broadcasting Corporation, Storbritanniens rundradio.